Nu är vi fulltaliga och alla fem samlade i samma stad. Huset är klart på insidan så när som på ett par glödlampor i bastun och lampa i köksfläkten. Möbler har kursats på Blocket och färgburkarna har burits hem i rejäla hinkar. Det ser faktiskt riktigt fint ut nu. Trädgården ska fixas till en aning men det kan vänta ett par dagar. Extra tack till super systerson Kalle som kämpat på men som nu har dragit iväg på semester.

Dagarna går fort och solen kommer och går. Regnet likaså. Inget riktigt sommarväder men helt acceptabelt. Vi har till och med hunnit suttit ute ett par kvällar. Några kära återseenden har vi hunnit med och fler kommer det bli. Jag kan lugnt säga att vi redan nu förätit oss på Karamellkungen men leverpastejsmörgåsarna smakar fortfarande kungliga varje morgon. Ostbågarna är inte riktigft lika magiska som vi ville minnas. Men något som är som vanligt och som verkligen känns som Sverige är dofterna. Det doftar annorlunda här. Sommarregn, gräs och fuktig asfalt. Kaffedoften när man springer förbi saluhallen vid öppningsdags. Bröddoften från bagerierna tidiga mornar. Allt doftar bekant och hemma. Och det är något riktigt speciellt med blommorna längs vägkanten. 

Igår fick jag äntligen till en långrunda med ryggan på. Sol, ösregn, isande vindar och sol igen. 2 och halv timme som bjöd på det mesta. Det är lite trögt, tänk vad en månad ur fas kan göra. Någon septembermara blir det ju inte. Jag fick känslan av att Uppsala har krympt, man hinner långt på 25 km. Ultuna, Porlack, Vaksalatorg, Fyrishov… och det var spännande att se vad mycket som byggts på några år.

Idag bär det av mot nya äventyr…