Det närmar sig

Hos er är det snart ett nytt år men vi jobbar fortfarande på att skaka liv i sovande tonåringar. Jag ska göra mig en tredje kaffekopp och tvinga i alla lite frukost så vi kan laga lunch. Jag avslutade årets sista dag med att skolka från träningen. Jag vet inte vad det säger mer än att jag har kraftiga problem med lathet. Bättring! Till mitt försvar måste jag säga tt jag var trött.

Tanken var att jag skulle summera året som varit och jag var tvungen att gå tillbaka lite i mina anteckningar här på lillahjarnan. Nyårslöften är inte min tekopp. Mitt mål för 2011 var att göra lite förbättringar efter hand. Väldigt bra och icke mätbart. Jag har lyckats med att göra lite förbättringar på sina håll.

Brjann inleder året med att gå med i Tri Club inleder sin triathlonträning. Han försvinner ut genom garaget tidiga mornar och kommer hem nyduschad på skakiga ben vid sjusnäret. Jag inledde året med en fraktur i foten och höll på att förgås av tråkighet. Vi åkte tillbaka till Wisthler och hade en mardrömsresa. Försökte åka skidor på trasig fot men slutade med att tillbringa 3 dygn på rummet med ett spyende barn. Vi har hunnit campa både i tält och lite mer glaömoröst med våra glamcampare. Det har klättrats en hel del under året och spelats mängd fotboll och nu senaste månaderna volleyboll. Vi hade en långresa till Sverige och Danmark i somras, nästan sju veckor på europeisk mark. Vi glömde nästan bort var vi bodde. Brjann avslutade säsongen med att kunna titulera sig Halv IronMan. I mina ögon så ser han väldigt hel ut och betydligt lättare än för två år sedan. Jag åstadkom några halva maraton och avslutade hösten med Portland Marathon. Det var långt men roligt. Nu letar jag efter ett nytt maraton att bita i och kanske blir det favorit i repris i oktober. Den här gången med en hel axel.

Gott Nytt År från oss till er

Snart slut på 2011

Årets näst sista dag och sedan är 2011 förbi. Året har passerat lika snabbt som en blinkning eller kanske mer som en dubbelblinkning, men snabbt har det gått. Nu har vi två dagar på oss att summera, sätta punkt och gå vidare. Det har varit ett ganska bra år. Inga större missöden har hänt hos oss, peppar, peppar. Några vrickade fötter, tår och axlar… men det kan man ju leva med när det bara är yttre delar som läker. Brjann har bytt jobb och trivs bra. Barnen trivs i sina skolor och snart är alla förbi elementary och en är till och med på väg till high school. Något skrämmande. Jag blev icke så glatt överraskad när jag såg mig själv på ett foto häromdagen. Jag ska definitivt sluta skratta under 2012, i alla fall på foton. Hela ansiktet ser ut som ett dragspel. Men det är ju också helt naturligt när man har barn som är så stora att de snart ska börja på high school. Eller?

Vi passade på att fira ut det gamla året igår. Snabbt ihopsatt partaj och en stor samlig folk i huset. Otroligt kul! Ett av mina nyårslöften blir att ha fler partaj. Och vilka vänner vi har. Man kan inte bli annat än glad när man får träffa alla guldklimpar.

Hur 2012 blir vet vi ju inte riktigt än men man kan ju alltid läsa in sig i dagstidningarna. Samtidigt som året som varit summeras så spekuleras det hej vilt om det stundande året. Sunda kroppar, en nätfri vardag, förändrade shoppingvanor osv.  

http://www.dn.se/livsstil/trend/de-halsosmarta-kopplar-ned

Språkrådets nyordlista för 2011 har kommit ut och åter igen har vi en hel del nytt att lära. Jag vet inte riktigt om jag någonsin kommer att bli en flipperförälder, jag tror att jag utrustar mina barn med foliehattar för säkerhets skull.

Nu ska jag fundera lite innan året tar slut. Jag återkommer med nya löften och summerar samtidigt ihop förra årets och hör av mig med resultatet.

Juldagen 2011 och Juldagen 2001

IMG_8591IMG_0103

Mellan jul och nyår

Vi har snabbt passerat jul och befinnor oss i de lata mellandagarna. Mellandagarna som inte riktigt existerar här i USA. Efter julen jobbar man, byter julklappar och spenderar sina giftcards. Nyårsafton dyker sedan upp som gubben i lådan för att sedan övergå i hundratals vardagar till det återigen blir jul. Vi har haft en bra jul. Tomten smög in och lämnade av mängder av julklappar alla fick något som de önskade sig. Lyckliga jag fick en pannlampa de luxe för nattliga löprundor och cykelbyxor med extra kudde i för mina spinningpass. Jag är också en lycklig ägare av en kompass och en knallgul löparjacka. Jag kommer inte komma bort eller famla runt i mörkret under vintern. Det avundsjuka suckar av min lagkompis. Men hon fick däremot 200 specialbeställda disktrasor från England minsann. Men bäst av allt var det som alltid står överst på min lista, en gammal 50-tals truck. Sofia förärade mig med en egen grön och fin truck. I något mindre format…

Maten smakade bra men snapsen glömde vi trots att vi hade släpat med både det ena och det andra från Sverige i somras. Det får bli till ett senare tillfälle. Juldagen spenderades hemma, mest läsandes. Alla barn fick varsin ny Kindle Fire och har snabbt fångats av böcker och lite spel. Men glädjande så spelas det en hel del vanliga spel liggandes på golvet alla tillsammans fortfarande. Efter två dagar med julmat och lammstek önskade sig alla barn potatissoppa på juldagskvällen och så fick det bli. Potatissoppa och film. Innan dess blev det en lång promenad som avslutades  med språngmatsch upp för världens brantaste och längsta backe. Ingen snö men ganska fint ändå. Nya juljackorna åkte på.

IMG_1334

Annandagen, eller Boxing Day, tillbringades tillsammans med engelska vänner och deras vänner. Mycket trevligt! Det är något visst med europeer och till och med barnen kände sig som “hemma”. Disktrasorna åkte fram för beskådning och alla engelska kvinnor i sällskapet blev riktigt upprymda. Det är inte bara vi svenskar som släpar Wettextrasor världen över.

Idag blev det ännu en lat dag. Vi drog åt tumskruvarna och väckte alla till klockan 11, riktigt elakt. Jag smet iväg och invigde mina nya rumpförstärkta cykelbyxor och Brjann hängde med. Sedan blev det sen lunch och bio. Och nu är det vardag…

IMG_1330IMG_1327IMG_8534IMG_8551IMG_8558IMG_8570IMG_8576

Vem vill du ge en julklapp i år?

I varenda dagstidning kan man läsa om skådespelare och politiker och vem de skulle vilja ge en julklapp till? Flera av dem presentar sina familjer med lycka och välgång, fattiga barn med mat, länder med nytt styre och ledarskap. Vad skulle du ge bort om du fick chansen att ge bort vad som helst?

Jag har funderat ett tag och det är faktskt inte lätt att ge något fyndigt eller världsavgörande. Det är ju klart att man skulle vilja ge hela världen mat och vaccin, tak över huvudet och fred på jorden. Men nu är vi realister här. Världen ser inte ut så. Inte ens i vår bubbla i Redmod, WA.

Jag skulle vilja ge alla en trevlig julafton, var ni än befinner er. God mat, trevligt sällskap och några julklappar som gör er glada. Jag skulle också vilja ge alla en koncertupplevelse, operabesök eller en teaterföreställning. Och helst av allt skulle jag vilja ge er timmar av fysisk träning som jag vet smittar av sig på själen. Alltså vill jag ge alla lite föda för själen. Jobba lite på välbefinnandet och snygghet på insidan och ge inte bara bort sådant som man hänger utanpå sin lekamen.

Själv lever jag ständigt i kamp med tiden. Jag har aldrig jobbat så lite på pappret men aldrig haft så lite tid. Jag önskar mig en hushållerska i julklapp och rullskidor. Då skulle jag rulla bort mot solnedgången. 

IMG_1319

To have peace you must be ready for War !

Vi vill väl alla njuta av julen. Sitta i soffan med tindrande ögon, mumsa på chokladpraliner från Belgien och somna med ett leedende på läpparna framåt juldagen. Så ska det bli men jag har först lite att jobba på innan det inträffar. Jag är på god väg, flera julklappar är inhandlade men en hel del återstår. Åter igen är det dags att slänga sig ut i folkhavet bland barnvagnar, hundar med jultröjor och pensionärer med rullatorer. Vi ska till Bellevue igen!

Men jag är helt säker på att vi kommer att uppleva julfrid i år igen det gäller bara att inte skrämmas av eländet innan… To have peace you must be ready for War!

Alla människor har inbyggd tolerans

Förmånens som människa är att man faktiskt har ett visst mått av inbygd tolerans, och det dags att använda den nu. Tolerans. Idag ska jag tolerera mina medmänniskor och mig själv. Vi ska åka iväg och handla julklappar, alla fem tillsammans. Alla andra in the State of Washington är antagligen också ute för att handla julklappar. Men det är helt OK. Idag är vi toleranta mot våra medmänniskor. Vi har jullov!

Brjann har i år själv valt ut sina julklappar. Han har mutat in vissa områden och samtidigt gjort några beställningar på eget bevåg. Lämnar inget åt slumpen direkt. Kanske borde jag göra detsamma? Han har beställt ett nytt måste, en ny Garmin klocka och betalat sin årsavgift till Tri klubben. En ren investering för 2012. Eftersom en klocka gör att man cyklar mer och springer längre. Ni vet att det enda sättet att förlänga livet är fysisk aktivitet. Allt snack om att inte äta bacon, rött kött, inte dricka för mycket och sova lagom är bara påhitt. Kolla in här om du har 10 minuter över, mycket informativt och underhållande.

 

Jag köpte en julklapp till mig själv igår. På rea så det räknas inte. Också en ren investering. Glada fötter springer fort och hoppar högt. Färg och lycka på en liten sviktande sula.

IMG_1315

Nu plockar vi fram våra milliondollar smiles och drar till Bellevue.

Ledsen, det blir inga julkort

Jag älskar att få julkort. Vackra familjer med leende barn, hundar och marsvin, fula jultröjor, bebisar på skinnfällar, kattungar i knät på en gammal farfar. Jag uppskattar verkligen att ni skickar bilder på barn jag inte har träffat, nya män och flickvänner. Men jag skriver inte julkort. Inte för att jag är extra mån om miljön och inte vill ödsla papper på att sända glittriga kort gjorda med miljöovänlig färg. Inte av oartighet eller för att jag inte egentligen vill. Jag köper alltid buntvis med fina kort med glitter, snögubbar och tomtar, från UNICEF, Rädda Barnen, Röda Korset… Jag har även tillverkat tomtekort med juliga visdomsord och en hjärtlig önskan om ett riktigt gott nytt år. Jag har bara inte förmågan att lyckas få iväg +50 i tid. Jag tänker varje år att jag ska ta ett riktigt bra kort med barnen iförda tomteluvor och skicka när och fjärran, till vänner och bekanta, över Atlanten, Stilla Havet och Döda Havet. Men så blir det inte. Barnen vill inte le på uppmaning och dessutom vore det ett riktigt straff att göra detta iförd tomteluva. Och mest av allt är det mitt fel. Jag lyckas bara inte fota, skriva, skaffa frimärke och lägga på lådan. Det är inte bara julen jag misslyckas med. Jag köper alltid vykort på semestern, vackra vyer och trevliga pittoreska städer med solnedgångar som får knän att darra, musslor på ett silverfat, Musse Pigg leende vid sidan av Mimmi och Pluto. Ett halvår senare när jag sorterar in gamla pocketböcker i bokhyllan ofta täckta av kexsmulor, gamla russin och något som är misstänkt likt kaffe  rasar det ut vykort ur böckerna, färdigskrivna men utan frimärken, välformulerade och vitsiga. Så skulle ni någonsin få ett kort skrivet av mig, vårda det ömt, häng upp det på kylen eller bäst av allt – rama in det. Det är en sällsis!

IMG_1310