Det känns skönt att vara ren igen. Morgonens äventyr lämnade spår i form av stelnad lera och skor som aldrig kommer användas igen. Lite blodig på knäna och trasiga naglar. Vilket äventyr på en lördag morgon när regnet droppade och molnen hängde lågt på himlen. Efter upplockning av hela laget drog vi oss ut på landet och bytte snabbt om i bilen. Fyra förväntansfulla kvinnor med känslan att det var ju en bra ide när vi anmälde oss för några månader sedan. Vi kom iväg och sprang på. Det gick sakta och vi insåg ganska snabbt att det inte skulle bli någon tävling utan “ett ta sig runt race”. Det blev kö och det var smalt på sina håll. Vi passerade alla 22 hindren och gjorde det så snyggt det bara gick. Vi kröp i lera, vadade i lera och gled i lera. Och på sina håll så var det inte lera utan koskit. Vi klättrade över höga nät, enorma väggar och skrämmande höjder. Vi fick till och med åka en uppblåsbar vattenrutschbana. Vi hade alla känslan att måtte vi inte ramla ner och måtte inte den feta mannan falla på oss när vi klättrade med rep över en 5 meter hög vägg. Och vi förstod alla varför vi fick skriva på och själv vara ansvariga för våra egna kroppar och eventuella skador och dödsfall. Men samtidigt kände vi att det var ju härligt att det inte var en mara idag och att de serverade en kall Alaskan Amber efter målgången. Det här gör vi om!