Det börjar bli dags att börja skolan. Idag vågade jag mig på en omskakande och världsomvändande väckning, kl 8.45. Jag tänkte vi kunde vara ut ur huset vid 10 snåret för att göra det sista rycket i skolinhandling. Vi saknar några USB stickor, stiftpennor och yogabyxor och lite annat high tech. Jag fick precis tre trötta par ögon riktade mot mig. Skedarna stannade av framför munnarna. Jag föreslog att vi kunde väl dra iväg om 30 minuter. VA! VA! Är du helt dum eller? En halvtimme! Det är ju typ ingen tid alls. Det ska bli spännande att se när vi kommer iväg. Och jag ser fram emot 06.15 väckningarna när skolan börjar. Skulle man kunna leasa ut väckning och lunchtermoslagning till en fristående konsult så skulle jag nappa direkt.

Jag har idag pigga fötter och glada ben. Jag valde att stänga av klockan i morse och sova länge. Jag har väntat på att få tillfälle att prova mina urfula kompressionsstrumpor som inhandlades i Sverige. Jag kan bara inte sätta på mig knästrumpor och gå ut och springa, det går inte. Inte ens när det är mörkt ute. Jag går raskt 25-30 år tillbaka i tiden när vi gick till Basketshoppen på gågatan och köpte tubsockor med tre ränder längst upp och Gatorade från Amerika, iförda våra randiga KFUM Uppsala Basket halsdukar. Men igår kväll när benen sprang som värst när det var dags att gå och lägga sig så drog jag på mig stumporna med stort S. Jag vaknade som en ny människa iklädd mina knästrumpor. Varm och skön om benen och fötterna, hopklämd och inte det minsta kärringsvullna vader. Jag hade räknat med att jag skulle vakna med grym träningsvärk men strumporna verkar fungera i sömnen. Ett helt nytt användningsområde för sportstrumpor. Tipptopp! Brjann kommenterade att jag inte vann några skönhetspoäng med kombinationen flanellnattskjorta och knästrumpor doftande limiment. Men so what! Man kan ju inte vara snygg jämt.