Ryggskott

I ett enda andetag gick jag från kung i spinningsalen, löparspåret och på versaclimbern till yngklig dagtvtittande, kakätande och gråtmild. Igår kände jag mig som jag kunde springa upp på toppen av Kebenekajse trots en liten förkylning, stark som en oxe envis som en åsna. Jag gick på mitt vanliga styrkepass en timme på morgonen och hade lovat en kompis ett litet backpass i skogen bakom klubben efter. Sagt och gjort. Efter 1 timme och 45 minuter duschade jag och svidade om till spinningbrallor och åkte på ett spinn pass jag ville prova, den galna fransmannens pass. Och visst, det var ganska galet pass och galet gjort av mig. Trots närmare 3 timmar intensiv träning kände jag mig stark ända till 10.15 igår. Då var min uppvärmning på dagens pass slut och jag var inne i en cirkel med kettlebells, boxjumps och överstora medicinbollar med extra vikt. Klick sa det. Jag konstaterade att jag hade ont i ryggen. Sedan var det lite boxning och mina armar ville inte stanna uppe. Efter en timme hade jag planer på att gråta lite men tog mig ut i omklädningsrummet, satt på golvet en stund och sedan tog jag mig in i duschen. Nu, närmare ett dygn senare kan jag konstatera efter väldigt lite sömn att jag har ryggskott. Det var ett tag sedan sist. För er som inte har upplevt detta kan jag meddela att vissa stunder är helt OK, jag kan ta mig igenom detta men andra stunder börjar man fundera på om det går att stänga av nervsystemet. Det gäller att hitta dessa små kroppspositioner där kroppen är helt avstängd. I natt vaknade jag och försökte sätta på mig strumpor och gå på toaletten och det slutade med att jag kände att det var bättre att frysa och stå ut till morgonen. Jag for iväg och träffade vår kiropraktor igår och han konstaterade att det var fixbart på några dagar. Konstigt nog så kommer detta tillstånd övergå till normaltillstånd och då glömmer man bort det lika snabbt som det kom. Ungefär som att föda barn. Skulle alla minnas hur eländigt det är så skulle det bara finnas enbarnshushåll. 

Garderobsstädning av en tvättäkta fröken utan frisyr

Idag har det varit en sådan dag då man känner att det är dags att börja om, hela tiden. Jag inledde dagen med att ligga kvar extra länge och titta ut i det blå, tacksam över att jag kunde spendera exakt 17 minuter extra under täcket innan verkligheten  var tvungen att upplevas i person. Jag tittade mig sedan i spegeln och trodde ett kort ögonblick att någon hade blekt slingor i mitt hår men blinkade sedan till och insåg att jag bara hade blivit mer gråhårig. Oh joy. Jag måste också säga att blekhet har fått ett nytt ansikte. Jag är numera negativt blek. Här talar vi inte vacker porslinsvit hy utan sjukligt blå. Vi måste få lite sol på oss för uppenbarligen blir man inte solbränd av att äta D vitamin tabletter.

Efter en söndag i skolan med 16st 5 åringar känner man sig levande igen och inser att livet är ganska skönt. På de timmar jag är i skolan får jag lära mig otroligt mycket om alla barn och deras familjer men även om mig själv. Jag blev idag upplyst om att jag är ganska lik en kanin eftersom kaniner är lite fläckiga runt nosen och jag har ganska mycket prickar runt min näsa. Om man tittar mycket nära så ser man alla mina fräknar, vilket mer eller mindre alla gjorde efter det påpekandet, en efter en, en decimeter från näsan. Jag är också frisyrlös! Jag måste erkänna att jag ställde mig lite frågande till det påståendet. Den lilla damen som ritade en bild av mig upplyste mig om att det är bara barn som har frisyrer, mammor har bara hår och om de orkar gör de frisyrer. Jag hade uppenbarligen inte orkat tyckte hon utan jag hade bara en tofs idag, och det räknas som mammahår. Men hur ser en fröken ut då, undrade jag. Ganska mycket som mig tyckte hon, jag var godkänd, men jag satt mycket mer på golvet än en normal fröken. Och jag blir inte arg. Hon blev lite tveksam om jag verkligen var en riktig fröken och jag sa att jag absolut i allra högsta grad var en riktig fröken. Tur sa hon, för hur skulle de annars veta när det var dags för mellanmål och saga.

Vi kom hem igen efter en otroligt snabb brotur, alla utom jag verkar undvika att betala 2.20 i tull. Inte mig emot, det tog mig 18 minuter dörr till dörr. Lunchen var serverad hemma och sedan tog jag mig en vända till gymmet. Hemma lästes det läxor, slappades och bakades. Johanna spelade sin första turnering igår och det var en lyckad tillställning. Hon och hennes bästis (och Brjann) kom hem utmattade efter 6 matcher (4 vinster) och 14 timmar. Alla åt snabbt middag och somnade på olika håll. Idag är det lite onda ben och ömma underarmar på sina håll. Vi har äran att få behålla bästisen till på onsdag.   

När alla andra bakade hamnade jag en trappa upp och började rota runt och städa i garderoben. (Jo minsann mina garderobs Sammamish vänner… nu blev ni allt förvånade va?) Jag rensade kraftigt på sina håll och känner att det är lika bra att jag helt visar upp mina dåliga sidor. Jag vill gärna ge skenet av att jag är en prydlig person men så är inte alls fallet, i alla fall inte jämt. Vår garderob städas med jämna mellanrum, ganska ofta faktiskt och där emellan råder det total anarki och det ser ut som en 15årings garderob. Idag kände jag väggarna krypa på mig och jag hade exakt 18 minuter på mig medan mitt gråa hår fick en ny ton. Jag började med en vägg av två. Jag hann till och med tömma och stuva undan en handfull handväskor. Jag blev lite förvånad när jag tittade ner i mina temporära väskor, ni vet sådana väskor som gästspelar under vissa årstider och evenemang.

IMG_1355

Jag hittade min klocka som varit borta i närmare ett årtione och mina två par riktiga läsglasögon (inga bilmacksvarianter), checkhäften, pocketböcker, hotellnyckel från Hasseludden, diverse mediciner, ett röntgenutlåtande, nylonstrumpor osv Det blev många aha och oh jippi utrop då jag hittade mycket som jag trodde hade försvunnit i… ja, flyttarna, bilbytena…äh jag vet inte.

IMG_1359IMG_1365

Jag hade också +40 pennor av olika färger och kvaliteter. Och det verkar som om jag är lite rädd för att bli narig om lilla läppen. Men till min stora besvikelse hittade jag nästan inga pengar, endast $1, 78 och 2 svenska kronor. Ynkligt. Det som inte hamnade på bild var en stor mängd bars (jag äter ju inte bars om jag inte måste) och skrämmande många russinpaket. Det verkar som om jag tror att jag ska svälta ihjäl mellan Seattle och Eastside.

Och en bild till er kära Kimblads… inte så snygg som er men snart är jag där. Då blir det en Moet i garderoben.

IMG_1363

Nu är det kväll och vi är alla 6 mätta av Thaimat, Brjann har fastnat i Keplers träsk och övriga pratar konstant x4… måtte mörktet lägga sig snart…

När fredagskvällar var långa kvällar och inte På Spåret korta

Det är ju otroligt skönt när det är fredag. Skolan slutar lika sent som vanligt men det känns som dagen är oändlig, det är en sista skjuts till träningen och ofta en eller två kompisar till barnen med hem. Sedan är det middagsfixning, långätning och tv tittande… och sedan sover vi. Alla somnar framför TVn. Sorgligt men sant. Idag somnade 3 av 5 framför På spåret. Det känns lite trist. Övriga två sitter med sina telefoner och smsar och facebookar. En ligger utslagen på golvet och en har till och med lagt sig i sin säng. Jag ryckte upp mig, skakade av mig tröttheten, drog på Spotify och sitter nu här. Vi får se hur länge det varar. Det har varit en lång dag… Efter maten fick jag en GT minsann. Det var fyra timmar sedan och den står fortfarande kvar på bordet. Halvdrucken. Det går utför med ungdomen.

Boxning i morse och spinning till lunch. Och en hel del annat emellan. Bonus var att när jag kom in i spinningsalen så satt Mr Brekkan redan på en cykel. Surprise! Lunchdate!

Imorgon har Johanna sin första stora turnering en timme söder om stan. En förälder åker, en stannar hemma. Jag förlorade lottningen och stannar hemma. Men, det går fler tåg. Nästan som ett pendeltåg faktiskt. Spokane WA, Potland OR, Anaheim CA, Seattle WA, Tigard OR… Vi är mycket priviligerade föräldrar, våra barn tar oss långväga, utomstats… Vi är vana vid att Carolines klättring tar oss till California, Oregon och Utah men nu är det nya volleybollresemål som dyker upp. Spännande. Det verkar som om laget ska spela mot självaste Musse Pigg i juni, Disney Land minsann.

Varje turnering innebär mat till hela laget. Alla fixar allt. Mysigt men tidskrävande. Matchdagarna är minst 18 timmar långa men ofta 3-4 dygn. Dessa dygn fixar alla mat till alla, buffet style. Känns lite… mucho. Vi är denna gång ansvariga för powerbars och trailmix. Herregud. Hög proteinhalt och inga carbs, är det egentligen möjligt? Det ska inte vara några vanliga fjantbars här, med choklad eller havregryn. Vi är inga stora powerbar ätare i vår familj, ca 50% äter inte gluten vilket är ett massivt innehål i bars. Caroline jobbar på bra i klättringsfamiljen med intaget av powerbars. Hon kräver att det är ett högt innehåll av choklad om hon ska intaga någon form av fågelmat. Vi andra (jag) tycker att bars är kväljande. Ja ja, jag vet, jag kommer inte bli någon riktig atlet om jag inte lär mig äta bars. Jag har otroligt mycket att jobba på här… bars, simning, snabbcykling… Och om jag jobbar hårt mina vänner!

Jag har börjat fundera på målen för 2012, som är ungefär nu faktiskt. Mycket lutar åt Vancouver BC Marathon i maj. Jag tar gärna mot förslag! Behöver nya utmaningar. Gärna något som inte innebär att jag behöver äta powerbars. Men jag reser gärna med flygplan till orter långbortistan. Men på den här sidan av världen.

Frukost någon?

Här har det som vanligt lästs läxor och bakats lite framåt kvällen. Dagens skörd blev en kanelkaka, kokoskakor och det bästa av allt, en hel plåt musli eller som det heter här, granola.

Hett tips! Blanda och rosta, häll över yoghurten och njut! Lätt som en plätt!

IMG_1350

Samtidigt som innehållet på plåten blev gyllenbrunt tillverkades en ny springlista på Spotify. Nu är det dags, våren är här och det är bara att börja springa ordentligt igen. Det går ju inte direkt att skylla på att det är vitt och halt på marken. Med ny musik i öronen och kraftfoder i magen är det nog bara att snöra på sig skorna och ge sig ut när solen går upp.

Ta vad ni har hemma. Idag blev det så här:

3 cups havregryn

1/2 cup solrosfrön

1/2 cup russin

1/2 cup cranberries

1/2 cup cashew nötter

1/2 cup mandlar

1/3 cup cocosflingor

1/3 cup flytande honung

1/3 cup olja

Blanda och rosta på en plåt i ugnen i ca 45 min ca F 275.  Klart!

Nytt år, nya tag

Som ett brev på posten kom första skoldagen. Mörker och elände. Klockan ringde 06.20 men jag vaknade en halvtimme före larmet med en kraftig oroskänsla i magtrakten. Stackars barn. 3e januari och nu skuttar vi in i tornadon igen. Vi har ägnat jullovet åt absolut ingenting. Varit på bio, sovit länge, klättrat lite, läst böcker och tagit en och annan promenad. Och nu är det slut. Det är inte mycket positivt som händer idag… Starbucks höjer sina kaffepriser. Visserligen med 1 ynka % men vill man se allt från den mörka sidan så behöver man ju inte säga med hur mycket. Vi följer också trafikrapporteringen med stort intresse idag. Under mellandagarna infördes tullar på flytande 520 bron till stan och idag är den första riktiga arbetsdagen då det kommer att visa sig om pendlare väler att ställa bilen eller köra runt sjön. Bron som brukar vara bilfylld och seg verkar idag glida fint utan några större köer. Tänk vad några dollar kan göra.

Nyåret började trevligt hemma hos några vänner med bubbligt i glasen. Vissa av oss är inte vana vid att vara uppe sent så vi passade på att sova länge och så försvann nästan hela nyårsdagen. Lunchtid dagen efter deltog tre i familjen i Polar Plunge i Marina Park i Kirkland. Vi andra två som stannade hemma fick rapporter om att det inte var så kallt. Säkert!

Nu ska jag dricka upp min andra kaffekopp, se samma nyheter en gång till och sedan dra mig mot Kirkland. Och så ska vi börja kryssa av skoldagarna i kalendern… bara  ca 150 skoldagar kvar till sommaren…  

IMG_0459