Uppe med tuppen eller nattuggla… eller kanske en mittpådagenörn?

Senaste veckan har jag hört flera klaga på att de är så trötta och inte riktigt orkar gå upp på morgonkvisten. Kanske beror det på vintertiden som slagit om från sommartid till ett enda mörker? Eller beror det på det eviga regnandet och bristen på dagsljus och sol? Jag måste erkänna att jag också känner mig som en överkörd tvättbjörn på morgonen. Blodet pumpar i tinningarna, armarna hänger som två hallonremmar längs sidorna, benen är som nykokt spagetti, kroppen värker av trötthet och det sista jag är sugen på vid 06.30 är att laga lunch till lådorna och packa eftermiddagens träningskläder.

Är du en morgonmänniska? Eller är du en sån som sitter uppe och ugglar hela kvällarna? Kan man vara lite av varje? Eller inget alls? Jag har alltid varit en kvällsuggla men nu ska det bli ändring på det. Nu ska jag bara vara en dagslärka och en mittpådagenörn och en eftermiddagsfalk, allt i ett. Jag ska vara käck och ärtig under bästa sändningstid! Utvilad, vacker och alltid reagera med eftertänksamhet!

Jag har alltid fått höra att jag är så otrevlig på morgonen. Att jag snäser och fräser, kastar arga blickar och inte svarar på tilltal före tio snåret. Jag måste bara berätta att det har blivit mycket bättre. Här ringer klockan 06.30. För vissa av er så låter väl inte det så farligt men här hemma har det alltid varit förenat med stora suckar, anfall av aggression och minst fem svärord. Nu är det slut med klagovisorna! Jag tror nämligen att mycket hänger på vad man själv tänker. Positivt tänkande!!

Vi får väl se i morgon vid 06.30 hur glad och käck jag känner mig! I morgon börjar en ny tid, min tid som mittpådagenörn!

Är det verkligen nödvändigt att spela julmusik dygnet runt?

För några veckor sedan när jag körde runt i stan upptäckte jag av misstag en ny radiokanal. Jag skulle ställa in GPSn för att hitta hem, jag var som vanligt helt borta från min inre karta och dessutom verkar det ha varit ett smärre satellitmörker precis där jag körde mellan skyskraporna i downtown. Vad gör man då? Andas ut och trycker på alla knappar! Då, mitt i all trafikstress, hoppar en ny radiokanal på och börjar spela Frosty the snowman i en upphottad variant. Medtrafikanterna var som vanligt mycket vänliga och lugna  i Seattle så jag kunde andas ut och lyssna på Frosty. Efter upptäckten av julkanalen är jag som alldeles besatt. Varje gång jag sitter i bilen lyssnar jag och sjunger fanatiskt, högt och falskt. Som om inte det skulle vara nog så har jag letat upp alla julskivor vi har hemma och laddat ner otaliga julhits på min Zune. Julen är här! Mitt i regnet och rusket lyser julgranar och julgirlanger, pepparkaksgubbar och renar med röda nosar.    

Happy rainy Xmas!

Riktigt cheesey och glöggigt men ulligt och gulligt… Mycket bättre än Frosty! Jag vet att det kommer att bli både den ena och den andra kommentaren men kommentera på… inget går upp mot en svensk jul med trallvänliga hits! Enjoy!

Lycko oss–det regnar

Det regnar här idag igen. Det regnar alltid här, varje dag, året runt, varje natt, året runt. Regnet gör att det blir grönt och rent så på sätt och vis så har vi ju tur. Lycko oss, det regnar! Men samtidigt är det så synd om er andra som omöligt kan få en vattendroppe fallande från himlen. Det kan inte finnas något kvar att krama ur där uppe. Urlakat på regn. Pacific Northwest måste få 99% av världens nederbörd i form av regn. På ett sätt tycker jag synd om resten av världen, som inte har regn varje dag utan bara en skur då och då. Lycko oss som har regn hela tiden.

På med regnrocken gott folk och glöm inte dagens näve av D vitamin tabletter!