Jag satte mig precis och loggade in för att ladda min Zune inför morgondagens träning. Där fanns “top picks for you” som låg och väntade på att jag skulle dyka upp. En special spellista sammansatt för mina behov, krav, ålder och flera andra faktorer. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Never ending story (Limahl), Rock me Amadeus (Falco), Addams Family theme(?!), What’s new pussycat (Tom Jones), God Bless the USA (Lee Greenwood), Only sixteen (Dr Hook), Did you see me coming (Pet Shop Boys) osv Inget som jag kommer att ladda ner direkt.

När jag nu sitter här och grämer mig lite att jag fått så dåliga och omoderna låtar så kan jag inte låta bli att lyssna lite. Limahl. Falco. Vilka tider. Källardisco, popcorn, pastellfärger, lila läppstift, skivspelare på rummet, axelvaddar och korta kavajer, plastarmband… Det häftigaste som fanns var rökmaskiner som gjorde att det kändes som om golvet svävade. Nu känner jag bara en ren panikkänsla och får svårt att andas om jag har oturen att hamna på en tillställning med rökmaskin. Fem kronor i fickan och det kunde bli både ett Riff, en klubba och en sockerdricka.

Jag tror jag bjuder på en källardisco goding så här på kvällskvisten. En kväll klädde vi oss till Herreys i matchande skjortor, sprayade vinterstövlarna med guldspray och tränade på armknycket i flera dagar. Det var tider det!

Det finns hur mycket litteratur som helst att läsa om barnuppfostran, curlingmetoder och gränssättning. Jag har faktiskt läst ganska många av dessa böcker av olika anledningar, främst genom mitt arbete. Jag har aldrig tyckt mig behöva ett uppfostringslexikon. Den dagen när man står där och känner att man inte har en aning om hur man ska bete sig och man tittar in i ett par stora barnögon så hinner man inte rota i bokminnet. Då gäller det bara att agera. Ibland skulle man vilja ha en stand in som kan gå upp och steka vete- och mjölkfria pannkakor men då hjälper det ju inte med en uppfostringsbok. Då behöver man ju helt enkelt Mary Poppins eller Nanny McPhee. Men jag har hört att dessa två personer inte existerar i verkligheten, konstigt.

Ibland trixar man och fixar, ändrar och byter för att alla ska bli nöjda. Ibland får man helt enkelt säga att det är jag som bestämmer oavsett vad ni tycker. Ibland får barnen bestämma och då gäller det verkligen att ligga lågt. Vårt lågvattenmärke var den dagen vi berättade att vi skulle flytta. Lägre än längst. Men trots alla darrande underläppar och tårande ögon så har det ju blivit ganska bra, nästan toppen faktiskt. Nästan jämt.

Ikväll vann jag priset för den sämsta föräldern på den här sidan jordklotet, eventuellt finns det någon värre i Ryssland eller Bulgarien. Jag hade dålig koll på almanackan och hade bokat klättringsresa med några vana klättrare till världens ände med medhavt tält. Tre barn och en mamma i ett tält. Tre barn och en mamma med ett campingkök. Ett överlyckligt barn och två halvglada. Men nu blev det fel och vi kan inte åka.

Vad gör jag nu? Säger att hon får shoppa vad hon vill? Beställer en resa till Hawaii på krediten? Låter henne få klättra hur mycket hon vill i en månad och bestämma middagsmat alt restaurang varje kväll?

Nej, det är nog bara att gilla läget. Låta prisbucklan som årets sämsta förälder glänsa några dagar innan jag lämnar över den till någon annan.

Glada miner nästan jämt.