Dagen har varit lång, den började 04.45 och den verkar fortsätta trots försök att ta mig uppför trappan och mot sängen. Jag hade egentligen inte tänkt tråka ut er med Boot Camp dag 7 men jag måste ändå nämna att ännu ett helvetespass ligger på banken. I runda slängar 11 km avverkade samt 30 minuter av armhävningar och sprintar i djup sand på stranden. Joggingturen på 3-4 km tillbaka till klubben i kraftig uppförsbacke är nu ett minne blott. Tack och lov.

Dagen har varit omväxlande, regn, grå himmel och strålande sol. Tack och lov för sol som dyker upp från ingenstans och förgyller eftermiddagstimmarna då man ändå bara sitter i bilen och latar sig. Vädermässigt är Pacific Northwest ett underligt ställe att bo på. Sandstränder, sol, ösregn, berg, snö, hagel, storm och laviner – allt på samma dag. Desstom träffar man människor som har hela världen som hem. I morse sprang jag första kilomerarna med en ovanligt trevlig kvinna från Sydafrika som varit utbytesstudent i Danmark för många år sedan, men som idag bor här och är gift med en amerikan. Vi cyklade tillsammans igår. Lite senare, efter Combat, före lunch idag torkade jag håret tillsammans med en kvinna från Connecticut, med ett norskt namn och vars bästa vän bor i Sigtuna. Hennes man kommer från Canada och de ska åka till Tanzania på semester och bestiga Kilimanjaro i juli. Och hon bor här sedan tre år precis som vi. Idag åt jag lunch med en kompis som kom hit från England för ett par år sedan med sin familj. Hon slog sönder handen på en av våra Combat pass för några månader sedan och opererades förra veckan. Inte kul. Vi låtsades vara amerikaner och åt pizza med händerna, hon med en hand och den andra i ett enormt paket som ska hållas rakt upp mot himlen. Inte någon anande att vi faktiskt kan använda kniv och gaffel på ett snyggt sätt och att vi inte är uppvuxna på Diet Coke utan att vi faktiskt kommer från en annan del av världen, men bor här.