Sista september… f R e d A g

Huset är fullt med barn, mina och andras. Alla husets rum och tv-apparater utnyttjas maximalt. Bredvid mig spelas ett parti Wipe-out och det känns nästan som om det är på riktigt. Som tur är så är ingen täckt av lera eller vatten och båda barnen verkar fortfarande stå på båda benen. Det skuttas samtidigt som fredagspopcornen utan någon som helst måttlighet trycks in i munnarna. Hälften verkar komma utanför, med är det fredag så är det. Två andra barn ligger på golvet i arbetsrummet och jobbar på ett skolprojekt som ska vara inne nästa vecka, Det är superglue,  papperstallrikar och plastgafflar involverade i den amerikanska litteraturhistorien. Eller har de totalt feltolkat uppgiften… fantasin flödar och det är väl ändå det viktigaste. Nu hämtades en potatissticka från kökslådan och jag måste säga att jag känner mig lite nyfiken på resultatet.

Idag är det sista dagen i september. Varje månad summerar jag mina träningspass på funbeat.se och idag tittade jag tillbaka och kikade hur det gått. September har varit en riktig bra träningsmånad. 2163 träningsminuter fördelat på 33 pass och 6 dagar vila (pga camping). Månaden bjöd även på två lopp som gick hyfsat. Jag är hel, ganska läkt och vid god vigör. Det ska firas med Thaimat och ett glas rött till fredagsfilmen. Imorgon ska jag testa något nytt, 2 långa timmar triathlonträning. Vi får se vem som vinner, vem som klarar av att köra hem, Brjann eller jag. 

September bjöd på en hel del grillat

IMG_8070

och lite hemkokt

IMG_8176

sol, sol, sol…

IMG_7968

sand och salta bad

IMG_8004

lite svett…

IMG_8306

IMG_8162

och flera badmössor

IMG_8208

IMG_8178

och så lite fotboll såklart

IMG_8232

IMG_7963

Molten tyckte det var allra skönast på stranden på Whidbey Island

O’boj vilket vackert väder

Det börjar lite rassligt på morgnarna, under tio grader och dimma men dagarna vänder ofta före lunch och sommarvärmen ligger som ett lock över Redmond. Mt Rainer lyser med sin snö över hela Washington och sikten är oändlig. Då passar det bra att gå ut och springa… Jag lyckade inte ta mig ut igår. Intervaller stod på schemat efter morgonens cardiopass. Det blev inte så, jag blev upptagen av att prata, duscha och sedan åkte jag hem. Efter allt annat när mörket låg som en fuktig keps över huset backade jag ut ur garaget och for till klubben för intervaller på löpband. Tråkigt som attans. Många pratar om att det är viktigt med återhämtning. Det är si och så många proteiner och kolhydrater som ska intas si och så många minuter efter si och så många minuters träning. Jag är lite ointresserad och dålig på just den delen av träningen. Men nu har vi fått svart på vitt att det bara är ett glas O’boj som behövs. Svårare än så är det inte.

http://www.utexas.edu/news/2011/06/22/milk_studies/

http://youtu.be/9nt02fQIcAw

Molten Brekkan och blek om nosen

Onsdag kväll i förorten. Middagen avslutades 21.10 efter över en och en halv timmes babbel. Vi har pratsamma barn som pratar om skolbusskompisar, vanliga kompisar, kläder som bara måste köpas, kommande tävlingar och lördagsaktiviteter. Vi ska gå på triathlonparty i helgen. Avslut på säsongen. Sallad och kött, öl och vatten… och eventuellt lite sportdryck. Molten är självklart med. Vår nygamla familjemedlem Molten. Varje morgon väcker jag de två äldre vid 6.30. Molten vaknar först och han brukar höras ganska snart, studsande mot väggen eller taket. Efter några minuter hör man Molten studsa ner för trappan och sedan kommer Johanna sakta hasande. Molten har det lite förspänt, han behöver inte klä på sig. Träffa Molten:

IMG_1094 

Molten är Johannas volleyboll och bästa vän. Han är där Johanna är. När hon är i skolan ligger Molten hemma, deprimerad och kall. Två minuter efter att bussen stannar har Molten fått den första studsen och sen är han igång till lampan släcks vid 23. Molten har från och med idag fått efternamnet Brekkan och status familjemedlem och är säkert  snart innehavare av ett Green Card.

Igår la jag en liten ansiktsmask på lilla facet. 5 minuter av inkletning och sedan 7 dygn av skönhet. Så var det lovat. En gång i veckan är det bra att upprepa insmörjandet. Kletet var av samma kvalisort som jag brukar använda morgon och kväll i form av creme. En bra sort som går att inhandla på Apoteket i Sverige. Då måste det ju bara vara vänligt mot mig och miljön. Det trodde jag. När jag hade smetat klart tvättade jag ansiktet med hjälp av en tvättlapp. Tvättlappen blev sedan liggande på kanten till handfatet. Imorse möttes jag av en något fläckig tvättlapp. Den var från början turkos men är numera halvt vit. Hela tvättlappen hade bleknat och såg inte så spännande ut längre. Jag tror att jag skaffar en annan mask till nästa veckas inkletning. Inte undra på att jag ser lite blek ut om nosen.

IMG_1093 

Nu ska jag och Molten titta lite på X-factor och äta en bulle innan jag plockar fram morgondagens lunchväskor och träningskläder.

Igår bakade jag 60 kardemummabullar, idag är siffran nere på 40. Två i familjen är glutenintoleranta så det betyder att 3 personer har ätit 20 bullar på ett dygn. Jag är en av dessa tre. Det känns lite…okontrollerat… Samtidigt bakades 24 glutenfria kakor. Det finns 5,5 kvar. Jag frågade vem sjutton som hade ätit så många kakor. Jag åt en halv, pep Molten.

IMG_1092

Årets fulaste gardiner

Igår hämtade vi gyros till middag. Världens bästa gyros. I ett litet krypin i Redmond kan man köpa dessa yoghurtdrypande lamm- och kycklingunderverk med smaskiga oliver, tomater, såser och smaskens. När vi stod och väntade på att våra fem paket skulle bli klara började jag titta mig omkring i den lilla lokalen. Det är verkligen så att de lägger ner all sin tid på sina gyros och inte på inredningen. Jösses, vilka charmiga gardiner.

IMG_1090IMG_1091

Snygga garntofsar på rad eller ett mycket utdaterat draperi… De vinner nog inte några nya kunder på sin inredning.

Pizza är inte bra mat

Jag har lärt mig något nytt. Man blir rikare av att skaffa sig nya erfarenheter. Jag stoppar i mig nya upplevelser hela tiden. Inte bara njutbara. Igår gjorde jag min sista långa löprunda innan Dagen D, dagen då jag får resultatet i handen, om jag fixar mer än 26 miles eller om jag ska hålla mig till mina halvmaror. Igår var det jobb på skolan i stan, efter det ett kort möte och sedan fastnade vi i trafiken i stan. President Obama var på besök och motorvägen var avstängd under en längre period. Jag skulle hem och hinna ut. Jag hade ett +tre timmars pass inplanerat och jag ville hinna in innan mörkret. Jag kom hem, slängde i mig pizza och en dubbel espresso och drog. Bra uppladdning, inte direkt. Pizza 15 minuter innan ett löppass… inte så bra. Magsmärtorna efter pizzan började redan efter 4-5 km och jag insåg efter 14 km att jag inte hade druckit något på hela dagen. Jag började fundera på att vända hem efter 2 km. Men skam den som ger sig. När solen börjde försvinna bakom träden lunkade jag in på vår gata med stumma ben och ont i magen. Jag tog mig runt. Jag tror att det är första steget… Demonerna klagar ljudligt i huvudet, antal mil i benen är något för lågt men självförtroendet börjar faktiskt växa lite av magont och för lite vatten. Den som bara kunde påverka vädret…

Idag har hösten kommit till Seattle. Solen har varit framme sedan vi kom tillbaka från Sverige och det har varit varmt, så varmt att vi faktiskt har klagat lite. Över en natt vände det och temperaturen ligger nu runt 14 grader och det regnar. Nu börjar det kännas som Seattle igen.

Läs om min begåvade, debuterande och fingerfärdiga mamma :)

http://www.unt.se/kultur/litteratur/70-ar-och-fingerfardig-debutant-1469865.aspx.

Läs om min begåvade och fingerfärdiga mamma i Uppala Nya Tidning! Debutant vid 70 års ålder! Du har väl humor och fantasi!? För er som åker in till Svenska Skolan i Seattle i morgon… kom in i mitt klassrum… jag har ett ex med mig av den fantastiska Fingerleksboken. Kom in och bläddra på rasten! Åh, vad jag önskar att jag var på Bokmässan i Göteborg! Åh, vad jag önskar att jag var hemma… bara för några dagar…

Vackra Seattle

309735_10150296812706476_6276351475_8034345_679813358_n[2]

Jag kan absolut inte ta åt mig äran av detta vackra foto. Ser det inte ut som om vi bor i drömlandet, staden i molnen, Seattle i rymden… med Mt Rainier som vakar över oss. Otroligt häftigt foto!

Check this out! Thatcher Kelley snapped this photo from his plane on approach to Sea-Tac Airport yesterday. “I popped up my camera with a 70mm lens attached, waited for the wing and blurry jet exhaust to clear the view. I quickly focused, jammed my face against the seat in front of me to get the best angle, and snapped the shot just before Rainier disappeared from view.”