Pinsamt länge sedan jag orkade uppdatera min Zune playlist. Jag har bara struntat i det här på bloggen men jag lyssnar ju på massor… önskar att Charlie Sheen skulle sjunga, jag skulle vara hans no 1! OMG vad roligt!!

Piano man – Billy Joel

If I die young – The band Perry

Put your records on – Corinne Bailey Rae

Secrets – Seal

Where is the love? – BEP

The big bang – Rock Mafia

Set fire to the rain – Adele

In my place – Coldplay’

Just can’t get enough – BEP

The river of dreams – Billy Joel

Don’t you wanna stay – Jason Aldean and Kelly Clarksson

Tonight, tonight – Hot Chelle Rae

21 guns – Green Day

I don’t want to miss a thing – Aerosmith

Breathe (2 am) – Anna Nalick

Mr Tambourine man – Dylan

Lets be friend skin to skin – Springsteen

Talking to the moon – Bruno Mars

Evighet – Carola

If you want to sing out, sing out – Cat Stevens

The Way I am – Ingrid Michealsson

Två dagar i rad har jag kommit hem i mörkret efter kvällsträningen och mötts av ett par blänkande labradoodle ögon. Ryssarnas hund*** sitter på vår gräsmatta och gör sina behov. Nu får det sjutton vara nog! Hundskrället tittar på mig som om jag har klampat in på någon annas party. Verkligen! Jag tror nog att du har hamnat lite fel.

Frågan är bara hur jag ska gå tillväga?? Knatar man rakt in i köket hos sina grannar och säger –Ta hand om hundskrället och motionera den och glöm inte att ta med rejält med påsar. Eller plockar man snällt upp själv och låtsas som ingenting. Brjann har ju vid flera tillfällen visat var han står. Hans inställning är “show no mercy”. Han brukar skopa upp eländet och placera detta på grannarnas trappa. Men uppenbarligen har det inte gått in. Är det viktigare att behålla grannsämjan eller är det inte värt något.

Nu hoppas jag att packet med coyotes kommer tillbaka och slukar grannens krulliga hund, då är problemet löst!

Nu är det ju inte så illa som det låter, eller det beror ju på hur man ser det. Jag kom hem från träningen i morse och fann hela huset i något slags postpartymode, efter en helt vanlig tisdag. Jag var på bokklubbsmöte och fick god mat, gott vin och en trevlig stund med härliga svenskor. Hemmet förvandlades snabbt till en krigszon. Tallrikar, glas, skålar, kläder, väskar, tidningar… överallt. Hela biljardbordet är täckt med post, handväskor och en stor dunkappa. Eventuellt ligger det nytvättade skjortor under hela härligheten. Det står papperskassar fulla med återvinningssopor runt köksdörren. Tulpanerna på köksbänken ålar sig ner mot granitskivan i hopp om att hitta vatten eftersom någon har glömt att fylla på vasen som är snustorr. Dammsugaren står mitt på golvet, lite lätt dammig och jag tror jag ser spindelväv börja trassla sig in runt slangen. Mitt i allt detta står strykbrädan med strykjärnet stelt och kallt på ena sidan, redo att hettas upp. Pust, vad jag känner mig välkommen hem. Nu borde det enda rätta vara att hugga tag i eländet men så lätt är det inte. Det finns så otroligt mycket annat att göra. Som att ringa ett samtal till sin syster på 49 minuter, sätta en deg på jäsning, ta en dusch och äta lite rökt lax och äggröra. Men jag är ju inte hur hopplös som helst, tulpanerna fick först en skvätt vatten. Och imorgon ska jag antagligen börja feng shuia livet i hopp om att hitta ner till den rena tvätten att stryka som ligger täckt under all post. Det enda stället som fortfarande är brukbart i hemmet är zonen runt Juran, tack och lov. Jag tror minsann att det är lattedags!   

Seattle visar sin allra vackraste sida!

Emerald City – A Scenic Short Film on Vimeo