50k = 31.07miles

First of all, big fail. This #Blogg100 thing will not work for me. Who wants to blog when you don’t have anything to say… well that is usually what I do but… it’s not working. I forgot to blog yesterday despite many interesting things happening in the world yesterday. It was the last day of work for the pope. Hope he got to sleep in this morning. And Iceland wants to ban porn from the internet. Good luck with that one! Following the footsteps of North Korea, China and Iran. Not a big fan of internet porn but it sounds like a difficult task for little Iceland to change the world.

Had this strange feeling after browsing through Trader Joe’s talking to the staff today. Staff recognized me and asked about the new gluten free flour and I hear myself using words as heavy, moist and dense when I talked about piecrust and bread. Really, so this is why I took 8 years of university? No, I apparently have a $%^@ load of student loans so I can run. You see, running makes all the pain and worries go away. It is a form of meditation that leaves you feeling empty and happy, and afterwards you are totally unaware of that the world keeps spinning. Very nice as long as you remember where you parked your car and when and where to pick up your kids at the end of the day.

I met with the guru today, Superman, my very own coach (well I am aware of that he has other clients but I try to ignore that). He is very calm, nice and he is extremely positive. Always. A winning combination. Somehow he makes me think I have the ability to do all those things you see crazy people do. He must be very good at his job or completely nuts. After the very interesting Orca’s race I did with my little running group last month I said, just to be funny, let’s do a 50k. That was the only thing I could think of that could be worse than running up and down Mt Constitution. Well guess what, 50k it is. I thought about it all the way to Trader Joe’s and home and it didn’t sound bad, actually kind of nice. It is not every day you get to spend a whole day by yourself, sipping water, working on your sanity.

I came home and unpacked the bags, made a quiche, cleaned the kitchen and answered a couple of emails and then it hit me. What the @#$%??  Only crazy people run more than 26.2! I remember my last marathon, Vancouver 9 months ago. I swore I was going to sue the city of Vancouver for making the 26.2 a 26.3 race. I was convinced that they moved the finish line two minutes before I got in. I cursed and got upset and ran to the car and drove back home. 50k is 31.07 miles. Enough said.

And all this time I’ve been worried about my non swimming ability. Now I have to start worrying about running long and fast. That is ultrafantastic! I think I need a new pair of runningshoes.

 

 

En helt vanlig tisdag

Idag kom första nyhetsbrevet inför ötillö. Det står mycket i det kan jag lova men det jag fastnade för var träna hårt, lär er banan och planera väl. Så får det bli. Memorera kartor och bilder av det blå havet. Det är lite svårt att efter bara en månad hålla motivationen uppe. Nästan daglig kontakt med andra halvan av laget hjälper även om jag önskar att vi var lite närmare. Jag anmälde mig till en till trail halvmara på söndag för att passa på när jag har en ledig söndag. Det är något som gör att motivationen hålls uppe lite.

Idag har det varit en otroligt oproduktiv dag, nästan så jag skäms. Det har inte blivit mycket vettigt gjort men många mil har blivit körda av svarta moderskeppet. Bilkörning är lite som simning, fram och tillbaka, fram och tillbaka… Började som vanligt med avlämning av barn straxt före 8 och snabbt iväg till en stig nära mig. Nya skor på fötterna och satelliterna i fas. 2 timmars löpning, vattendrickning och foamrullning. Det gick långsamt i backarna idag. Och en snabb Gundedusch (en dusch som varar i ungefär 27 sekunder, vältajmad. Balsamet hinner precis lämna håret innan vattnet stängs av och kroppen snabbtorkas genom att sitta 2,5 minuter i bastun). En timmes armbågsjox inklusive armcykling hos sjukgymnasten. Evighetstimme och behandling av sjukgymnaststudent. Fotfilning/pedikyr, ja jag vet, det låter hur töntigt som helst men skönt är det. Pratsamma damer idag. Och var hade jag varit de senaste 3 månaderna? Kan det verkligen ha varit så länge sen sist. Jojo, de påpekade att jag hade gips på armen och blek näsa sist. Och inte heller tyckte de att fötterna såg speciellt snygga ut när jag sparkade av mig löpardojjorna. Det slutade även att de gick lös på fingrarna. Och vad vi pratade om har jag inte en aning om eftersom min vietnamesiska är lite rostig. Snabb lunch i kombination mailbesvarning, dammsugning av kök och tvrum och sedan upphämtning av barn nummer 1. Skjuts hem, snabbt mellanmål och ompackning för volleybollträning och sedan iväg för att titta på säsongens första skolvolleybollmatcher. Barn nummer ett och Brjann åker efter en match och jag sitter kvar två matcher till. Två vinster och en förlust och riktigt bra start på säsongen. Kör hem mot Redmond och gör ett snabbt stopp för att handla mat. Barn 2 och 3 sitter svettiga i bilen och börjar med läxorna när jag handlar. Hem, duschning för vissa, matlagning och pust… nu äter vi tre. 20.15 kommer barn ett och Brjann hem från Lynnwood och volleyboll. En hand isas samtidigt som maten värms. Handen som isas råkade flyga in i en vägg häromdagen när en volleybollswing skulle demonstreras för systrarna. Så kan det gå och så blev handen blå och nu gör hela armen ont. Under tiden gör alla läxor och jag sitter i soffan, tvättar två tvättar, svarar på några mail, stryker några byxor, dricker te, tittar på New Girl på tv och pratar. Och precis nu avslutade barn ett sina läxor och gick upp för att duscha kl 22.30. Imorgon är det repeat. Enda skillnaden är att ett barn har morgonträning så bilen börjar rulla 6.15. Det är livet på en pinne.

 

329781[1]

Dagen skoval, Salomon Speedcross 3W.

 

Och så dagens låttips, The sound of sunshine. Lite svårt att minnas hur solen ser ut eller känns så här när det är som allra gråast. Men snart så kommer våren…

Dropp

Det droppar i duschen. Helt galet mycket, det nästan rinner. I veckor har vi väntat att det ska bli fixat. Väntat och lyssnat på droppet som nästan övergått till en lång stråle av vatten. Så mycket vatten som ödslas. När man har lagt sig för kvällen och allt tystnar så hör man droppet extra bra. Det nästan ekar mot duschväggarna. Det kan få vem som helst att bli galen. Nu har vi gett upp, nu stänger vi av vattnet varje kväll medan vi väntar på rörmokaren och kakelsättaren. 

En tur i Lord Hill backarna

Det blev en fin 16 km tur i Lord Hill backarna i Snohomish. Efter biltur, incheckning och en stunds huttrande i bilen bar det av över en liten bäck och sedan uppför. Tävlingsledaren inledde regelgenomgången med att säga att vi inte kommer att tacka honom över första halvan av bandragningen. Håller med om det nu så här i efterhand. Det gick uppför, rakt upp mot den ljusblåa himlen och sedan uppför en stund till. Men summan av förmiddagens aktiviteter var att det var eländigt lerigt, backigt men vackert bland träden. Under en hel timme sprang jag mer eller mindre själv och trodde periodvis att jag sprungit bort mig eller att jag valt 50k ultra markeringarna. Så plötsligt dök det upp en skylt där det var en pil rakt fram och stod finish på, då vet man att man kommit rätt. In i mål och i med ett glas vatten. Jag fick hämta andan en stund innan min medföljare och kompis kom i mål sen bar det av hem. Och nu är det bara lunch och minst halva dagen står till förfogande för annat viktigt. 

Nästan för sent

Sista rycket, nästan nytt datum och jag behöver lägga ett inlägg på bloggbanken. Nästan fusk kan man tycka när det blir så här kort och innehållslöst. Ikväll har det blivit film till tusen. Brjann gav upp efter en film, vi andra kämpar på. Och snart får vi sova. Trevlig söndag alla vakna. Jag ska upp för ett berg, på tid för ovanlighetens skull. Skogstävling med efterföljande förfriskningar. Om det lyckas får vi se i morgon.
Until next time!

Dräkt med studs

Nu ni, nu väntar vi på att isen ska släppa (vi har ju ingen is men nog är det kallt) och solen ska titta fram över bergen. Idag har jag blivit presentad med en våtdräkt. Och gissa om det är studs i den?? Jag flyger som en struts på land. Ålar som fisken i vattnet. Guppar som en flodhäst på Kolmården. Jag rör mig som en gasell på stäppen. Smyger som ett lejon på savannen. Glider fram som Totally Lost i skärgården. Ja, ni fattar. Sitter som handsken. Som ett smäck. Nu blir det simma av…framåt april. Lite oroväckande med vänster arm som inte hänger med på torrsimmet, inte ens på bild. Risken är att jag kommer att simma i cirklar.

IMG_4197IMG_4200IMG_4190

Snö vid Rattlesnake

En dag med mycket väder har det varit. Regn, lite sol, lite grått och så helt plötsligt snö i mängder uppe på en bergstopp. En bra dag. Idag var jag definitivt uppe före tuppen. Mörkret låg kvar länge över skogen i morse och regnet hängde i luften. Det var knappt så att pannlamporna lyste en meter framför oss, dimman låg nästan ända nere mot marken. Men inte så tokigt ändå. Frisk luft och rosiga kinder. Och så en halvsju trip till Starbucks på vägen hem.

Efter avlämning på skolorna bar det av mot North Bend för en kort hike. Én tvåtimmarspromenad vid Rattlesnake Ridge gjorde näsorna röda och fötterna iskalla. Det såg riktigt fint ut när vi vandrade förbi Rattlesnake Lake och in i skogen men sedan började det regna, snöa och på alla sett droppa nederbörd. Det var regn första kilometern men sedan övergick det till kraftigt snöfall och absolut noll utsikt. Tur att man sett den förrut. Vi såg till att hålla oss långt från kanten, vände raskt och gick ner för att undvika att blåsa av. Kallt och friskt. Det är så hälsosamt och stärkande i…

IMG_2380IMG_2382IMG_2385

Det närmar sig

Dagarna går alldeles för fort. Jag borde ha hunnit med så mycket mer vid det här laget. 194 dagar kvar till badmössan skall dras över hjässan och simbrillorna ska sitta som en smäck. Och för att inte tala om våtdräkten. Den är inte ens inköpt än. Pust. Borde jag kanske avlägga  någon slags rapport för omvärlden. Berätta hur det ligger till, helt öppet och utlämnande. Kanske? Så här ligger det till. 

Det går sakta men det går framåt. Som alltid. Formen är ungefär som vanligt. Jag äter och frodas, springer lite, simmar lite och gör allt annat man gör när man lever. Jag är ungefär lika stark som för några veckor sedan. Starke Adolf skulle ligga i lä. Hade jag haft en prickig häst att lyfta så hade jag nog gjort det. Men nu nöjer jag mig med att steka pannkaka, tvätta och köra bil. Sånt man gör varje dag. Imorgon är pannlamps löp innan solen vaknat. Det är fina grejer det.

 

photo

Välpackad

Vi hade förberett oss till max, packat ryggsäckarna och lagt fram kläder men ändå så misslyckades det. Två datorer och ett usb minne blev kvar hemma. Jag fick först ett samtal från skolkontoret och sedan duggade det tätt med sms. Dålig början på skolveckan och jag befann mig en timme norrut till fots. Sofia har så mycket packning när hon sätter sig i bilen och åker till skolan att hon skulle behöva en egen sherpa för att ta sig fram till skolbyggnaden från bilen. Hur hon sedan klarar sig inne i skolan vet jag inte. Hon har med sig en överpackad North Face rygga med pärmar, böcker, dator och Kindle, en gitarr i fodral, en lunch väska och vattenflaska, gympakläder inklusive skor och volleybollkläder inklusive skor. Och så får vi ju inte glömma telefonen. Ungen syns inte bakom all packning. När hon ålar sig ut ur bilen gäller det att hon lutar sig en aning framåt annars får hon inte till första steget. Jag ska försöka smygfota henne en morgon när hon tar sig från bilen in i skolan. Rena farsen. Och så gäller det att vara snygg i håret samtidigt.

Och så något helt annat. Lite kul var väl ändå detta. Nio bollar i samma hål.

Tjoflöjt!

Mera sim men nu tänker jag börja gå på vattnet #Blogg100

Funderar mycket på det här med simning. Simning ska ju vara otroligt bra för kroppen och som ni vet så väntar jag på att allt detta positiva och fina ska kicka in. Eftersom jag är lite lat och ganska öm i kroppen av all simning och löpning så funderar jag så att det knakar på hur jag ska kunna fuska. 10 km simning går ju inte direkt att fuska bort men man borde ju på något sätt kunna underlätta eländet. Jag tittar som en tok på total immersion simningsfilmer på Youtube och drömmer mig bort till varma pooler och ypperlig teknik. Rullar höfter och andas i armhålan. Men så helt plötsligt dök jag på en annan utväg. Det ska helt enkelt fungera att springa rakt över vattnet. Så får det bli.