Jag har vågat mig ut på mina kryckor idag. Först till sjukgymnasten som när hon såg svettpärlorna i min panna konstaterade det gör mycket ont när hon drar i foten. Sedan åkte vi till affären för att handla mat och till skolan för att hämta barnen. Jag fick följa med på passagerarsidan, sitta på sidan av. Det är inte min starka sida enligt Brjann. Jag talar tydligen om hur han ska köra och hur dåligt han kör bilen. Förfärligt. Jag har alltid irriterat mig på sådana personer som bromsar på passagerarsidan och håller sig i handtaget vid taket för att inte glida runt i sätet. Jag är tydligen en av dessa töntiga människor. Eller är det bara så att jag HÅLLER PÅ ATT BLI GALEN. Det är nära kan jag lova.
Dagens lyckokaka:
Som ofta när jag handlar mat så blir jag stående i någon del av affären helt tom. Tom på ideer, tom på smakämnen, tom på vilja. Är det kul att laga mat varje dag, flera gånger om dagen, varje vecka, hela året? Nej, faktiskt inte. Ofta är det kul men inte jämt. Idag var det en till och med en struggle att ta sig runt i affären på kryckor. Vi har inte direkt någon kvartersaffär med tre hyllor och en mjölkdisk, här pratar vi supermarket. Bara flinghyllan är i runda slängar tjugo meter lång och tre meter hög. Till slut tog jag tag i mina tankar och hoppade runt medan Brjann körde vagnen. Det blir tunt skivad kyckling vänd i olika krydd/brödblandningar, en snabbt ihopkokad äppel/cranberrychutney, ris och sallad. Inte så illa för att vara torsdag. I morgon hoppas jag att jag kan köra bil annars är det en överhängande risk att även min man blir galen lagom till helgen.
charlottebrekkan.com 