Då packar vi ihop för ikväll. En dator slogs ljudligt igen och ägaren konstaterade att nu var det färdigjobbat för ikväll, kl 22.57. Själv sitter jag kvar med mitt gröna te som är så stärkande för allt. Speciellt för sömnen. Kaffemaskinen dammar nästan igen för att den används så lite. Nästan lite sorgligt eftersom det är så gott och uppfriskande. Men vad är en kopp starkt kaffe mot en mugg blaskigt, ekologiskt, grönt te?
Min dator står fortfarande på och jag har en lur i örat som spelar Corinne Bailey Rae. Jag kände att jag faktiskt måste skriva en rad eftersom morgonraden enligt flera var så dyster. Jag skrev om min längtan hem eller bort, vad man nu vill kalla det. Dagen gick ju framåt trots hemlängan, bilen rullade både hit och dit och tillslut hem igen. Benen bär fortfarande så där halvbra och då är det ju bra att ha en bil som rullar. När man får inslag av längtan, tårfyllda ögon och när hjärtat känns alldeles geleaktigt så får man faktiskt bara höja blicken en aning. Här omkring så är livet ganska schysst och jag glömmer det ibland. Bonus idag var att solen kom fram och regnet stannade upp ett tag. Det är ju inte varje dag…