Så länge varade våren, fyra dagar plus minus några timmar. Nu snöar det. Men det gör inget, det blir ju i alla fall ljust.

Det har varit en ganska bra dag. Jag jobbade lite i morse och sedan boxades jag en timme. Efter boxningen tränade jag lite mer, pratade lite, hängde lite och då stötte jag på en man med accent som jag började prata med. Det resulterade i att jag hade en lång konverrrrrsation med denne fransos, en fransman, en fransk man. Självklart pratade vi engelska eftersom jag fortfarande bara pratar franska när jag drömmer. Det var trevligt och hemtamt på något sätt. Han sa mitt namn på europeiskt vis. Det är inte ofta. Jag har ju nästan transformerat mig till den amerikanska varianten av Charlotte. Han blev glad också, för jag visste var Bretagne, Bordeaux och flera andra spännande platser låg. Vi konstaterade att det är gott att åka hem. Han längtade hem ibland. Han precis som jag saknade osten. Vi träffades på versa climbern, på varsin sida. Han blev så pratsam att han glömde att trampa. Jag trampade på, något stressad. Det är lite klurigt att förstå engelska på franskt vis. Nästa gång vi ses ska han lära mig att crawla. Lyckat möte!