Jag läste någonstans att rävar inte får runner’s high men hundar däremot får endorfiner som kickar in efter en löprunda. Då är jag mer släkt med hunden än med räven. Och det tur det. Det gäller att springa mycket nu innan skolstarten. Mycket nerver, många kvaliteter som ska visas upp. Ja, inte när det gäller mig så klart. Jag är safe, jag är bara en high school mamma. Men jag känner att jag behöver mycket endorfinkickar om jag ska ta mig igenom första året av high school igen. Det är dags för vårt största barn att börja high school! Ni vet gymnasiet. Vissa älskade det och för andra var det tre år av ständig plåga. Själv kände jag mig ganska likgiltig och ibland ganska plågad faktiskt, det var bara ett nödvändigt ont innan man kunde börja plugga på riktigt. Och få kårleg. Lite sorgligt med tanke på att jag själv är lärare och vill ju inget hellre att mina egna barn och mina lever ska älska att gå till skolan. Samtidigt hör jag mig ofta själv säga hemma att det bara att bita ihop och stå ut, allt är inte kul jämt. Jag hoppas att det kommer att gå som en dans för alla tre. För visst dansas det mycket på high school filmer?

Vi har i alla fall smygbörjat idag. Det var orientation, fotografering och snart har vi några timmars try outs för vårt val av sportliga aktiviteter och sedan håller det på så några veckor innan skolan börjar. Det är inte lätt ska jag säga men halar man upp checkboken så kommer man hyfsat långt i alla fall. Jag var naturligtvis inte med i morse utan var iväg och jobbade på nya endorfinkickar, är man 15 så klarar man sig själv. Det delades ut busskort (som inte kommer att behövas, vem åker stadsbuss!), parkeringstillstånd för elever (som snart kommer att behövas) och diverse information och blanketter. Vi har, genom att skriva på många papper, lovat dyrt och heligt att vi lovar att göra allt de vill och dessutom kommer vi inte springa runt om vi fått hjärnskakning. Det är mycket att hålla reda på. Och vi ska alltid göra vårt bästa. Nu kör vi så det ryker och hela livet blir som Grease och High School Musical över en natt. Eller hur? Så funkar det ju!

 

 

Vi är hemma! I värmen. det var 28 grader när vi klev av planet på SeaTac, sommarvärme som vi har väntat på i 5 veckor i Sverige. Och så här fint blev vi välkomnade av Johannas bästis när vi gled in på garageuppfarten!

Nu har vi sovit nästan en hel natt och sedan ägnat oss åt att packa upp 9 resväskor i diverse storlekar. Jag behövde inte direkt vänta på att klockan skulle ringa imorse. Vid fyra började ögonlocken streta emot och det gick inte riktigt att hålla dessa stängda men kroppen fick ändå kämpa sig kvar i liggande ställning till 5 snåret då första frukosten serverades framför morgonnyheterna.

Allt kom med på flygresan. Dipmixar, saltpaket, diskborstar, porslin och glas av alla olika former. Allt höll! Det enda mysteriet är att alla tre marsipanlockpaketen är öppnade och tittade på. Men tänker man efter så är det ju inte så konstigt. Lyser man igenom väskan med lock så ser man bara tre mjuka tuber med aluminium runt, något bombliknande.

Och kungen har kommit hem till kylskåpsdörren bland sina andra speciella vänner.

Det handlades friskt på Tax Free både i Stockholm och Rekjavik. Inget drickbart eller lukta gott utan påsar av varierande sort. Malaco, Marabou och torkad fisk. Det ska räcka länge, ända till vi får besök nästa gång.  

Vår husdjurs snok verkar ha flyttat vidare från vår garageuppfart och inga andra husdjur verkar ha flyttat in medan huset varit tomt. Det känns ju lite tråkigt att inte veta var snoken har slingrat sig.

Nu återstår bara den sista uppackningen och så håller vi tummarna riktigt hårt att allt går finemang med huset i Uppsala.

Nu är vi fulltaliga och alla fem samlade i samma stad. Huset är klart på insidan så när som på ett par glödlampor i bastun och lampa i köksfläkten. Möbler har kursats på Blocket och färgburkarna har burits hem i rejäla hinkar. Det ser faktiskt riktigt fint ut nu. Trädgården ska fixas till en aning men det kan vänta ett par dagar. Extra tack till super systerson Kalle som kämpat på men som nu har dragit iväg på semester.

Dagarna går fort och solen kommer och går. Regnet likaså. Inget riktigt sommarväder men helt acceptabelt. Vi har till och med hunnit suttit ute ett par kvällar. Några kära återseenden har vi hunnit med och fler kommer det bli. Jag kan lugnt säga att vi redan nu förätit oss på Karamellkungen men leverpastejsmörgåsarna smakar fortfarande kungliga varje morgon. Ostbågarna är inte riktigft lika magiska som vi ville minnas. Men något som är som vanligt och som verkligen känns som Sverige är dofterna. Det doftar annorlunda här. Sommarregn, gräs och fuktig asfalt. Kaffedoften när man springer förbi saluhallen vid öppningsdags. Bröddoften från bagerierna tidiga mornar. Allt doftar bekant och hemma. Och det är något riktigt speciellt med blommorna längs vägkanten. 

Igår fick jag äntligen till en långrunda med ryggan på. Sol, ösregn, isande vindar och sol igen. 2 och halv timme som bjöd på det mesta. Det är lite trögt, tänk vad en månad ur fas kan göra. Någon septembermara blir det ju inte. Jag fick känslan av att Uppsala har krympt, man hinner långt på 25 km. Ultuna, Porlack, Vaksalatorg, Fyrishov… och det var spännande att se vad mycket som byggts på några år.

Idag bär det av mot nya äventyr…