Dan, före dan, före dan…

I natt ville inte sömnen riktigt infinna sig. Jag var så trött att jag knappt kunde sitta på kvällen och gav vika tidigt. Första gången jag vaknade var klockan 00.30 och det kändes som om jag hade försovit mig. Sedan fortsatte det, jag somnade och vaknade var tjugonde minut och varje gång kändes det som om det var dags att gå upp. Vid tretiden började jag läsa Marcus Samuelssons  bok Oui, chef! Klockan 6 gav jag upp och åt fil och musli. Så spännande har natten varit. Vad är det egentligen som händer i kroppen?

Det är mycket funderande och surfande på vädersidor just nu. Hur många sekundmeter blir det? Det ser inte speciellt ljust ut men än hinner det vända.

Har jag inte lite ont i foten, eller i ryggen, eller i låret? Det gäller att inte känna efter för då gör det ont över allt. Men lyssnar man på min med medtävlare Anna så är det enkelt. När man tror att man håller på att ge vika och kroppen känns som om den ska lägga av då har man 80% kvar att ge, det känns betryggande.

Framme

Är på plats i Uppsala och har till och med hunnit med en tur till Västerås. Flygresan var ganska händelselös men självklart finns det ju en hel del att fundera över. Hade Icelandair kuppat när jag blev placerad bredvid en hostande man som behöll sin beiga garbardinjacka på sig under hela resan Seattle-Reykjavik. Han knaprade halstabletter och hostade i armvecket. Han så också lite allmänt skum ut. Jag drog mig så långt bort som det bara gick, på yttersta kanten av sätet. Men det är svårt att hålla sig på sin kant på ett flygsäte uppe i luften. En förkylning skulle nog vara det värsta som skulle kunna hända. Nästa tur, Reykjavik-Stockholm blev jag placerad bredvid en 2 årig pojke. Det är nästan första gången på 16 år jag flyger utan egna barn och då blir jag placerad bredvid en rätt trött och skavande yngling. Men jag hade ju i alla fall tur med vädret.

Idag har Anna och jag träffats i Västerås. Vi klämde i oss varsin pizza och diskuterade paddlar och ylleunderkläder. Allt känns toppen och vi ses ju igen på söndag när skärgårdssemestern börjar. Om bara vinden lägger sig så skulle det vara tipp topp.

Nu har det passerat sovdags för länge sedan. 

  På återhörande!

Vi önskar oss en ljum svag vind och lite solsken

Japp, det närmar sig. Borde vara i full gång med packningen men så är det inte riktigt. Jag fyllde precis en plastpåse med russin och nötter, om jag skulle bli hungrig på planet. Ungefär så långt har jag kommit med packningen. Det hakade upp sig när jag inte kunde hitta mina kompressions calf sleeves under eftermiddagen så då gav jag upp. Men passet är i alla fall framlagt och våtdräkten och skorna hänger på tork efter sista simmet igår. Idag har jag ägnat mig åt massage, ett besök hos kiropraktorn och så en pedikyr. Man vill ju ändå ha släta hälar om tånaglarna åker av. Uppladdning på hög nivå.

Regnet står som spön i backen för första gången på hela sommaren. Tjejerna är på try outs och skolan närmar sig. Hösten har kommit. Skönt eller inte, det spelar ingen roll. Jag vet i alla fall att ö till ö är om mindre än en vecka. Äntligen! Som vi har väntat på olika sidor av världen. Och nu äntligen får ut och knata i skärgården en hel dag. Kan det bli bättre. För er som vill vet hur det går för oss så kan man följa loppet live. Vi ska göra vårt bästa för att komma i mål. Och vi håller tummarna att vädret blir bra, lite ljumma vindar vill vi gärna ha men ingen storm.

OTIILO-BannerL-Live-Eng_131717

 

 

 

 

Sista veckan har vi sugit ut det sista av sommarlovet med kvällsbad och turistattraktioner inne i stan. Så här kul har det varit:

 

Kräftskiva. Och jag måste bara få tillägga att moi vann årets tipspromenad. Yes, otroligt men sant!

photo

Spännande brand på gatan.

photo

Kvällsbad, Lake Sammamish

photophotophotophoto

Seattle Great Wheel, hisnande högt och fin utsikt

photophotophoto

photophotophoto

Och det är inte varje dag man får se ett hembyggt takräcke.

photo

Varmt och skönt

Det fortstätter att vara sommar på vår sida av världen. Solen kommer fram titt som tätt och himlen ser blå ut. Allt som oftast är det kvavt och luften är tjock men det är ju trots allt varmt och så länge det är sommarlov så är det sommar.

Idag for vi alla iväg före klockan slog fem för att jobba som voluntärer på Iron Girl Triathlon inne i stan. Himlen var ovanligt grå fram till det blev förmiddag och solen kom fram lagom till målgången och nedrivningen av transition area. Det var fullt av kvinnor i våtdräkter, baddräkter, cykelkläder och snabba skor. Det åts bananer, granolabars, gels och choklad. Många hade fjärliar i magen, andra var mer rutinerade och lugna. De allra flesta kom i mål med ett leende på läpparna och lättnad i kroppen. Vi kände oss nöjda med dagens insats och speciellt glada var alla att tre tonåringar ställde upp nästan mitt i natten och hjälpte till. Väl hemma la vi oss alla i olika soffor och sedan försvann nästan hela eftermiddagen i dimman.

Imorgon börjar första steget mot ett nytt skolår. Skolan börjar ju inte officiellt förrän den 3e september, dagen efter Labour Day och Ö till Ö. Imorgon är första incheckningen på high school och sedan drar det sakta igång. Imorgon ska alla papper och checker in och sedan sätter volleybollen fart och då börjar allvaret. Äntligen!

Jag kom precis från simhallen. Söndag kväll och tomt i bassängen trodde jag att det skulle vara. Helt fel. Det var fullt i varenda bana och till och med barn i familjebassängen. Det är uppenbarligen fortfarande sommarlov. Jag smet in och fick i alla fall en egen bana i djupa poolen och där höjde livvakterna den klassiska musiken och dämpade ljuset. Bra avslut på helgen.

How do you prepare for the unknown? Some good advice.

It’s getting closer, 20 days left. We are prepared, as ready as we can be. But I have to admit that I am nervous and a bit anxious. How do you prepare for the unknown? Maybe that is the thrill, to not know what’s going to happen.

We have our gear picked out and tested but there are still a few questions. How much water, food, some extra stuff that need to be considered. Two weeks until I leave, 20 days until race start. I am dancing weather dances and are hoping for a beautiful day and no wind and waves. Fingers crossed.

I have followed my plan and should be on track… But giving some good advice on the way, just in case.

If you can’t carry it, you probably don’t need it.

You’re the boss of your own circumstance, so make good choices.

When given the opportunity, wear a costume.

Give lots of hugs to everyone you care for.

When frustrating things happen, keep them in perspective. It can’t be that bad.

Try to learn the rules of football

Get oil changes on time; check the tire pressure, take care of your car.

Whimsy is essential.

See the beauty everywhere.

Allow yourself to be moved

And don’t forget to wear your seatbelt.

Söndag

En kort och varm halvmara efter frukost med Brjann där vi båda fick chokladmedaljer och stumma ben. Efter det, familjemästerskap i minigolf. En hård match med en ganska jämn utgång. Vem som vann tänker jag inte avslöja.

Efter rundan handlade vi mat och fann denna:

Slimcado-Avokado lite, 50% mindre fett och 35% färre kalorier. Va? Inte klokt.

Fann detta på twitter (Runnersworld) och kände att det var passande efter veckans långa timmar löpning som jag gissar har blivit runt 10 mil. Nu blir det en lugnare vecka med långsammare löp och massage.

Och kanske något annat än löpning?

foto: runnersworld.com

Another dull training post

Life is back to normal. We’re home in Redmond. Doing just about nothing. Hanging out, waiting for try outs, school and race day. We’ve had a nice month in Sweden with friends and family. I’ve had 5 good and long swimrun training days with Anna (and 3 with Henrik) on different locations around Stockholm. It’s been good, it’s been fun and it’s been sweaty.

If you’re sick of my training posts, don’t read this. Click away.

I had a swimrun day planned today. Good thing I am jetlagged, I woke up at 4.15am ready to have breakfast and grab my backpack and leave. I did cheat today, I choose to swim in the pool, didn’t feel like swimming 3 miles by myself in the lake. And it’s not easy to find training company that wants to swimrunswimrunswimrun… for hours.

My legs didn’t like running today but somehow I finished my 20 miles divided up in 3 runs. Swimming felt good and I tried some new paddles that worked really well. I may have to rethink my race gear again. The goal for today was to eat better along the way and I think I did pretty well. I had a moment after the second mile in the pool when I had problems adding miles together. Interesting. And singing out loud can also be misinterpreted as entertaining when it’s actually a sign of low energy. I took an extra food break and filled up on goji berries and other good stuff.

I still have a strange lovehate relationship with swimming. Some days are awesome, some days I feel like spitting swimming in the face, turn my back and walk away. I am going to be honest and not sugar coat anything. I complain a lot the day before I have those long training days and I complain after when my hips feel sore and old but I really enjoy the endless days of swims and runs. It all comes down to this. When you feel that you are close to the end, maybe one swim or one run left, it feels disappointing that it’s over. At the same time I have conversations with myself along the way. Should I walk, should I quit? Who is stupid enough to run here on a hot day? Why do I have to swim again? This is when it happens, when you turn your thoughts around. This is what matters. And you kick it up a notch for the final effort. It feels so good to be done and it feels good that you didn’t give up.

I checked my watch after finishing and walking to the locker room. 3 miles swimming and 20 miles running and I feel great. Not really tired (but very hungry). If someone walked up to me and asked for running company I would easily get changed to something dry and tag along. Isn’t it amazing how much a regular body can take? A middle aged, medium fat body that carried 3 kids, broke a few bones and dislocated a handful of limbs.

You can always go further. And it’s worth every step.

And favorite song this week:

Vad vi gör när vi kommit hem

Vi är vakna konstiga tider på dygnet.

Vi sover, mest hela tiden.

Äter nygrillad majs och ananas.

Vi ligger i soffan och tittar på tv på alla möjliga tider på dygnet.

Vi läser ikapp all post och tidningar som kommit.

Vi äter Red Mango frozen yoghurt och frozen lemonade.

Vi äter enchiladas och quesadillas med massor av guacamole.

Vi springer.

Vi simmar i sjön.

Vi kör bil utan tak och tittar på den blå himlen.

Vi är på gymmet kl 5 på morgonen och undrar varför ingen annan är där.

Back home

We are back! We arrived after a long trip with 8 suitcases and one dog. Heavy suitcases and a dog that felt very happy to get out of his box and find a bush after a very long time. It’s good to be home and it was good to be away.

We all slept better than we thought we would and our morning has been filled with gluten free panncakes and lattes, many lattes. We’ve started to unpack but it will probably take us days to finish. The only problem so far, one bag filled with blueberry- and rosehip soupmix, two big boxes exploded and left a nice scent in one of our bags. We brought an incedible amount of candy and books, and it will hopefully last for a year.

photo

Thank you all for dinners, lunches, crawfishparties, walks, runs, coffeedates, hugs, talks and swims. Thanks for making our month in Sweden great!