Måndag kväll och jag känner pressen att gå och lägga mig, jag ska upp om mindre än sju timmar. Jag är precis hemkommen från en karta och kompass kurs eller som det egentligen heter –navigeringskurs. Konstigt nog kände jag mig ganska hemma med kompassen i handen. Det som skrämmer mig mest är naturen. Allt ser annorlunda ut och det växer helt andra saker här, t ex 100-tals kvm stickig och ogenomträngbar björnbär. Den dagen jag ska ut med kompassen i handen kommer det att gå toppen.

Bilen har servats och godkänts. Ingen tant som åt syltmunkar sågs till. Mitt enda sällskap i solen var en farbror med både toppluva och keps, en frusen man. Han försökte prata lite till en början men jag var mitt i upplösningen i en skrämmande mordhistoria så jag pluggade in i öronen. Däremot beundrade jag länge en Chevy truck ‘57 som kom in med sin ägare. Han skulle sälja sin truck och jag kände suget i plånboken. Men straxt över $40 000 kan man inte bara plocka fram så jag sa att jag skulle tänka på det. (Jag har ju en soffa att tänka på också.)

Mitt i allt det roliga har några barn skjutsats och släppts av på diverse ställen. Maken beslutade sig för att inte komma hem under hela eftermiddagen. Nu har vi precis mötts när klockan närmar sig 22. När jag gled in på min sida av garaget stod en betydligt större bil på Brjanns plats än hans vanliga Golf. Han hade helt plötsligt bara köpt sig en ny bil och kört hem med den.

I morse, eller för så där ett par timmar sedan vid 6 tiden var jag på väg ner till köket. Då satt ett barn på golvet och sov lutad mot sängen, stel och kall. Efter att ha stoppat tillbaka henne under täcket, skurit ner och stekt pytt i panna, packat lunchväskorna, ätit frukost och väckt övriga i familjen är jag nu inne på kaffekopp nr 2 och inser att ett barn saknas. En blev inte väckt mer än tre gånger och då betyder det att hon tror att hon har sovmorgon. Nu är den sista illbattingen väckt och har kommit ner för trappan påklädd och ilsk som en kardborre. Vad är det med måndagar som gör att allt känns så eländigt?

Min måndag kommer att bli toppen. Jag har stora saker på gång idag. Styrkepass på morgonen, service av bilen, navigeringskurs ikväll och där emellan massor av annat matnyttigt. Servicen är ju ett nödvändigt ont och bilen har börjat ropa klagoskrik när jag ljudlöst startar den. Återigen har det blivit så att oljan är förbrukad och jag kan inte förstå att det går så fort mellan varven. Jag undrar hur många munkar jag hinner äta medan den är inne på genomgång? Navigeringskursen ikväll känns lite skrämmande. Visst, jag kan läsa en karta och använda kompass men barndomens eller ungdomens orienteringspass sitter djupt ristade i hjärnbalken. Stadsskogen och f;r att inte tala om Stabbyskogen i Uppsala var skrämmande stora och pratade man lite för mycket med sin partner så var man borta, helt lost. Det hände varje gång. Nu är det allvar! Håller jag inte skärpan så kommer jag att komma bort bland bävrar, pumor och ilskna ekorrar. Och för att inte tala om stora mossbevuxna träd i sumpen. Nu gäller det att välja tävlingspartner med omsorg!

      

Något säger mig att Brjann inte kommer att slänga sig i bilen och leta efter årets första svenska jordgubbar. Han har ju redan ätit Mexicos 27 skörd och den var ju smaskig….

Första svenska jordgubbarna plockade – Sverige – UNT.se

Happy Monday