Den här dagen kommer att gå till historen. Dagen har varit lång, eländig och händelserik. Dagen började redan innan jag hunnit somna. Sömnsvårigheterna håller sig kvar. Mitt i natten, i osömnen, tyckte jag att jag hörde tidningskvinnan köra förbi med tidningen. Jag gick ner och öppnade ytterdörren. Larmet gick av och tjöt innan jag hann förstå vad som pågick. Fingrarna ville inte riktigt trycka rätt kod så när jag väl fått av larmet så ringde larmfirman och frågade om frun mådde bra eller någon hade brutit sig in. Allt var bara fint men frun hade svårt att komma ihåg kodordet i sömnlöshets stressen. Efter många om och men var kvinnan nöjd och jag vandrade upp mot sängen tidningslös och klockan började närma sig 3.30. Jag somnade äntligen och vaknade av ett ryck när klockan ringde strax före 6.30. Allt flöt på och barnen skjutsades till skolan rosenkindade och lyckliga i rena och väldoftande kläder. Till och med multivitaminen kom vi ihåg idag. Men lunchen blev kvar hemma så jag tog en extra tur hem och till skolan. Tog mig till gymmet i vanlig ordning och gjorde ett boxpass som var extra bra och roligt. Dagens höjdpunkt! Duschade och traskade ut till bilen, lastade in väskor och då även mina nycklar. Bilnyckeln blev liksom inlåst i bilen. Det blev lite trixit men löste sig till slut eftersom jag har en excellent service på bilen. Man ringer ett samtal och så öppnar de bilen med hjälp av en dator (gissar jag). Men viktigt att tänka på nästa gång är att man har numret tillgängligt, det kan ju spara en timme eller så. På grund av detta kom jag sent till ett möte och dessutom kom jag oförberedd och utan dator. Inte bra.

Nu blev jag glad ett tag för jag såg ett paket utanför dörren. Jag beställde några linnen och sporttoppar på Victorias Secret för ett par dagar sedan. Jag blev snabbt nertagen på jorden. Ju äldre man blir desto mindre blir vissa kroppsdelar. Blomkålsöron och stora näsor har man ju hört mycket om. Ja, här växer rumpan men brösten krymper. Inte vackert. Lätt obalanserat.

Hemma igen för att ladda bilen med klättringsutrustning, kläder och mellis så varnar datorn i bilen att hybridbatteriet var dåligt. En hybrid kör dåligt utan batteri, det spelar liksom ingen roll hur mycket man tankar. Och samtidigt som lamporna blinkar och jag smäller igen bildörren på tummen ringer min kardiolog och vill ha ett samtal om min hjärthälsa över telefon. Jag talar om för honom att jag mår asbra och har ett extremt lågt blodtryck trots vardagsstress, och jag och han gladde oss över mina fina siffror en stund. Med fingrarna i kors bakom ryggen så kände jag att nu får han banne mig lägga på för nu blir jag sen igen och dessutom behöver jag svära lite och isa tummen…

Upphämtningen av 3 barn på 2 platser gick finemang och 2 släpptes sedan av för att klättra, ombytta och mätta. Jag släpper 1 barn hemma och far sedan iväg till apoteket och diverse andra platser. Då kommer dagens text: C har ramlat från toppen av väggen, tappade andan länge, kan knappt stå och har ont i ryggen. Men kom inte hit… eller jag vet inte… S. Jag åkte dit i alla fall och fick samtidigt ett samtal att jag skulle komma. Den annars tuffa tränaren vände ryggen åt C och viskade att vi nog skulle dra oss mot ER. För andra gången i år hamnade vi på Swedish ER i Redmond och fick excellent service. Det blev lampa i ögonen, kill under fötterna, kläm på ryggen, röntgen och lilla damen ska nog passa sig från att både klättra och ramla på några veckor. Vi fick en hel cd med bilder. Ryggen var rak och hade fått sig rejäl smäll. Nu är vi hemma och har med våra chop stix ätit Thai mat med rekordfart för att dämpa den värsta hungern. Dessutom har vi lyxat till oss med varsin läsk och ett glas rött och ett till så här på en tisdag. Snart är det dags att sova och och jag ser fram emot en sömnlös men också en händelselös natt.

Jag kan inte sova. Allt är perfekt, lagom varmt, mörkt, tyst och mätt. Ändå ligger jag och tittar i taket. Jag tvingar mig självklart att blunda med jämna mellanrum men det går inte alls. Igår hade jag gjort allt i min makt tycker jag själv. Drack inget kaffe efter 16 tiden, åt lagom mycket middag, vädrade och satt på mig lagom varma kläder att sova i. Jag tränade extra mycket igår för att jag trodde att om jag var riktigt trött i kroppen så skulle det vara lättare att somna. Planen gick sådär, kroppen var jättetrött men inte huvudet. Jag tror att jag somnade vid 03.30, jag kan komma ihåg att jag tittade på klockan sista gången vid 03.20. Klockan ringde 06.24 prick. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Det värsta är ju att man inte vet om man ska ligga kvar och rulla tummarna, läsa en bok eller gå upp och sätta igång ett bullbak eller en storstädning. Vad hjälper? Jag satsade på korta frekvenser av bokläsning och att ligga kvar. Wallander hann bli knivhuggen i Malmö, få barn och flytta till Ystad. Men relationen till konstnärspappan är fortfarande lite knepig. (Jo, jag läser om alla böcker… jag vet att pappan dör och Wallander blir gammal.) Och så här med facit i handen hade jag ju hunnit med fyra timmar av effektiv städning.

Jag hade ofta problem att sova när jag var liten. Jag skakade liv i mamma och vi satt i köket och intog en speciell dryck i mycket små glas. Nu tänker jag inte skriva vad vi drack för då kommer barnavårdsnämnden att komma, till och med så här i efterhand när jag är 38 och ett halvt. Men idag ska jag åka iväg och köpa mig en ny fräsch flaska. Vad tror du mamma? Vitt eller rött?