För några veckor sedan sprang gänget och jag uppför Tiger. Eller sprang och sprang, det är nog mer en rask och frisk promenad med inslag av löpning och sedan sprint nerför. Vi läste ju kartan noga men hamnade  trots det lite off track, vi kom på fel trail helt enkelt. Idag var det dags att göra ett nytt försök så vi sågs på en kolsvart parkering vid 06.30. Planen var att vi skulle klättra uppför three summits, brant rakt upp och sedan ta tre toppar och sedan springa fort ner., Upp mot 20km eller så. Enkelt och väldigt vackert. Otrolig utsikt. Max 2,5-3 timmar med kaffe efter, hemma till 10. Morgonen började bra men med alldeles för lite sömn och ganska dålig frukost, men det var ju inte någon blodigt lång tur vi skulle ta. Vattenryggan fylld och pannlampan på och så bar det av. Vi kunde snabbt konstatera att det gick lite trögt idag. Efter en timme hade vi halkat fram och upp i snön och hade plockat två toppar men nu började snön bli lite påfrestande. Knädjup snö med lite skare som man föll igenom på varje steg. Efter tredje toppen började vi vår väg bort mot en sidotrail men då försvann alla spår. Vi stog mitt i skogen, på toppen av ett berg och kände att det var läge att hasa upp kartan igen. Vi valde en annan väg och sprang med höga knän genom snön. För att göra en lång historia kort så var det otroligt djup snö och vi kom otroligt mycket vilse men vi visste ju att vi skulle ner. Vi fick lite panik. Fötterna var som isbitar, som först blivit doppade i vattenpölar och nu var konstant under snön. Som rosen på tårtan så kom vi fram till en rasad bro och fick på någ sätt ta oss över ändå. Ännu blötare fötter. Läskigt brant.

Vi knatade på och trodde vi hade koll på kartan men så var det inte, vi var på fel sida av berget förfärligt långt bort. Vad gör man? Skriker rakt ut. Äter det lilla man har med sig. Dricker så mycket man kan. Sparkar lite på en sten. Tittar sig omkring efter vilda djur. Kollar om mobilen funkar för säkerhets skull. Torkar bort svetten från pannan. Blåser ut näsborrarna. Och springer. Och springer. Och låter bli att tänka. Trött kan man vara i bilen på väg hem.

Och vi kom fram till slut. Närmare 5 timmars springutflykt och kaffet struntade vi i idag. Vi ville hem. Stå i duschen till kroppen fått tillbaka sin normala färg.

Var det värt  det? Alla gånger! Kommer vi göra om det? Alla gånger. Men när snön har smält.