Ikväll är det 22 år sedan Brjann och jag slog våra kloka huvuden ihop och körde en slow dance på Göteborg nations dansgolv. 22 år, tre barn, 3 lägenheter, 4 hus , 2 länder och oändligt många gemensamma bilar. Några fiskar har vi hunnit gå igenom men än så länge inga hundar eller kaniner. 22 år är oändligt lång tid. Och vi är mitt i allt. Mitt i allt gemensamt står vi faktiskt kvar på två ben var som två individer med egna liv fast ett gemensamt som inkluderar fem personer. Ganska ballt. Ballt säger jag enligt barnen alltför ofta. (Fränt är också ett jättebra ord.) Det är ett omodernt ord enligt dem, men vem vill vara modern, inne. Jag var nog inte ens speciellt modern för 22 år sedan och det har ju funkat hyfsat ändå. Just en sån är dag efter två halvt sömnlösa nätter känner man sig inte så ung och ball. Två kvällar då jag tackat ja till kaffe och nej till sömn. Kan det vara åldern?

1991 var När lammen tystnar, Thelma och Louise och Stekta, gröna tomater filmer värda att se. Vi lyssnade på REM, Bryan Adams, Sinead O’Connor, The Christians, Eric Clapton. Vad har egentligen förändrats? Inte mycket, jag lyssnade på House of Pain and Right said Fred senast idag och det säger ju egentligen ganska mycket om hur ball jag är. Och så har vi ju dessa grabbar. Vem kan ana att det passerat 22 år?

 

Och så köpte vi vår första gemensamma bil som såg ut ungefär så här:

En liten rallybil som envisades med att få ispropp och hade lysande varningslampor på instrumentpanelen. Den gjorde vi oss snabbt av med och bytte upp oss till något annat franskt. Om jag räknar rätt är vi just nu ägare av bil nummer 19 och 20 i ordningen. Vi gillar att byta bil.

Vi reste runt hit och dit, flyttade lite, levde loppan, pluggade lite, började jobba och så har det fortsatt. Och nu är vi här. I ett hus i Redmond, Washington, 22 år senare och inte ett år äldre.

Nu är bilen betydligt större, huset likaså. Vågen tippar över lite mot höger och vi äger en vinkyl. Så kan det gå. Och jag undrar var min snygga prickiga klänning från H&M har tagit vägen, den jag hade på mig när vi träffades. Jag tror att den skulle passa som handsken idag.