Det har varit dåligt med uppdateringar från det brungråa huset. Det är stiltje, kromosomerna verkar inte funka ihop med synapserna eller något sådant. Ibland är det annat som ska hinnas med. Under maj slår det till, allt ska hända och lite till. Skolan ska avslutas, det ska campas, det ska dekoreras inför cermonier och vårvädret verkar ha kommit hit och då ska vi alla hinna tävla lite. Det är vår nya hobby, tänja gränser och plåga sig lite. Det har självklart rört på sig men datorn har varit mer eller mindre avstängd under hela helgen. Vi hade en riktig långhelg, vi firade Memorial Day och barnen hade en extra ledig dag från skolan. Det tackar vi för. Vad vi har gjort kan jag inte riktigt minnas. Lite mat, vänner, volleyboll, cykellopp och löpning. Några rejäla sovmornar blev det också. Igår var det en dag att minnas för Brjann. Det var cykellopp, Seven Hills of Kirkland, 100 kilometer på cykel. Det sätter ju sina spår. Idag flåsade han mig i nacken när vi var ute och sprang, benen var lite stela.

Konversationen vid middagsbordet var lite vild idag, det hettade till. Middagen var som vanligt sen efter klättring, volleyboll och Boot Camp. Trötta barn och föräldrar. Det bruna riset flög ur arga munnar. Ingen ville göra läxan. Läxor är skit. Läxor suger. Prov suger. Det trappas upp varje dag innan skolan slutar till midsommar. Och alla är dumma i huvudet, ungefär, nästan. Jag kunde ju inte annat än att hålla med, jag hatar läxor och prov. Jag kommer ihåg hur otrevligt det kändes att slå upp böckerna efter maten och träningen, då vill man ju bara sträcka ut kroppen i soffan. Jag skulle inte hålla med enligt min make, man måste ju hålla masken. Men summan av kardemumman är att man kan hata alla läxor men man gör dessa ändå. Så enkelt är det. Men hur kul är det att lära sig 150 ord på grekiska och latin utantill? Och vem tycker egentligen att Hemmingway är bra? (jag) Just nu förhalar vi. En vuxen man håller på att go bananas, hans gpsklocka har lagt av och han försöker skaka liv i den inför tävlingen i helgen. Ett barn modell yngre bakar glutenfria chokladmuffins. Två barn, modell äldre är ute och slår på en volleyboll. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka… Jag skulle gissa att de kommer in snart och tränar på sina grekiska ord. Det börjar bli mörkt och då kanske man får höra några coyotes yla. Då kommer alla in…    

Till helgen blir det s’mores. Extra gigantiska marshmallows är införskaffade.

Här sitter jag och pustar ut framför datorn och häver i mig cashewnötter. Jag måste ju börja någonstans och då är det väl bäst att börja med uppladdning av nyttiga snacks. Något chockad och lite trött känner jag mig efter ett 30 minuters samtal med träningsgurun. Idag börjar jag uppladdningen inför hösten och Portland Marathon 9 oktober. Mitt mål är att ta mig runt, guruns mål är att jag ska ta mig runt med stil och vara nöjd dagen efter med min tid. På något sätt hade jag föreställt mig att jag skulle komma undan upptrappningen av min löpning, det räcker ju med det jag gör nu. Men ack så fel jag hade. Nu sitter jag här med en A4 sida med datum, träningsminuter och miles. Sommaren kommer bli full av löpning, hur sjutton ska jag hinna någonting annat.

Så här ser min vecka ut:

Måndag: FX pass (styrka) följt av Cardiopass ca 2h

Tisdag: Boot Camp (eller löpning på egen hand) varierar 5-9 miles t ex trail, backar och intervaller och Combat en timme 1,5h + 1h

Onsdag: Cross Training, oftast ett Cardiopass eller FXpass och ett par miles löpning efter 1,5 h (eller vila)

Torsdag: Boot Camp (eller löpning på egen hand) varierar 5-9 miles t ex trail, backar och intervaller 1,5h

Fredag: Cross Training/Combat 1,5h (eller vila)

Lördag: Långlöpning 1,5h – 3,15h

Söndag: Långsam återhämtnings löpning 45-60 min eller vila

I runda slängar 13 timmars träning, det är ju för bövelen en halvtidstjänst. Jag ser verkligen fram emot 3 september, då har jag ett långpass på 3 timmar och 15 minuter inplanerat Hittills har jag varit ledig nästan varje helg men nu verkar det vara långpass som gäller. Om ni vill ses, äta lunch eller ta en kaffe någon dag så får vi nog boka något framåt mitten av oktober.

Idag har jag haft turen att få äta lunch med mina favoritkompisar. När vi var nyinflyttade och barnen hade gått några veckor i skolan hälsade jag på ett trevligt par som visade sig vara mormor och morfar till en av Sofias kompisar. Dessa två guldklimpar har ägnat hundratals timmar i barnens skola som voluntärer. Jag har även haft turen att få ägna oräkneliga timmar med dessa två, ätandes, fikandes och pratandes. Tack vare mina kompisar så har jag lärt mig hur saker och ting fungerar och bra ställen att åka besöka. Vi pratar politik, sjukvård, skolsystem, amerikanskt och svenskt, böcker, filmer, barnens kompisar eller bara pratar. So, Val and Doug if you read this, well I know you will 🙂 You are the best!!! I don’t think I would have made it through the first couple of years without you! Lots of love!

Idag var det dags för trail run igen, en liten skogstur på kvällen. Innan turen öppnade sig himlen och det kom ett skyfall och sedan kom solen fram. Lagóm till löpturen hade marken blivit lerig, halkig och när vinden tog i rasade det regn från träden. Jag kände mig som en våt hund och skorna fick sig en riktig omgång. Härligt! Bränn nässlorna blev extra bränniga och björnbären ringlade sig ut på skogsstigarna. Både Brjann och jag har helt röda ben efter nässlor och stickor. Nu har jag även bevis på att jag genomgått två månader av plågsam träning, nejdå, extra kul Boot Camp. Kolla in baksidan på årets t-shirt… nu ska allt annat i livet bli extra lätt. Det ser jag fram emot.

Insugen i American Idol! Jag håller mig lite i bakgrunden, hänger bakom köksbänken och passar på att baka lite. Tre små familjemedlemmar har suttit i flera veckor och tittat och tippat och önskat. Vem blir årets American Idol? Jag vet, för att jag råkade klicka in på msn och där var vinnaren på foto med tårar i ögonen. Vinnaren kan säkert ta sig med åren. Jag tycker i alla fall att Tom Jones har varit bäst hittills. Tom Jones som hade blivit lite mer än gråspräcklig men som sjunger som han alltid har gjort. Och för att inte tala om Tony Bennett. De är grabbar det!

Problemet är bara att det verkar bli en lång kväll med Idolunderhållning och jag bakar på maniskt och väntar på att alla andra ska få reda på vem som vinner. Resultatet av finalen än så länge är en kavring, 20 frallor (oj, som har blivit 19) och en mjuk pepparkaka. Och grattis till vinnaren!

Vissa dagar kan man få kaffet i halsen när man tittar på morgonnyheterna och det har hänt något häpnadsväckande. Idag fick jag en kallsup när jag hällde i mig en halvliter vatten på väg in i duschen på gymmet. Dra mig baklänges. Jag gick förbi en kvinna som jag ser nästa varje dag med kläderna på, idag hade hon ingen tröja på sig (eftersom hon precis kom ut från duschen). Hela ryggen var täckt av en drake. Vi talar om absolut hela ryggen, från nacke till rumpa och ut på baksidan av överarmarna. En drake i grönt, lila och rött. En drake stor som hela Chinatown. Jag stirrade antagligen som en idiot även om jag själv tyckte att jag var ganska diskret. Hur tänker man när man plågar dit en kvadratmeter drake på ryggen? Jag förstår ju att alla människor tycker att olika saker är snyggt och tilltalande. Men??

Med risk för att stöta mig med halva Sveriges befolkning och en stor del av den amerikanska, jag kan inte hålla mig längre. Kan någon berätta för mig vad som är snyggt med tatueringar! Jag tycker inte att det är det minsta tilltalande, på någon. Men visa mig gärna något som är snyggt så ska jag berakta och uttrycka min åsikt. Och jag kan ju alltid ändra mig…

       

Snyggt eller snyggt??

Äntligen onsdag!!! Som om det skulle vara något att tjoa om?! Alla barn kom ner en efter en i köket imorse och suckade och sa att de önskade att det vore fredag. Jag försker trolla liv i en fläskstek som smakade bra i nylagat skede men som nu ser lite trist ut. Det skulle vara schysst med en TV kock som lagar mat för lunchtermosar och lunchväskor varje dag på det man har i kylen. Han skulle görna få komma hit och gästspela i vårt kök. Det tar liksom aldrig slut, det bara snurrar på. För oss är sommarlovet ganska långt borta, det är en månad kvar i skolan. Men som jag försökte säga till barenen, det gäller att inte ge upp i förtid. Det är det här som är livet!! Ju mer man gör desto mer kommer efter och desto mer får man uppleva! Käckt, eller hur. Inte undra på att man får några ögonrull som respons. Själv kan jag känna igen mig i hopplösheten. Efter en otroligt lång dag igår försökte jag hålla ögonen öppna och avsluta en otroligt bra bok som jag har hållit på och läst i en evighet. Det gick inget vidare. Efter en sida kände jag mig som en lobotomipatient. Men jag kan glädja mig åt att jag hann stänga av musiken, släcka och sänka ryggen på sängen innan det stora svarta infann sig. Det är inte varje dag.

Nu ska barn ett skjutsas och två tittar på morgontv under tiden innan det är dags för nästa skjuts till nästa skola. Efter det ska jag leta efter nya möjligheter…

Opportunities multiply as they are seized Sun Tzu, The art of war

Hur kan baconsalt vara vegetariskt och fettfritt? Varför ska man behöva skölja försköljd sallad? Och varför kommer aldrig sommaren till Pacific Northwest? Gör användandet av antibakteriella produkter dig mer mottaglig för bacilusker?  Så många frågor och så få svar.

Idag har livet under eftermiddagen handlat om frågor och svar. Det är maj och i maj så är det dags för health och sex undervisning i skolan. Oh la la!! Varför måste man duscha varje dag? Varför luktar gympaskor illa? Varför växer vissa barn fortare än andra? Varför, varför, varför? Och så finns det ganska många frågor som är så pinsamma att det inte ens går att fråga :O Och jag gör verkligen mitt bästa för att svara.

Själv skulle jag bara vilja veta hur baconsalt kan vara fettfritt och vegetariskt? Då kan det väl ändå inte vara bacon i saltet? Fubb.

Nu är det sovdags. I morgon kl 6 ska jag gästspringa med mitt gamla Boot Camp gäng. Tjoho! Klockan ringer 04.45.

Imorse när övriga sov eller knallade runt i morgonrock packade jag ihop mina kritor och blyertspennor. Lagom till att pannkakorna blev gyllenbruna i pannan svängde jag in till storstan för att jobba på skolan. Över bron och på nästa motorväg och min avfart var avstängd. Ehh, det visste jag ju men hade förträngt det. Tursamt nog så hann jag i god tid och packade upp och tog emot barnen. Idag var det ganska mycket kaos i min klass, skrattigt eller pratigt kanske man kan säga. Det var ett par veckor sedan vi träffades och sommaren närmar sig. Det var mycket ålande på stolarna. Efter ett par timmar satt vi ner på golvet och pratade varför det blir så pratigt och några av barnen föreslog att jag skulle ta i med hårdhanskarna, göra en time-out eller skicka ut pratmakarna. Men så funkar inte jag, jag har svårt att skicka ut och bestraffa. Du är bra konstig du fröken var det en av mina elever som sa. Ja men tack. Konstig kan jag gärna vara. Och när vi satt där på golvet, hela klassen och jag så kunde vi ju ha hört en knappnål falla. Alla lyssnar och pratar i tur och ordning, räcker upp handen och anstränger sig och tänker ut bra ord på svenska. Vilka goa ungar! Jag tror inte att barnkroppar är gjorda för hårda stolar och höga bord. Det blir så svårt att koncentrera sig och lyssna när man är omgiven av plast, brunt och fult. Jag tror nog att golvet är bättre.

På eftermiddagen hann jag bara som hastigast åka på SWEAs Vårsalong och vilken salong det var! Gulliga, rara Sweor som målat, grejat och bakat. Så ledsen att jag inte hann stanna längre. Duktiga ni!!

Senare på eftermiddagen var hela familjen på bio. Den var lång. Den var lite seg. Vattenflaskan blev uppdrucken snabbt. Popcornhinken tog slut tidigt. Jack Sparrow/Johnny Depp var helt OK men vuxenkroppar gillar inte heller att sitta stilla länge.

Alla har vi väl våra rädslor, sådant man gärna inte utsätter sig för eller möter särskilt ofta. Spindlar och blod brukar ju vara vanligt förekommande läskigheter för många. Ormar, sprutor, vildsvin och trånga utrymmen är inte min grej. Jag är ganska tuff och kan ta ganska mycket. Att stöta på ett vildsvin skulle nog vara det värsta som skulle kunna hända just nu. Men det kan nog ändras, det gäller att utsätta sig för sina dåliga sidor. Igår sprang jag i skogen på en ganska smal och backig stig med massor av rötter och växter. På tredje varvet dyker en gardensnake upp på stigen och ringlar precis förbi mina fötter. Jag tar ett skutt förbi ut i växtligheten, ut bland alla björnbärsbuskar. Jag vet inte vad som var värst, ormen eller alla taggar. Men det tar sig, jag sprang vidare och känner mig helt OK bland naturens ringlande djur. Idag blev jag utsatt för två andra av mina otrevligheter, magnetröntgen och sprutor, dessutom i kombination. En axel MRI (trångt) med färg insprutat, men det gick ju det också… och andningen var helt kontrollerad och ingen kunde ana att jag led och lät min deodorant jobba på högtryck. Jag börjar bli bra på att utsätta mig för otrevligheter och fixa det, jag kanske skulle söka till underrättelsetjänst där man får göra både det ena eller det andra.

Men nu har det dykt upp en annan fara, två svartbjörnar går lösa i Redmond och flera har synts i Woodinville och Bothell de senaste dagarna. Lite för nära oss, i den skogen jag springer. Det gillar jag inte. Idag efter träningen så pratade alla lite om björnproblemet och gurun konstaterade att det inte skulle vara någon fara om jag stötte på någon björn. Jag kan ju boxas :O