Jamen det var ju precis det vi väntat på… så skoj

Schwarzenegger blir filmstjärna igen | Kulturnyheter | SvD

Träningskläder på och ut i kylan. Packningen med, vatten, handskar, wraps… Avsläppning av barn i drop filen och mot gymmet. Parkerar, hälsningsfraser, kul att se alla men inget har hänt sedan igår, in med väskan i skåpet. Mot speglarna, wrappar händerna, instruktionerna börjar. Alla tar ett hopprep, vänster, vänster, vänster, höger, höger, höger, vänster… Hatar 10 minuter hopprep. Jag värmer upp på versaclimber, har svårt att hoppa hopprep med foten, klättrar 1300 feet på 11 minuter, svetten droppar. Inropad till de andra och alla tar en plats. Kommandona haglar, alla stirrar på sig själva i speglarna, vänster, höger, lefthook, righthook, fade… skrattar alltid för mycket, flyttar från Jo som börjar göra löjliga karateljud på brittisk engelska… Fokus! Får onda ögat av tränaren men med ett blink. Ut mot tracken. 3 minuter tjockrep, 30 sekunders intervaller, armarna bränner. På med viktväst, 20 pounds runt magen, ner på golvet och gör 15 armhävningar, upp igen och 15 kettleswings, hinderlöpning men squats för mig, samma igen, mot golvet, armhävningar… 3 minuter går fort när man har roligt. Mot säckarna, torkar pannan, ser gula fläckar framför ögonen, torr i munnen… På med handskarna, partnerjobb 3 minuter i taget, sista 30 sekunderna bränner armarna, det är nu det gäller, motsåndaren I påhittad ringhörna, byter och håller säcken. Dunk, dunk, dunk…håller emot och pratar om veckan.…Snart slut och överraskning till alla… 5 minuter 20 sekunders ruschar på versaclimber. Svetten rinner, maxpulsen är nådd, blodsmak i munnen och över en timme har gått. Benen bär inte riktigt när jag tar steget ner…Säger trevlig helg till alla och förvinner ut i kylan, mors och goodbye till tränarna. Glad som en lärka och med spagettiarmar åker jag hem mot duschen. Älskar Combat!   

Hela världen förundras och glädjs över utvecklingen i Egypten. Sumoskandalen i Japan blir större och större. Jordskalv i Chile. Snökaos i Sverige. Nja, sumoskandalen kanske inte är något som man ligger vaken och grubblar över måste jag erkänna. Men här sitter jag och funderar på om jag ska gå till 10 steg till köket och göra mig en kopp kaffe till. Och så funderar jag på vad vi ska äta ikväll. Det är så man skäms. Ibland känns världen runt omkring alldeles överväldigande och stor, och då stänger man av och tänker på annat. Jag funderade faktiskt mest på att jag blev kallad lika gammal som Berlinmuren igår. Men det var ju lite positivt. Barnen läser ingen Europeisk historia, eller ingen historia alls före ungefär 1970. Det ligger på mig att upplysa dem om att världen fanns före Lewis och Clark. Jag använder våra långa bilfärder att berätta fritt om allt som hänt i världen de senaste 500 åren. Min tolkning. Det är ett tufft jobb. Så att ett av dem nämde Berlinmuren i ett samtal ser jag som en seger. Någon lyssnar. Ett av barnen skulle igår hitta en synonym till demokrati och valde att skriva kapitalism. Jag harklade mig lite och bad henne slå upp det men fick svaret att – Jag vet vad fröken vill ha, på den här sidan av världen är det rätt. 

Idag har jag pratat länge med min syster som ser ut så här:

Jag vet inte när det hände men idag när jag la på luren insåg jag att vi helt plötsligt var vuxna. Jag satt på köksbänken och ställde ner kobran när vi pratat klart och kände att DANG, nästa gång kommer vi säkert prata om pensionsförsäkringar. Och det kommer säkert kännas uppriktigt naturligt. Jag undrar när det blev så? Jag har alltid kunnat förlita mig på Maria. Hon har varit den som varit vuxen i familjen, kokat saft, lagat nyttig mat, uppfostrat schyssta barn och haft ett riktigt jobb hela livet. Idag pratade vi om allergier, fötter, träning, längdskidor, barnens framgångar och lite annat… sådant man pratar om när man är vuxen. Herrejösses. När hände det?

Huset är fullt av barn som spelar pingis omväxlande med Kinect i köket. Precis som det ska vara en fredag eftermiddag, efter en lång vecka. Popcornet flyger ur små munnar när de  skrattar samtidigt som de trycker in fler popcorn. De sjunger och snackar konstant. Om Beatles, varför det är snyggt med lila byxor, om vilken låt som är bäst, hur många popcorn man kan stoppa in i munnen samtidigt, om John Bon Jovi är 72 eller 62. Det enda som kanske vore ännu lite bättre skulle vara om syster eller bror, eller båda var här också. Så här en fredagkväll…

Jag vet inte riktigt vad jag har gjort idag som gör att dagen känns som om den innehållit 84 timmar, men äntligen sitter jag i sängen med ryggen uppe och sköter min korrespondans. Klockan ringde som vanligt vid 6.25 och sedan har allt runt mig varit i konstant rörelse. Jag började med träning som nu efter +14 timmar gör sig smärtsamt men tacksamt påmind i magtrakten i form av träningsvärk. Eller har jag kanske bara ätit och druckit för mycket? Igen?!

Ett barn missade skolbussen hem och jag hörde mig själv bli lite tvär på rösten när hon ringde hem. Jag hade precis kommit innanför dörren och skummade mjölk för en latte.       -Självklart hämtar jag, åker nu och är framme om 15 minuter. Luta dig mot gitarren utanför skolan så kommer jag. När väl var framme fick jag höra anledningen och då blev jag lite snopen och kände hjärtat svälla stolt. Hon hade hämtat blanketter och pratat med programansvarig för att söka in till Honors Society nästa skolår. Spontant! Utan uppmaning! Det är bra inför college. Som rektorn på vår skola alltid säger är det bästa betyget på “braighet”, när man gör något – without being asked. Vad har vi gjort för att få så ascoola barn?

Men ibland är det inte lätt att vara mamma. Hur man än gör så är det pinsamt. Man får inte gå för nära ett av barnen men en annan vill gärna hålla handen. I morse hade jag på mig en tröja som enligt ett barn var bergis 25 år gammal. Men en annan sa att hon alltid älskat min paljett tröja och hon ville inget hellre än att ärva den när jag har vuxit ur den. Och jag spelar musik i bilen alldeles för högt. Jag borde veta att när jag svänger in på skolparkeringen så måste jag sänka volymen och byta låt. Inga mammor lyssnar på Diddy Dirty Money. Men en annan höjer volymen ännu mer och sjunger med. Hur gör man då? Här är ett musikval som passar min ålder mer, eller?

Kvällen avslutades med lärarmöte här hemma. Jag kan inte minnas att våra lärarmöten i Sverige var så här bra med mat, dryck och prat. Jag gillar våra möten här bättre. Dessutom fick jag hjälp med disken efteråt. Vad har jag gjort för att få en sån schysst man?

Jag har ju alltid trott att jag är lite galen. Född under en sned stjärna, lite speciell, halvmysko på ett ganska bra sätt. Och äntligen vet jag att egentligen är helt OK eftersom jag erkänner att jag är lite knäpp…

“Insane people are always sure that they are fine. It is only the sane people who are willing to admit that they are crazy.” Nora Ephron

Coola barn