I natt ville inte sömnen riktigt infinna sig. Jag var så trött att jag knappt kunde sitta på kvällen och gav vika tidigt. Första gången jag vaknade var klockan 00.30 och det kändes som om jag hade försovit mig. Sedan fortsatte det, jag somnade och vaknade var tjugonde minut och varje gång kändes det som om det var dags att gå upp. Vid tretiden började jag läsa Marcus Samuelssons  bok Oui, chef! Klockan 6 gav jag upp och åt fil och musli. Så spännande har natten varit. Vad är det egentligen som händer i kroppen?

Det är mycket funderande och surfande på vädersidor just nu. Hur många sekundmeter blir det? Det ser inte speciellt ljust ut men än hinner det vända.

Har jag inte lite ont i foten, eller i ryggen, eller i låret? Det gäller att inte känna efter för då gör det ont över allt. Men lyssnar man på min med medtävlare Anna så är det enkelt. När man tror att man håller på att ge vika och kroppen känns som om den ska lägga av då har man 80% kvar att ge, det känns betryggande.