En helt vanlig söndag men lite mörkare än vanligt. Här, precis som i Sverige, är det lite mörkt och ruggigt så här års. Solen tittar knappt fram alls under dagen. De senaste dagarna har det regnat rejält men tyvärr ingen snö så här nära kusten. När jag åkte över bron in mot stan i morse för att jobba funderade jag på om jag någonsin skulle se ljuset igen. Det kändes som att gå på plankan, rakt ut i evigheten. Samtidigt var det som att köra in i en vägg men väldigt grått och väldigt blött. Det var inte många båtar på sjön.

När jag sedan var på väg hem fram mot eftermiddagen fick jag ett samtal hemifrån. Snälla kom hem! Strömmen gick vid 10, det är mörkt och det svämmar över utanför huset. Jag for hem och hämtade den strandsatta familjen och vi for iväg för att få lite varm mat i magen. Tillbaka hem igen och vi alla placerade oss på diverse ställen i huset med ficklampor, ljus och filtar. Nu var det riktigt mörkt och kallt. Det enda stället som började tina upp var frysen. Texten gick varma på barnens telefoner. Kommer vi att överleva? Tonåringen i familjen började få lite panik, skola i morgon och inget varmvatten. Ohållbart!

Nu har vi varit på klubben och badat och duschat. Vi är rena trots nästan 10 timmar utan ström. Barnen ligger i varma sängar, mätta, nöjda och rena. Och strömmen har kommit tillbaka!