Brjanns första Half Iron

Brjann överlevde, kom in med hedern i behåll och nu vet jag att detta var bara början. En half Iron är ett långt race, 1,2 miles simning, 56 miles cykling och 13,2 miles löpning. Det tog honom 6 timmar och 16 minuter. Målet var att han skulle komma in under 7 timmar och det lyckades ju bra. Han är nöjd med det kan ju alltid vara bättre. Pust! Detta betyder att det kommer att bli fler lopp. Det betyder också att jag måste medverka. Jag ar grymt avundsjuk. Jag stod vid målgången och såg mina manliga kompisar skutta in en efter en efter en dag av jagande. Herre jösses vilken prestation. Jag måste bara börja simma på allvar.

Brjanns lopp var tufft. Han gjorde en riktigt bra insats i simningen, hans starka gren. 36 minuter, två varv runt bojjarna. Han gick ut hårt och simningen sitter i ryggmärgen. Cyklingen gick också bra, lite för snabbt. Han tog ut sig lite för mycket.  Han kom in med ett leende på läpparna när vi stod och väntade och sprang raskt ut på löparbanan. Sedan var det dags for en halv maraton i löpning, piece of cake. Det gick sådar, alla insimmade och incyklade minuter försvann upp i rök.

IMG_8253IMG_8257

Vi andra vi väntade och väntade… Vi åt en macka, drack lite vatten, spelade ett parti kort…Vi fick rapporter att det var en tuff bana med mycket backar… ojoj… jag vet ju att det har slarvats med backlöpen…

IMG_8241IMG_8268

Syskonkärleken står som spön i backen. Och nu börjar vi nästan känna oss lite oroliga… var sjutton är han? Vi ringer hem och får bekräftat att Johanna vann sin match med 4-1 mot serieledarna. Yes! Vi väntar lite till…

IMG_8269IMG_8290

Det var en stark men slut Brjann som kom in  i mål. Trött och med kraftig kramp i låren. Snyggt och starkt avslut! Grattis!!!!

IMG_8303IMG_8307

Varför luktar vårt hem inte såpa?

Skulle så gärna kommit hem till ett enormt, vackert fruktfat med frukt i alla färger och höstlöven som dalar ner utanför fönstret. Huset skulle gärna få lukta såpa även om jag inte direkt gillar lukten av såpa. Jag gillar mer Vimdoft, men skulle kunna ta lite doft av såpa nu. Istället kom jag hem till frukostdisken. Glas och skålar med halvätna flingor. Var tar timmarna vägen? Viljan finns men tiden krymper. Och så skulle jag gärna vara närmare mamma och pappa nu, vara med där det händer. Bara några dagar. Och lukta på böcker.

Nu har jag börjat knapra på bakchokladen. Ni vet den där som ligger längst bak i skafferiet, lite torr, som börjat ändra färg och blivit lite vitgrå. Den som man kan smälta för trolla lite med en tråkig chokladkaka. Backup choklad. Reserv choklad. Två rutor har försvunnit medan jag läste DN och SvD på nätet. Men vad gör man inte om suget sätter in. Trist att suget fortfarande finns kvar efter två äckliga blockchokladsbitar och en stor latte. Måste komma ihåg att köpa lite bättre choklad.

Jag har ätit lunch med Brjann idag. Vi tog en tur till vårt favoritställe och laddade lite inför morgondagen. Brjann har sin första Half Iron i morgon. Jag laddar med honom. Jag har mer än två veckor kvar och jag känner mig som om jag ska få ett nervöst sammanbrott. Jag fokuserar på det stora misslyckandet i stället för att fokusera på målgången. Brjann är bättre att fokusera på målet men är fortfarande nervös som om det vore första skoldagen i ettan. Hur det än är så är målgången närmare för varje dag. Men alla säger att det inte är målet man ska fokusera på utan vägen dit. Jag vet att vägen har varit hyfsad krokig och jag känner mig rätt färdig med vägen dit. Och jag vet att jag gärna ser honom passera in i målfållan efter lunch i morgon. Då kan en av oss pusta ut.

Vi har en problematisk tå i familjen. En klättrartå som har spruckigt, hamnat på glid, ur fokus och gör förbaskat ont. Nu har vi varit hos vår magiska doktor och då blev det röntgen, diagnos och vi ses igen på måndag. Vi hoppas att måndagen blir en fin dag. Och att tån som sparkades in i en kusin och en fotboll i juni börjar läka rakt och inte snett. Vi hoppas ju också att Gustav inte har några bestående men av sparken. Vi hoppas mycket här eftersom klättraren lever för att klättra. Det är ju inte kul att bara göra armhävningar.

Nu har jag sprejat mina löpardojjor med Fabreze och väntar på att en magisk doft ska sprida sig i huset. Men nej… det blir väl till att inhandla såpa under morgondagen…

Tantvarning

Hösten är här, löven börjar sakta dala ner mot marken. Det är svårt att tro när termometern visar upp emot 20 grader på eftermiddagarna. Men hösten är ju riktigt spännande, då kommer rotselleri, kålhuvud, kantareller och palsternackor fram till bästa hyllplatsen pa grönsaksavdelningen. Nu hörde jag den inre rösten sucka djupt. Palsternackor kål och svamp, lika upphetsande som tweedkavajer och pelagoner i köksfönstret. Ehh, jag gillar ju pelagoner och tweedkavajer kan ju vara riktigt snyggt. Jag känner tanten i mig sträcka på ryggen. Jag koncentrerar mig på att andas djupt och lyssna fokuserat på min vissamling på Spotify. Vaddå, är det något fel att lyssna på Fred Åkerström och Björn Skifs eller? Helt plötsligt kände jag behovet att göra lite tant-undersökning på nätet. Har jag blivit tant vid 39 års ålder? Det är väl inte helt omöjligt. Idag kände jag mig som 59 när några “ungdomar” (20-25 åringar) sprang bredvid mig på löpbandet. Min stortå bökade i skon och kändes öm och jag tittade drömmande på ungdomarnas lätta steg. När blir man tant? När jag börjar fundera så har jag nog alltid varit en tant, förutom under några år på högstadiet och i början av gymnasiet då jag valde kalla skor framför varma stövlar under vintern. Otroligt korkat men vansinnigt snyggt. Jag har också något svagt minne av en ursnygg men något sval vinterjacka i skidbacken Trillevallen tidigt 80-tal. –27 grader och täta besök i värmestugan. Men så snygga var vi Malin och jag, i matchande jackor. En rosa och en vit, och vändbara var de också. Och snyggt med pannband till, för vem behöver mössa när hjärnan fryser ihop till en sockerbit. Som straff kommer nu artrosen och minnesförlusten krypande.

Jag började i alla fall kika runt på definitionen av tant och kom fram till att tanter har många egenheter. Tanter har kläder som var moderna för några år sedan, väljer bekvämlighet före mode, bomull närmast kroppen, använder badmössa, slätar ut julpapper för att använda nästa år, köper en köksradio för att ha på bänken, tycker att det är konstigt att någon ringer efter 21, kan recept utantill och drömmer sig bort med hjälp av frökataloger.

Ojoj, jag vet inte vad jag ska tro. Nu var det nämligen så att jag utelämnade massor av andra saker som också dök upp vid tantbegreppet. Köper trisslotter i stället för veckotidningar, sminkar sig endast vid speciella tillfällen (räknas Carmex som smink? för då är jag alltid sminkad), går till affären med återvinningspåsar, har en speciell börs för småmynt, tycker att män tweedkavajer är riktigt snygga, börjar prata med sig själv… Ja, visst är det skrämmande. Så är det ju, återvinningspåsar, trisslotter och tweedkavajer. Men jag har ingen radio på köksbänken utan en alldeles ny hightech dator som spelar fin musik och radio. Sen att jag inte riktigt fattar hur den funkar är helt annan sak. Barnen kommer ju ändå hem och fixar till problemen på eftermiddagarna. Jag har absolut inget att säga, jag är tant i kvadrat. Men jag använder i alla fall inte utslätat julpapper och inte heller badmössa! Där går gränsen. Men under vinter kommer den nog fram för då ska jag börja gå på badhuset oftare… 

Jag hittade en liten test att göra: http://www.tantvarning.se/tant-test/

Och nu har jag fått det bekräftat, jag är TANT. Så här blev mitt svar:

Hurra, du är definitivt en TANT!

Transformeringen är fullbordad.

Prinsessan har förvandlats till drottning,

en mogen frukt, en erfaren

fullblodskvinna som vet var skåpet ska

stå. Bejaka tanten i dig. Starta en

bokcirkel, börja med kundaliniyoga eller

tantrasex, koka äpplemos eller skriv en

insändare. Nu kan du göra vad sjutton

som helst.

Fy sjutton vad jag tycker läxor är onödigt

Kvällen har ägnats åt läxläsning, som varje kväll. Fy sjutton vad jag avskyr läxor. Jag har otroligt svårt att se någon nytta med dagliga läxor. Barnen går upp 6.30 och åker en timme senare till skolan. Efter skolan åker de direkt på träning och blir sedan upphämtade efter 19 för att direkt åka hem och äta middag, duscha och göra läxor. Nu är klockan 22.10 och böckerna slogs precis ihop. En hel kväll har gått åt och ingen har varit ute en sekund om man inte räknar 30 steg mellan bilen och dörren in till klättringsgymmet. Skandal! Katastrof! Läxor är ett otyg. Jag förstår att man måste plugga in franska verb, USAs stater, Europas huvudstäder osv men här är det utfyllnad som gäller. Fröknarna i alla tre årskullar som barnen går i upplyste oss föräldrar att det kommer att vara läxa varje dag si och så många timmar. Det blir lite jobbigt för Johanna och Caroline som har 6 ämnen och lärare varje dag där alla skickar hem läxa. Uppenbarligen så har man inte vettiga saker att skicka hem varje dag så då skickar man hem utfyllnad, idiotjobb eftersom man har sagt att det ska vara läxa varje dag. Läsning minst 30 minuter läggs ju såklart till på läxtiden men det är det enda jag tycker är vettigt. Alla ni lärare därute, upplys mig nyttan av dagliga läxor. Jag måste ha missat den föreläsningen på lärarutbildningen. Det jag däremot inte missade var ALLA föreläsningar och kurser där vi fick höra vikten av rörelse med hela kroppen, frisk luft, social samverkan, inlärningsglädje… Som lärare tycker jag att det är lite av ett misslyckande att man känner att man måste skicka hem jobb varje kväll. Då kan man ju inte riktigt ha lyckats med det man skulle förmedla under dagen. Nu ska jag gå och lägga mig eftersom jag känner mig fullkomligt utmattad av att titta på när alla tre gjort  sina läxor.

Vilken härlig måndag

Jag beslutade mig för att ta ledigt under förmiddagen, klocka ut från allt, lämna telefonen hemma och dra på de allt mer slitna tightsten. Sista dagarna av sommaren och solen tittade lite stilla fram bakom molnen. Efter lite drygt 10 minuter och 1 mile senare insåg jag att det fortfarande känns som sommar och jag hade klätt mig för höst. Men vad gör det när solen skiner från en blå himmel? Vindsus och ibland bilsus, hästskit och grus, backar och vägkanter, asfalt och strand. Bellevue, Kirkland, Redmond och Woodinville. Man hinner passera mycket och framför allt hinner man tänka mycket på 2-3 timmar. 27 kilometer senare var jag hemma på ganska stadiga ben, med saltkristaller i ansiktet och nya fräknar på näsan. Efter snabbdusch och en macka i bilen hade jag mitt sista besök hos sjukgymnasten. Jag är utskriven med lite hemläxa! Klar, färdig och redo att gå vidare. Jag fick guldstjärna efter allt hårt och delvis smärtsamt arbete i form av vikter och stretch. Nu är det bara att bygga nya muskler och hålla allt på plats.

Ikväll blir det middag på lokal minsann. Besök från storstan, ja och då menar ju Stockholm såklart.

Triathlonsöndag

Regn och rusk ger inte några extra leenden tidigt en söndag morgon. Vi vaknade av regn mot fönstret och himlen var mer än grå. Idag körde jag in själv till skolan medan Sofia och Caroline gjorde triathlon debut. Kallt vatten och regn i luften… the show must go on. Det var bara att dra på sig bikini och badmössa, bita ihop och slänga sig i sjön. Iskall simning, tuff bana att cykla och sedan en snabb löptur. Det absolut svåraste var att byta om, få med sig nummerlappar, ta av hjälmen, få på sig skorna på blöta fötter. Men det gick vägen, båda kom i mål med ett leende på läpparna. 

IMG_8178IMG_8186IMG_8196IMG_8208IMG_8216IMG_8224

Efter loppet och tillbaka hemma uppdaterade Sofia sin facebook status så här:

IMG_1087

Det låter som om det här är en början på något stort…

Triathlon och kräftor

Vilken dag! Hela familjen har triathlon helg och helgen inleddes med att Brjann, Johanna och jag (Team Tre Kronor) hade incheckning vid 7-tiden i morse. Kalla vindar, regnstänk och vågor. Och fjärilar i magen. Vi börjar alla bli ganska tävlingsrutinerade men bara Brjann har ju Triathlonrutin. Johanna och jag tittade ut över folk-och cykelhavet. När jag tävlar är alla lite snyggare och lite mer klädda och kanske inte riktigt så kroppsnära som här. Vi har inte sett så många speedos sedan vi var på stranden i Nice.

IMG_8125 IMG_8129

Vi laddade, packade upp och släppte iväg vår simmare. Och så tittade vi ut mot banan och över vattnet där simmössorna guppade och kände hur sjutton ska det här gå?

IMG_8123

Snabbt som attan simmade vår säl och sedan kom han uppspringande till transitionarea snabbare än vad vi hade räknat med, redan efter 14 minuter .

IMG_8133 IMG_8138

Och då var det cykeldags, 12 miles i uppförsbacke. För alla er som varit i Kirkland vet hur backigt det är, San Fransisco ligger i lä. Här är det till och med för backigt för att ha spårvagnar. Johanna gick ut hårt i sin matchtröja så att fotbollskompisarna skulle känna igen henne på banan. Hon rusade ut ur transition och gick ut hårt i första backen. Vi hade räknat med att det skulle ta henne 1 timme och 20 minuter att ta sig runt men vi hade helt fel. Efter 1 timme och 2 minuter kom vår starka cyklist in. En av de få som inte cyklade på roadbike utan med tjocka och tröga däck. Otroligt bra gjort!

IMG_8144IMG_8157

Nu var det dags för sista grenen och jag skulle ut snabbt och hålla vår placering. Vi gjorde ett snabbt byte och jag drog iväg för att beta av korta 5 km i uppförsbacke.

IMG_8162IMG_8165

Vi var ett av tre lag som var mixade men inget annat lag i vår klass hade en stark 13åring som cyklade!

IMG_8148IMG_8166IMG_8172

Direkt efter tävlingen bytte Johanna shorts och åkte iväg och spelade fotbollsmatch. Johanna The Wall Brekkan släppte inte en boll genom försvaret!

Nu är vi äntligen hemma och nyätna. Igår hämtade jag och en kompis hem massor av levande, nyfångade kräftor från Lake Washington. Vi letade oss fram till ett mindre trevligt område i hamnkvarteren i Ballard, tacksamma att vi var två personer i bilen samt två hundar. Kräftfångarna visade sig vara hyggliga karlar och vi kom hem med fyra kylväskor fulla med levande och låtande kräftor. Kvällen igår ägnades till att koka de små liven och idag har vi njutit av knallröda kräftor.

IMG_1075IMG_1077 

IMG_1081IMG_1085

Flera kilo ligger i frysboxen och väntar på ett höstkalas men vi avnjöt ett stort fat redan ikväll.

IMG_8176

I morgon är det dags för Caroline och Sofia att tävla i sitt första Triathlon men de får göra alla tre grenar själva, simning, cykling och löpning.

So long, good buy… ikväll sover vi gott!