Senaste veckan har jag hört flera klaga på att de är så trötta och inte riktigt orkar gå upp på morgonkvisten. Kanske beror det på vintertiden som slagit om från sommartid till ett enda mörker? Eller beror det på det eviga regnandet och bristen på dagsljus och sol? Jag måste erkänna att jag också känner mig som en överkörd tvättbjörn på morgonen. Blodet pumpar i tinningarna, armarna hänger som två hallonremmar längs sidorna, benen är som nykokt spagetti, kroppen värker av trötthet och det sista jag är sugen på vid 06.30 är att laga lunch till lådorna och packa eftermiddagens träningskläder.
Är du en morgonmänniska? Eller är du en sån som sitter uppe och ugglar hela kvällarna? Kan man vara lite av varje? Eller inget alls? Jag har alltid varit en kvällsuggla men nu ska det bli ändring på det. Nu ska jag bara vara en dagslärka och en mittpådagenörn och en eftermiddagsfalk, allt i ett. Jag ska vara käck och ärtig under bästa sändningstid! Utvilad, vacker och alltid reagera med eftertänksamhet!
Jag har alltid fått höra att jag är så otrevlig på morgonen. Att jag snäser och fräser, kastar arga blickar och inte svarar på tilltal före tio snåret. Jag måste bara berätta att det har blivit mycket bättre. Här ringer klockan 06.30. För vissa av er så låter väl inte det så farligt men här hemma har det alltid varit förenat med stora suckar, anfall av aggression och minst fem svärord. Nu är det slut med klagovisorna! Jag tror nämligen att mycket hänger på vad man själv tänker. Positivt tänkande!!
Vi får väl se i morgon vid 06.30 hur glad och käck jag känner mig! I morgon börjar en ny tid, min tid som mittpådagenörn!