Dagarna bara försvinner och mörkret lägger sig tidigt under eftermiddagen över Redmond. Tröttsamt mörkt. Det gäller att ta sig i kragen om man ska hinna se lite dagsljus. Idag skubbade vi runt i regn och rusk innan vi klickade av timern och satte oss i våra bilar och åkte hem. Genomblöt av tätt regn, robotarmen gick att vrida ur och duschen var välbehövlig. Rådjuren i skogen börjar bli väldigt vänliga. De behagar knappt flytta sig när man kommer trampandes på stigen. De tittar upp och tar ett steg åt sidan och fortsätter tugga. De har ju sitt att tänka på.

Det har blivit en hel del skog och backar de senaste veckorna, riktiga berg som har bestigits. Högt och gränslöst vackert. Nu tappar jag mitt springsällskap till nyår och då vill jag ju såklart ha sällskap. Känner du dig sugen på springa i skogen och flåsa uppför berg så hör av dig. Prattempo och lågpuls, på dagtid och ibland riktigt tidigt på morgonen när bara ugglorna är vakna.

Helgen var händelserik, flera julfester, julmat och juldrinkar, skola och sedan avslutades söndagen med en fin svensk adventsgudtjänst här hemma i Kirkland. Vi hoppas verkligen att det ska bli en tradition. Bered en väg och Hosianna. Nästan som hemma. Prästen influgen från Orsa, finsång av kören och otroligt vacker sång av vår alldeles egen operasångerska. Inte ett öga torrt. Vi började alla leta Kleenex i väskorna. Otroligt fint! Det känns väldigt långt till Sverige när det är jul.

Här har det än så länge inte köpts några julklappar men det kommer ju att lösa sig. Det gör det alltid. Vad blir egentligen årets julklapp?