Nu blev jag lite förvånad och förundrad. Gunde Svans dotter är 18. Vart tog 15 år vägen? Jag trodde att Gunde var en vanlig småbarnsförälder i 45 års åldern. Är det inte lite tröttsamt när åren går? Men såklart att det är roligt att Julia Svan är duktig på att åka skidor. Det hade man ju inte förväntat sig.  

Julia Svan har ärvt vinnarskallen – DN.SE

Ja, nu blev det drag under galoscherna må jag säga. Barnen tog riktigt illa vid sig när jag påstod att de inte hjälper till hemma. Nu har det plockats ur diskmaskinen inte mindre än två gånger, tvätt har vikts och italienska köttbullar har rullats och brynts jämt i pannan. Till och med en Caesar sallad fixades till köttbullarna. Jajjamen. Matlåda har packats till en klättringsvän som ska levereras i morgon. Han lystrar till det vackra namnet Valentino och har föräldrar som är vegetarianer. När han fick höra att det önskats italienska köttbullar, tomatsås och ängelhår till middag hemma hos oss så var han nära att följa med oss hem. Men nu kommer han få en välfylld matlåda till fredagskvällen.

Jag har har vallats av ett barn till IKEA, blivit lockad till skratt med stand up med drag av buskis av en annan och blivit förärad en knäsittning (bortdomnare) under en lång timme efter maten. Jag börjar känna mig överflödig, älskad och väl underhållen. Träningen idag blev däremot kort, 50 minuter versa climber omväxlande med löpning. Men jag tror att det var en lyckad kombination, än så länge står jag på benen och foten är i normal storlek. Det finns hopp!

Maken är hemma och ledigheten varade i nästan tre timmar. Nu har datorn öppnats upp och slagits på igen. Sånt är livet.

Dagens stora fynd: Delicato bollar, cocosbollar och mazariner på IKEA. Nu har vi verkligen sjunkigt lågt. Sunkiga, sockriga men ack så underbara. C skulle utan problem kunna äta ett dussin cocosbollar per dygn och Brjann fick ett religiöst uttryck i blicken när han fick syn på Delicatobollarna i kassen. Ja, så illa är det. Vem vill ha hembakade bullar när man kan få en cocosboll bestående av tillsatser och ämnen som lystrar till namnet E732. Det är sjutton inte lätt att vara hemmafru. 

 

Här sitter jag och pustar ut och lyssnar på Ravel’s Bolero. Jag har hunnit med mycket och har mer på schemat. Vi har ett par dagar ledigt från skolan och barnen droppade ner från övervåningen med steg sega som hemkokad kola. En efter en har de sjunkigt ner i soffan och tittar med trött blick mot den delen av rummet som tvn står vid. De har omgivit sig av tuschpennor, papper och diverse ritprylar. Som vanligt om de får någon timme tillgodo. Mitt schema idag har egentligen bara fyra stora punkter, blodprov, städning, träning och IKEA. Jag har delvis kryssat av de två första. Vardagsrummet har fått sig en genomgång och delvis köket. Jag försökte involvera barnen redan igår men upplevde ingen vidare entusiasm. Men dagen är ju inte slut än. Det här med att hjälpa till i hemmet är inte våra barns starka sida. De tycker att det är enklare att stänga dörren till garderoben och köpa nytt. Jag brukar kommentera att deras vänner hemma i Sverige lagar mat, städar och promenerar med sina husdjur, cyklar hem själva osv Barnen brukar konstatera att det är synd om dem och att det är dåligt med take out mat i Sverige så de har väl inget val. Jag vet inte riktigt vad vi har gjort för fel men de kan om de vill. Detsamma gäller maken, men det är väl mer tidsbrist för hans del. Han kom hem från San Fran och försvann till city. Som en virvelvind. Jag ser att väskan ligger öppen i sovrummet och tvättkorgen fylldes på med svart och blått. Sen var han borta igen. Och jag kan se resterna i vardagsrummet i form av bland annat sladdar:

 

Jag väntar på våren. Solen skiner lite oregelbundet och omväxlande. Regnet kommer som pausmusik när solen går i moln. Jag gör mitt bästa för att skynda på känslan av sol som värmer och blommor som knoppas. Hyacinterna har kommit fram i rabatten men kryper ihop framåt kvällen i väntan på varmare väder. Jag har fixat vårens färg på tårna så nu är det bara ett par nya sandaler som saknas att matcha med dunkappan. Stylish, eller hur, matchar den snygga tejpade foten… som ska få komma ut på grönbete i dag. Löptest nummer 2. Löptest 1 resulterade i 5 dagars vila och högläge. Men när man fått nyfilade och masserade fötter och lackade tår så kan det ju bara gå bättre.