En kort uppdatering vad gäller Sverigebesöket. Jag och pappa jobbar så armarna smärtar och ögon svider. Husetrenoveringen tar sig och huset blir allt mer ljust och fint.

Hittills har vi gjort följande: Alla tre sovrum på tredje våningen har fått ny färg i taket, på väggarna (eller tapet) och dörrar och lister är målade. Badrummet är våtrumsrollat två gånger. Hallen uppe är även den målad. Fönsterna är putsade och fina.

På våning två är köket målat och nytapetserat. Vardagsrummet har fått ny färg på väggarna och i taket. Väggarna och ytterdörren har fått ny fin färg. Gästtoaletten är nymålad.

Just nu jobbar vi på våning ett. Nya tapeter i tv rummet har slutförts av pappa idag och jag jobbar inne i arbetsrummet där väggarna spacklats och målas just nu, listerna har blivit vita och fina och dörrarna har blivit spacklade och målade.

Kvar är en omgång färg i och golv i arbetsrummet, färg på väggarna i trappan mellan våningarna och i hallen vid köket och lite smått som tex nya trösklar här och var. Eventuellt ska jag fixa lite i tvättstugan och göra det lite ljusare där också.

Nya kökstapeten!

Det börjar ljusna, både på himlen och i huset. Vädret har varit minst sagt ostadigt även om jag inte behöver bekymra mig om det just nu. Huset börjar bli tomt och allt ljusare. Igår fyllde jag en kontainer till bristningsgränsen. Med vad vet jag inte riktigt, jag trodde huset var mer eller mindre tomt. Men det är fortfarande inte tomt. Det är långt ifrån tomt. Ju mer vi rotar runt desto mer inser vi att hyresgäterna förstört. En spännande upptäckt igår var när jag tog mig upp på vinden och stegen i vindsluckan hade blivit demolerad. Väl uppe möts jag av ett berg av skräp. Allt de velat bli av med som gått sönder har de bara kastat upp på vinden, köksprylar, bokhyllor, badrumsmattor… För några år sedan frågade de om de fick packa ihop alla våra böcker och ställa upp på vinden och det tyckte vi lät helt ok. Jag hittade alla böcker igår, uppkastade en och en, utspridda över halva vinden. Jag fick slänga allt. 8 bokhyllor fulla med böcker rakt i kontainern. Inte kul!

Pappa har målat tak och väggar i flera rum och idag blir det tapetsering för honom. Själv ska jag ta en paus från rensingen och måla tak.

Barnen har börjat landa. Tårarna har slutat trilla när de kommer förbi och de har stillat det värsta kompisbehovet. Nu kan sommarlovet börja för dem.

Efter ett par dagar brukar sömnen ha löst sig, kommit ifatt eller anpassat sig till landet man befinner sig i. Så verkar det inte vara i år. Jag har hamnat i en komalik zon där jag verkligen har problem med både sömn och vakenhet. Samma sak gäller för barnen. Mycket tidiga mornar och kvällar då vi verkligen försöker vara uppe men när vi sedan lägger oss så går det inte att sova. Jag är glad om jag får 4-5 timmars sömn varje dag. Redan nu har jag hunnit med ett par svenska böcker under småtimmarna.

Vi jobbar för fullt. Pappa har iklätt sig målarbyxor och är i full gång på övervåningen. Det spacklas, målas och tapetseras. Själv har jag inte kommit så långt. Jag befinner mig i källaren och försöker kasta, lägga i spara högar och funderar så det knakar var vi ska placera våra saker. Det var betydligt mer kvar på denna sidan Atlanten än vad jag hade räknat med. Saker, prylar, förmål, attiraljer… mycket sådant som man inte slänger för tanken var att vi var att det var sådant vi var lite rädda om så därför blev det kvar här. Och nu står jag här med yllefiltar, vinglas, böcker, skridskor, Jofa hjälmar, lärarmaterial, bebiskläder, fotoalbum och kopparkittlar. Jag fick ihop 7 sopsäckar på kort tid igår och jag hoppas att nattens vila gör att det blir minst lika många idag. Det var inte direkt roligt att komma tillbaka till huset. Mest av allt skulle vi vilja låsa dörren till huset och konservera allt till den dagen vi bestämmer oss för att flytta tillbaka till Uppsala. Men så fungerar det ju inte.

Barnen går i dvala, den dåliga sömnen gör att de fullkomligt kraschar utan förvarning. De har inte kommit ifatt men har kontakt med sina gamla kompisar och gör planer och träffas. Igår var de I huset ett par timmar och rensade igenom sina saker som vi lämnat för 4,5 år sedan. Inte roligt men nödvändigt. Tårar och elände. Och jag tror nog att det är ganska bra att vara med lite och se vad som slängs och vad som sparas. Och vi jobbar vidare och hoppas att vi ser slutet snart…