Ibland slår det mig hur allt runt omkring oss har förändrats på kort tid. För 16 år sedan bodde jag en kort tid i Belgien, då skrev jag vanliga brev hem, vanliga brev på papper. Då var mobilerna stora som tegelstenar och det knastrade fortfarande på telefonledningarna när man ringde utomlands. Nu kommunicerar alla via mail och text, det är knappt att man ens ringer mer än till sina närmaste.

För en fyra, fem år sedan bad jag barnen ringa ett samtal när vi var hemma hos min mormor. De stod och stirrade på telefonen länge och väl innan de bad om hjälp. Det fanns inga knappar! De hade aldrig sett en telefon med snurrskiva på. Kom ni ihåg när Telia Respons telefonerna kom, så häftiga och så dyra!

Alldeles nyss läste jag lite mail och blev pingad av ett par vänner från olika håll. En liten kusin till barnen från Sverige som frågade hur läget var idag, en granne från Uppsala som hade en kort fråga och en kompis från tidiga pluggtiden från pedagogen, numera bosatt i Afrika. Hur konstigt är det inte att chatta med sina vänner och bekanta så som om de satt i rummet bredvid. Seattle – Uppsala – Sudan – världen har krympt!

När vi åkte hem från träningen idag konstaterade dotter nr 3 att hon fått numret till en av sina nya klättringskompisar. Vad bra att du har fått hennes hemnummer sa jag, då kan ni ju ringa och ses. Men då kom det gapskratt från baksätet. Herre jösses så pinsamt, hemnummer! Varför skulle man ringa hem till någon!? Mamma, vi ska bara texta!

Vad ska jag säga om året 2010? Lika långt eller kort som ett vanligt år. Vårt andra hela år i USA. Ett år fyllt av klättring, lunchlådor, skola, träningspass, jobb, bilkörning, fotboll, bakning etc. Jag ska göra ett försök till en summering:

Jobb, jobb, jobb för det enda manliga inslaget i familjen. Nya arbetskamrater har ju lättat upp tillvaron en aning. Långa arbetsdagar och lite resor. Två vändor till Island på ett år måste vara rekord, Köpenhamn och Berlin var ju mer spännande än Florida och North Carolina. Är en ny människa, nästan 20 kilo lättare och satsar på minst ett Triathlon till sommaren.

Fotboll, ny skola och en ny IPhone är det som har varit mest intressant för familjens tonåring. Fotbollslaget kom långt i år, nästan bäst på vår sida av vattnet. (Men laget har en vansinnigt löjlig tränare, pappa.) Sverige är fortfarande paradiset på jorden. Använder bara Toms skor (Binga det ni om ni inte vet hur bra Toms är.) Har nästan vuxit om mamma, har bara 1 cm kvar.

Klättring är ju det enda som gäller och det går nog nästan bara att umgås med klättrare. Alla andra fattar ju ingenting. Om det inte är någon snygg kille förstås. Älskar grönt! Och är sjukligt rädd för ekorrar. Använder enbart Vans skor som en sann klättrare. Bästa julklappen – en hangboard för att träna pull ups. Stark som attans!

Grymma allergier har hängt som ett moln över en liten dam det senaste året. Men hopprepsträning och klättring lättar ju upp och så är det ju fortfarande bäst att bara leka. Ingår i ett pack av kompisar som ägnar sig åt att snacka och texta. Rosa är ju det som fortfarande gäller. Bästa kompisen är fortfarande den som bor i Sverige. Absolut bästa film: Prince of Persia.

Jag har haft ett bra år. Jobbat lite, läst mängder av böcker och tränat mycket. Jobbar konstant på att hitta på nya utmaningar. Jag har alltid fått höra av min make att jag slåss som en kärring, detta året har jag lärt mig at boxas som en hel karl (till mina föräldrars stora fasa). Jag borde lära mig ett språk till, laga kåldolmar, crawla, dricka mindre kaffe, tänka lite mindre och städa mer men det slutar ofta med att jag läser lite mer, tar en kopp kaffe till och åker till gymmet. Jag ska tänka ut en plan för året som kommer men jag ska börja med att skåla in 2011!

Everyone is a genius at least once a year. The real geniuses simply have their bright ideas closer together.

—Georg Christoph Lichtenberg

Det är ju alltid lika speciellt att få ta in granen varje år, hela huset ändrar utseende. Lika skönt är det att slänga ut skrället. Jag väntar på den dagen med spänning.

Snart är det slut på 2010, en snöig dag kvar. Vad har egentligen hänt? När jag ser tillbaka på året som passerat så känns det som det försvunnit med en blinkning. Vad hände egentligen? Nu gäller det att hålla ögonen öppna så jag inte missar det sista av året.