Vissa saker får jag lite panik av, ångest kanske jag kan säga, lite dåliga vibbar i magen. Tandläkarbesök tillhör tyvärr ett av mina ångest tillfällen. Självklart är jag vuxen nog att gå till tandläkaren väldigt ofta men jag njuter inte det minsta. Jag har hittat en trevlig ny karl som jag träffar med jämna mellanrum. Däremot har jag alltid njutit av att bli lite tillknäckt i skelettet. Kiropraktorn har jag gått till regelbundet under 25+ (!) år, och då också till samma man (Kjell). Tyvärr jag har träffat andra män vid ett par tillfällen jag helst vill glömma. Nu har jag ju flyttat bort från min vanliga kiropraktor och var i det läget att jag var tvungen att hitta en ny för något år sedan. Vi har fortfarande ett komplicerat förhållande, det känns som om jag går bakom ryggen. Men idag var en sådan dag då jag kände att nu är det dags, så jag körde förbi för att få en “adjustment”. När jag väl sitter där och väntar ser jag två andra vuxna människor behandlas, det värsta är egentligen att jag hör hur det låter. Paniken växer! Och axeln värker mer och mer när jag tänker på att han kanske inte kommer att vara försiktig. Kommer jag komma ut som ett paket lagom till jul? Jag har ju gjort detta massor av gånger, men aldrig har jag tänkt på att det låter som om skelettet söndersmulas. Problemet är ju nu att Jeremy har sett mig så jag kan inte sticka. Det blir dags för min tur och vi snackar lite om väder, vind, hockey (!) och julbelysning, och till slut kommer vi in på min axel som fortfarande känns som om den sitter på sniskan. Han klämmer lite, fixar höfterna, nedre delen av ryggen som vanligt och sedan får jag sitta upp. Vi pratar lite mer om julen och om helgens matcher i amerikansk fotboll OCH vad hör jag om inte kraftig benknäckning och så satt axeln på plats! Han pratade och drog utan att jag ens märkte det! Jag kan sträcka upp armarna i luften utan att höger klickar ur led, nästan klia mig på ryggen, hålla i handväskan på ett snyggt sätt, snurra på ratten och handen är till och med varm igen. Vilken lycka! Jag tror nog att jag måste lägga till en person på julklappslistan, en kanadensisk avdankad hockeyspelare med benknäckartalanger!