Här har jag utlovat ett inlägg med klass, innehåll och spännande överraskningar. Men vad gör man då när man absolut inte har något spännande att berätta. Det får väl bli en lägesrapport från förorten, rakt av och inte det minsta rolig. Kanske knappt underhållande. Dimman har gjort mig aningen dåsig och jag väntar på att solen ska återfinnas. Det var ett tag sen den visade sig.

Här står bullarna på jäsning och väntar på att bli gräddade. Tre plåtar med improviserad fyllning, kanelen tog ju såklart slut efter första plåten. En stor påse ska levereras i morgon kl 5.45 vid löparspåret. Vem säger att man inte kan köpa popularitet. Medan jag väntar på att bullarna ska växa sitter jag och gör oändliga spellistor på Spotify, rena tonårsfasonerna. Jag hittar den ena tunggungaren efter den andra att lägga till på mina spring, spinn och lättlyssnade listor. Den ena knepigare än den andra. När jag sen står vid vägkanten eller på löpbandet undrar jag hur jag tänkte. Musiken är ju inte ens lyssningsbar. Men det är väl åldern. Jag skiner upp som en sol när “En man i byrån” smygit sig in mellan Eminem och Flo Rida. Vad gör man inte för att hålla sig fast på den unga sidan av medelåldern.

Vi har haft en ledig dag, MLK, ledigt från skolan. En extra dag att göra läxor och ligga på soffan. Det börjar närma sig finals för alla på high school och då behövs det tryckas in lite extra i alla trötta huvuden. Hela veckan kommer att ägnas till grillning, varenda liten droppe ska pressas ut innan nästa termin börjar. Och då börjar det om igen. Jag smet till gymmet några vändor idag. Jag har hittat en liten guldplats i mörka rummet där man kan klättra på versa climbern utan att en endaste en stör. Ibland kommer det fram någon frågande spännig man med linne och undrar vad jag gör men de flesta vågar sig inte fram. Rena meditationen.

Volleybollen börjar ta sig för Johanna. Det har gått lite mer än en månad av säsongen och laget börjar sätta sig och föräldrarna har kommit över den värsta tystnaden. Det känns som om Johanna har valt ett riktigt trivsamt lag i år, schyssta lagkamrater och riktigt bra tränare. Det hjälper ju till när det går bra med träningen och första turneringarna har gått helt ok. Och än så länge sitter alla knän på plats och inga handleder är brutna. Mycket på pluskontot.

Imorgon börjar volleybollen för de andra två förmågorna. Då blir det en himla massa knäskydd, spandex och bollar i omlopp. Det gäller att ligga steget före och ha en maskin konstant körande i tvättstugan samtidigt som bilen går på högvarv. Precis som det ska vara alltså. Vi är tvungna att fuska lite från klättringen för att få det att gå ihop men vad gör man inte för sporten.

Brjann och jag har inlett triathlon säsongen, Brjann som återkommande medlem i klubben och jag som helt ny. Brjann kommer säkert spotta ur sig tävlingar som vanligt och han ligger i hårdträning just nu för att komma igång inför våren. Jag ligger på mina 10-12 timmar/vecka som vanligt och håller en stadig form men med en något fladdrande arm. Mina planer inför sommaren har inte riktigt präntats ner än och om det blir några längre triathlon får vi väl se. På fredag vet jag i alla fall vilken riktning det tar. Jag har i alla fall några lopp under våren som håller skorna varma. På fredag bär det av med lilla springgänget ut i terrängen för ett helt galet terränglopp. Då blir det åka av, färja och sovsäck. Vattenryggan laddad med koffeindryck och extra strumpor och vantar i ytterfacket. Så spännande att jag nästan storknar. Kommer jag i mål blir det en utförlig redogörelse. Det är långt, kallt och rakt upp mot himlen och så ner igen. En ny nationalpark och det bästa är att alla björnar sover när det vinter.