Lektion nummer två och inga större missöden. Poolvatten smakar inte så illa längre och vattnet verkar vara välklorerat med tanke på att jag under helgen som passerat hunnit svälja en hel del utan efterföljande problem. Tack och lov så simmar jag i en av de något kyliga poolerna med banor och inte den av små barn uppvärmda familjepoolen. Det enda problemet är egentligen två blåsor, en på vardera stortån. Nu tänker ni så det knankar, simmar jag redan så fort att jag får fartblåsor på tårna? Nej, inte direkt. Jag tar mig fram med hjälp av fenor för att kunna koncentrera mig på att andas och fenorna klämmer på sidan av tårna. Annars går det bra. Ganska i alla fall. Jag har levt nästan 40 år utan att kunna crawla och nu ska jag lära mig fortare än kvickt, helst igår, men det kommer. Jag har fått en ny läxa i form av andas, vifta med armarna i takt och göra Esther Williams liknande övningar på 4 meters sidan av poolen med armarna i luften och fenorna rakt ner mot botten fladdrandes som en liten kollibri. Jag tror att jag ska införskaffa en blomprydd badmössa så jag matchar mina övningar. Mormor hade en snygg som var prydd av vita fina margueriter. Det skulle vara något det. Den som ändå hade nöjt sig med att guppa fram simmandes bröstsim. Det är helt grymt det här, det är inte varje dag man gör något som man absolut inte har talang för. Jag tänkte skolka idag, jag hade en flyktplan helt uttänkt i huvudet. Jag springer hellre 30 km än simmar 30 minuter. Men varje dag ska man göra något som skrämmer en. Om jag ändå hade varit rädd för spindlar.