Två av barnen och jag hade turen att få äta lunch tillsammans idag. Det var halvdag i skolan och ledigt efter lunch. Efter önskemål bar det av mot BOOM i Bellevue, ett japanskt nudelhak där man äter delikata nudlar i stora skålar med god buljong, lite skott och annat grönt. C var utsvulten, det hade ju gått fyra timmar sedan hon åt frukost, så hon beställde någon slags teriaki med ris och grönsaker i stället, buljong kändes lite snålt för magen som kurrade. Två kycklingfileer slank ner och allt annat på tallriken försvann lika fort. Efter det klämde hon en frozen yoghurt med banan och choklad topping. Jag undrar var allt tar vägen?

Vid bordet bredvid satt ett litet gäng med tre kompisar i trettioårs åldern. De surplade nudelsoppa precis som vi. Mellan surplingarna hade de en intensiv diskussion om en kompis som vad jag förstod var singel och runt 40. Han hade precis backat tio år i tiden genom att börja dejta kvinnor som var runt 30 i stället för 40. De tyckte att det var otroligt smart, för vem vill dejta en gammal tant, en 40 åring. Jag surplade på. Vem vill dejta en gammal tant? Jag funderade på om jag skulle ställa mig upp och ropa SE HIT! Här ser ni en gammal tant. Men det gjorde jag ju inte. Jag surplade vidare. Jag visste inte att man var tant vid 40 och odejtbar. Men så är det kanske?!

   

Gammal tant eller gammal tant?