Allt känns ju alltid bättre efter några timmars sömn och en rejäl dos värktabletter. Grodorna har tack och lov varit tysta hela dagen och jag har njutit av tystnaden. Jag åkte till gymmet i morse och satte mig lite slött på en cykel. Tramporna gick i mycket långsamt tempo i 14 miles och jag hade brittisk underhållning hela tiden. Idag var jag enbart på gymmet för sällskapet. Min kompis Jo med högerarmen i skena trampade på och pratade. Hon är van efter 8 veckor med gips/skena. Vi möts mer eller mindre varje dag och nu är det hennes tur att valla mig. Jag vallde henne länge efter hennes arm/hand operation. Efter cykelturen sov jag, länge, länge… Kvällen blev också ganska bra. Brjann fyller år idag. Vi var på snabbdate, handlade mat och satte oss i solen på puben och drack en öl under tystnad. Det var inte illa så här på en måndag. Och nu är det snart dags att ta upp kampen med grodorna. Bring it on!

Stor lycka! Jag hittade en gammal favorit på Youtube. Har inget med grodor eller motioncyklar att göra. Hör till mitt belgiska förflutna. Jag bodde en kort period under tidigt 90 tal utanför Bryssel. En kall och kal lägenhet i en mörk gränd med kullerstensbeläggning. Min hyresvärld var dyster och fåordig och vi kommunicerade på flamländska. Ja, gott folk, en gång i tiden behärskade jag delvis flamländska. Jag levde musslor och pommes och belgisk öl och lyssnade konstant på Vaya Con Dios, Belgiens stolthet. Jag spelade squash med göteborgarna, tittade på dubbade filmer på bio, läste söndagens SvD hela veckan medan jag dippade pommes i mayo och hängde på tvättomaten hela söndagarna med amerikanerna och helsingborgarna och spelade Monopol medan tumlarn gick. Vi åkte till Brygge och barhoppade men lyckades alltid missa tåget hem. Det var tider det! 

Jag bjuder även på en annan gammal belgisk favorit som numera känns helt avlägset galet. Jag köpte till och med singeln. Texten kommer jag fortfarande ihåg som om det var igår, på flamländska och allt. Klämmig kille.

Jag skulle vilja lägga in ett klagomål till den som sköter de vilda grodorna i Redmond. Jag förstår att dessa är ett tecken på en välmående natur och frisk sumpmark men jag skulle bara vilja sova. En börjar skälla och tusen hakar på. Lördag kväll tyckte jag att det fick vara slut med extraordinära värktabletter och gick lite lätt över till normala tabletter med normala biverkningar. Jag kände att det var dags att återgå till vanliga rutiner som innefattar bilkörning och datoranvändning. Under hela dagen har jag ångrat mitt beslut eftersom jag har underliga och nästan oöverstigliga smärtor i axel-armpartiet. Konstigt. I morse kostaterade jag när jag pratade med min syster att sova är inga problem. Vad är det doktorn pratar om? Det är ju bara att vika upp ryggen på sängen och lägga hela armen inkl attiralj på en kudde och blunda. Jag tar tillbaka allt. Uppenbarligen har jag ätit magiska tabletter som har gjort verkligheten rosenröd och sömning. Nu vrider jag och vänder på min bleka och tunga lekamen accompanjerad av alla Redmonds barking frogs. Jag står inte ut!! I stället för sömn har jag gått över till grönt te och danska smörkakor och sitter nu här och skriver patetiskt med vänster pekfinger. Ska det vara så här i flera månader så vill jag inte mer, speciellt om grodorna ska fortsätta bräka.