http://www.unt.se/kultur/litteratur/70-ar-och-fingerfardig-debutant-1469865.aspx.

Läs om min begåvade och fingerfärdiga mamma i Uppala Nya Tidning! Debutant vid 70 års ålder! Du har väl humor och fantasi!? För er som åker in till Svenska Skolan i Seattle i morgon… kom in i mitt klassrum… jag har ett ex med mig av den fantastiska Fingerleksboken. Kom in och bläddra på rasten! Åh, vad jag önskar att jag var på Bokmässan i Göteborg! Åh, vad jag önskar att jag var hemma… bara för några dagar…

Jag kan absolut inte ta åt mig äran av detta vackra foto. Ser det inte ut som om vi bor i drömlandet, staden i molnen, Seattle i rymden… med Mt Rainier som vakar över oss. Otroligt häftigt foto!

Check this out! Thatcher Kelley snapped this photo from his plane on approach to Sea-Tac Airport yesterday. “I popped up my camera with a 70mm lens attached, waited for the wing and blurry jet exhaust to clear the view. I quickly focused, jammed my face against the seat in front of me to get the best angle, and snapped the shot just before Rainier disappeared from view.”

Brjann överlevde, kom in med hedern i behåll och nu vet jag att detta var bara början. En half Iron är ett långt race, 1,2 miles simning, 56 miles cykling och 13,2 miles löpning. Det tog honom 6 timmar och 16 minuter. Målet var att han skulle komma in under 7 timmar och det lyckades ju bra. Han är nöjd med det kan ju alltid vara bättre. Pust! Detta betyder att det kommer att bli fler lopp. Det betyder också att jag måste medverka. Jag ar grymt avundsjuk. Jag stod vid målgången och såg mina manliga kompisar skutta in en efter en efter en dag av jagande. Herre jösses vilken prestation. Jag måste bara börja simma på allvar.

Brjanns lopp var tufft. Han gjorde en riktigt bra insats i simningen, hans starka gren. 36 minuter, två varv runt bojjarna. Han gick ut hårt och simningen sitter i ryggmärgen. Cyklingen gick också bra, lite för snabbt. Han tog ut sig lite för mycket.  Han kom in med ett leende på läpparna när vi stod och väntade och sprang raskt ut på löparbanan. Sedan var det dags for en halv maraton i löpning, piece of cake. Det gick sådar, alla insimmade och incyklade minuter försvann upp i rök.

Vi andra vi väntade och väntade… Vi åt en macka, drack lite vatten, spelade ett parti kort…Vi fick rapporter att det var en tuff bana med mycket backar… ojoj… jag vet ju att det har slarvats med backlöpen…

Syskonkärleken står som spön i backen. Och nu börjar vi nästan känna oss lite oroliga… var sjutton är han? Vi ringer hem och får bekräftat att Johanna vann sin match med 4-1 mot serieledarna. Yes! Vi väntar lite till…

Det var en stark men slut Brjann som kom in  i mål. Trött och med kraftig kramp i låren. Snyggt och starkt avslut! Grattis!!!!