Idag har regnet öst ner och jag gissar att ni är ganska trötta på att höra det. Likaså är min pappa vansinnigt trött på att höra om min Boot Camp eller träning i största allmänhet så får väl hitta på något annat en dag som denna. Men det är inte så mycket annat som händer. Regn och träning. Just nu bakar jag bullar och har precis avslutat en plåt glutenfria brownies. När vi bodde i Sverige bakade vi mockarutor, nu bakar vi brownies. Man får ta seden dit man kommer. Brjann kom på att han hade lust att ha bullar med sig på morgonmötet i morgon. Jag hoppades lite på att morgonmötet skulle vara vid 11-tiden så jag skulle hinna baka under förmiddagen men ett morgonmöte är tydligen tidigt. Ja, vad vet jag… mina dagar är fulla av kaffe och bullar hela dagarna. Jag behöver inte ett morgonmöte som ursäkt för att äta ett par bullar. Kommunikationen är på topp just nu. I helgen går Pacific Northwest Climbing Regionals och C ska naturligtvis dit och tävla, det har både Brjann och jag varit medvetna om länge. Det började med att hennes skor var trådslitna, vilket händer ungefär var sjätte vecka. Föräldrarna beställer nya skor flera veckor för sent vilket resulterar i att det stackars barnet kommer att få tävla mot västkusttoppen i trasiga skor alt icke inbrutna nya skor. Sedan är det ju också så att någon ska åka med henne ner till Oregon över helgen. Brjann ska till Atlanta för att jobba och jag ska jobba här hemma på söndag dessutom har vi två barn till att ta hand om. Humm… och detta hade vi helt enkelt undvikit att prata om eftersom det är enklast så. Självklart löser det sig för vad är en biltur ner till Tigard, Oregon en fredagkväll… alldeles underbar… och vem vill inte bo på Grand Hotell och äta äggröra i doften av inslitna klättringsskor. Det kommer att bli en magnifik tillställning som alltid och dessutom kommer den föräldern som åker få åka med en 12 åring! Det är inte illa. I morgon fyller Eya 12! Ofattbart… det var som igår jag hann in till inskrivningen på BB men inte längre än så.

10 åringen, 13,5 åringen och 12 åringen någonstans i nordvästra Skåne 2004

13,5 åringen, 10 åringen och 12 åringen i Engelska Parken 2002

Nu räcker det. Vi behöver inte mer regn just nu. Gräsmattorna är mer än gröna. Träden har slagit ut utan sol och står alldeles soggiga och fuktiga. Marken är alltid fuktig och de första man ser när man vaknar är regnstänk på fönsterrutorna. Blå himmel en dag, är det förmycket begärt? Vi har inte haft sol sedan september 2010!!! Och 4 grader varmt klockan 7 på morgonen. Verkligen! Det känns som om det räcker nu!