Idag har jag haft turen att få äta lunch med mina favoritkompisar. När vi var nyinflyttade och barnen hade gått några veckor i skolan hälsade jag på ett trevligt par som visade sig vara mormor och morfar till en av Sofias kompisar. Dessa två guldklimpar har ägnat hundratals timmar i barnens skola som voluntärer. Jag har även haft turen att få ägna oräkneliga timmar med dessa två, ätandes, fikandes och pratandes. Tack vare mina kompisar så har jag lärt mig hur saker och ting fungerar och bra ställen att åka besöka. Vi pratar politik, sjukvård, skolsystem, amerikanskt och svenskt, böcker, filmer, barnens kompisar eller bara pratar. So, Val and Doug if you read this, well I know you will 🙂 You are the best!!! I don’t think I would have made it through the first couple of years without you! Lots of love!

Idag var det dags för trail run igen, en liten skogstur på kvällen. Innan turen öppnade sig himlen och det kom ett skyfall och sedan kom solen fram. Lagóm till löpturen hade marken blivit lerig, halkig och när vinden tog i rasade det regn från träden. Jag kände mig som en våt hund och skorna fick sig en riktig omgång. Härligt! Bränn nässlorna blev extra bränniga och björnbären ringlade sig ut på skogsstigarna. Både Brjann och jag har helt röda ben efter nässlor och stickor. Nu har jag även bevis på att jag genomgått två månader av plågsam träning, nejdå, extra kul Boot Camp. Kolla in baksidan på årets t-shirt… nu ska allt annat i livet bli extra lätt. Det ser jag fram emot.