After Christmas Orienteering

Christmas is almost over. We’ve had a nice, lazy holiday. Lots of food and chocolate, movies and books. And it’s only a couple of days left of 2013. Time for a new year, new goals and new adventures. I will try to summarize 2013 in a couple of days, I’ve been busy doing nothing for a few weeks. Nothing has been good for all of us, nothing as in some volleyball, racquetball, running, biking, reading, eating, socializing… I got a new mtn bike before Christmas and I finally got out on a ride the other day. Nice and fast. I’ve got some work to do to get used to this BMC machine.

I survived my first orienteering competition today. I have a complicated relationship with orienteering. As a Swede you go through navigation in school. Everybody has to do orienteering in PE, endless hours out in the woods with old fashion maps and borrowed compasses. You are kind of forced to like the outdoors. I did not like it. I think it was because I did it in a big group and you lost control of the map and then you get this feeling of that you are lost. And who wants to feel lost? And how cool is it to read a map when you are in high school trying to look awesome. Not cool. We got to do a lot of cool stuff in PE back then. Cross country skiing, ice skating, track and field day, hiking. Really inspiring teachers with lots of patience. 

Orienteering is the most non glamorous sport you can imagine, but really enjoyable. Nice people, lots of fresh air and out in the middle of nowhere. And mud. And I love mud. I had a really good time today. My plan was to do the beginners course or maybe the intermediate and go safe. Who wants to fail on the first try? I ended up doing the advanced and long course together with a new friend of mine. I was really worried that I would slow him down, and I am sure I did. We ended up doing pretty well and finished without any major navigation mistakes. And I can’t wait to do it again. 

And our favorite commercial. This is how we talk.

Keep breathing

For all of you parents out there, you know what it is like to listen to breathing in the dark. Quiet almost breathless breathing in the middle of the night. You can’t sleep because you need to hear that next breath, air drawn into the lungs and the familiar sound of a child sleeping. I don’t think I slept a full night for 7-8 years. Not because I am extremely worried, three kids in 3,5 years really makes you exhausted. I have listened a lot to kids with asthma and croups. We have done a lot of trips in the middle of the night to the ER and spent nights inhaling meds from tubes with tiny, blue lips. We have even called the ambulance a few times for scary croups that got out of control. But this is in the past, our kids are older now. But it never changes, it’s only different.

I spent last night listen to breathing again. And it breaks my heart. Life is unfair sometimes and it’s not much we can do about it. We have learned to live with food allergies. And it is easy for me to say that it is not that bad since I am the only one not having to avoid anything really. I mostly do the cooking but that’s the easy part. We spend a huge amount of money on groceries, cooking everything from scratch, baking, making sure that we know what’s in the food we eat… But it is never enough. Sofia ate a pasta dish that I cooked last week. It was a little bit of a gamble since it had a bit of cream in it but I figured since everything has been good for a while her stomach could take it. She ate a big portion and started swelling. Her face got red and blue, her lips got numb and her mouth itchy. It could have been a lot worse, she has been through a lot worse many times. I realized after thinking about it for a while that it must have been undercooked eggs that started it. She can’t eat raw eggs or not even crack them. If she gets it on her skin she swells. The next few days got a bit interesting. She got really tired and pale, and we tried to be really careful with her diet. And she got back on track. Stayed home from school one day. Stomach pains and sickness started to settle. I think it was the first time in 5 years she said she wished she didn’t have to deal with it.

I made soup and crepes last night, with ingredients that she can eat. All safe. All good. It took about 20-30 minutes before her body was covered with a red rash, itchy and hot. What now? One more thing to add on the list of food. But what? I don’t have a clue. More medicine.

She went to bed and fell asleep, getting really drowsy from the medicine. I didn’t. I started to listen again. Breathing in and out. In and out. Slow and relaxed. Trying not to wake her when I checked her face and behind her ears. It looked nasty. Listening some more. Counting hours and decided to get a few hours of sleep before my workout at 6. She was breathing.

I got back home at 7.30 and she is all packed up and ready for school. Tired and pale but determined to go to school since it is more work to do all the homework if you miss a day. We made it to the parking lot outside school and sat there for a few minutes before we turned around and went back home. She was exhausted. I talked her into going home. I want to hear her breathe. That’s what we are doing today. Just breathe.

IMG_6077

En vecka kvar i skolan…

Det har gått en tid sen sist. En vecka kvar i skolan, en vecka kvar till lugnet lägger sig. Vissa stupade och var hemma och vilade upp sig lite den här veckan. Ett något underkokt ägg gjorde att en yngre dam svällde och fick andnöd. Hela veckan blev förstörd och nu äter vi med eftertanke och planerar minutiöst för resten av månaden. Inga råa ägg, potatis eller frukt. Eller något annat heller för den delen. Det är svältkost som gäller. Men som vanligt så känns allt bättre med en Coca-Cola. Vi har firat lucia, flera advent och allmänt firat att julen närmar sig. Det drar ihop sig. Idag har vi stressat fram några julklappsinköp i Bellevue. Det gick väl sådär. Jag satt i godan ro och drack min 3e kopp kaffe imorse när Brjann tyckte att nu far vi mot stan. Snabb påklädning och så for vi. Helt oplanerat och ogenomtänkt. Vi strövade runt och försökte spontaninköpa klappar till tonåringarna. Det gick väl sådär, ganska dåligt faktiskt. Efter en timme gick vi planlöst runt och tittade på stressade människor och konstaterade att detta var enbart dåligt. Tunnelseende och kaffetörst. Mest tunnelseende för att vi började bli så hungriga. Så då åkte vi hem och hämtade barnen och for iväg och åt lunch på det lokala haket. Och sedan spontanåkte vi till IKEA. Vi är ju så otroligt spontana när vi har tid. Anledningen till att vi hade tid var för att mitt lopp på Whidbey Island blev inställt och jag blev sysslolös en hel lördag. Helt oplanerat och ganska irriterande. Och nu är det kväll och vi har precis genomgått ett photoshoot med familjen. Johanna tar en fotoklass och har fotoläxa varje vecka. Dagens läxa var familjefoton och vi ställde ju såklart upp. Resultaten redovisas mer ingående senare när det är färdigklippt och fixat men jag ger er några oredigerade smakprov. Imorgon är det luciafirande igen, skolans avslutande vinterkalas med skridande, tomtande och fikande.

 IMG_5800

Förra veckans luciafirande på Nordic Heritage Museum. Sofia var årets lucia.

IMG_5807

Jag, något stressad, sittande med vattenhinken om det skulle ta eld i hår eller särkar.

IMG_5971

IMG_6051

IMG_6189

IMG_6008

IMG_6170

Snö eller inte snö?

När dagarna inte räcker till får man helt enkelt använda nätterna till att utöka dygnet. Så ser läget ut här. Det äldsta barnet är tvungen att använda tiden efter 22.30 till sin läxa som hon också gissar kommer att ta 6 timmar. Hur ska det gå ihop? Jo, hon räknar kallt med en snödag imorgon. För er svenskar som inte bor i Seattle så ska jag berätta hur det funkar. Ingenting funkar när det snöar. Bilarna panikgasar och hetsbromsar, de få plogbilar som finns räcker inte till och prioriterar västra sidan av stan och ingen klär sig för vädret. Ligger det några centimetrar snö på marken är det stor chans att skolan stängs efterom det är omöjligt att köra skolbussarna i halkiga backar. Här är det backigt, alltid underkylt och färre än en promille av alla bilar har vinterdäck. Ja, vad är det för vits med vinterdäck om det bara snöar 2 dagar per år? Så nu håller vi tummarna att det kommer en rejäl decimeter eller två under natten så skolan ställer in all undervisning och ungdomarna får sovmorgon.

Själv försöker jag supporta med käcka kommentarer och lite markservice. Lite mat, dryck och glada tillrop. Makaronilåda på kvällskvisten ska väl hålla ungen vaken och så lite sorbet på det. På med snuggien och fram med böckerna och pennan. Mina ögon glider sakta ihop och jag drömmer mig sakta upp. Fem ska jag upp imorgon. Vi lever lite i osynkade här. I kylan.

I förrgår var det första gången någonsin har jag avstått ett lopp för att det varit för kallt. Det känns lite osvenskt. –8 grader, fukt och tung, smutsig luft fick mig på fall och jag känner mig lite som en förlorare. Det har nog varit veckans uppladdning som falerat. Kallt, stressigt och så december. Hösten kryper fram, mörkret djupnar och så kommer december. Och då ska allt hända. Extra mycket skolaktiviteter, luciatåg, julfester, drivers ed, stressigt på jobbet och så kryper inte dagarna fram längre. Dagarna skenar. Och är aningen snuttifierade. Jag får en ny chans till helgen. Då blir det lång bilresa med start okristligt tidigt och ut mot havet. Löpingen går lite si och så. Har haft stora problem med höften och ryggen som inte riktigt vill ge med sig. Ja, och nu låter jag som om det faktiskt betyder något för omvärlden, nästa OS och kommande världsrekord. Men nej, det är ju faktsikt bara intressant för mig och de få som hör mig klaga. Det är faktiskt bara att bita ihop. Nu blir det ett lopp med vackra vyer och antagligen arktiska förhållanden. Blåst, minusgrader och snö blandat med regn ute på öarna. Det blir lite favorit i repris från Orcas Island för 11 månader sedan som faktiskt var en av de värsta dagarna i mitt löparliv. Och nu gör vi om det fast på en annan ö, 25km kort lopp i kraftig terräng. För en gångs skull ska jag planera noga, både kläder och mat eftersom det kommer bli en långsam, kall och blöt historia. Jag ser gärna att vi blir utan snö ett par veckor till. Trots läxor och behovet av sovmorgon.

Thanksgiving och Advent

Det var ett tag ses sist. Vi har firat Thanksgiving, Första Advent och några dagar emellan. Minusgraderna försvann lagom till advent och man kan tro att det är vår. Gräset är grönt och luften är fuktig. Allt är egentligen som vanligt. Barnen går i skolan och efter det är dagarna fyllda av körningar norr och söder. Klättringen har tagit fart på allvar, volleyboll säsongen har startat upp långt upp i norr och allt annat rullar vidare. Det var uttagningar för årets nya lag förra helgen och det är alltid en tårfylld historia. Vår spelare fick plats precis där hon önskade men hade väl hoppats på att några fler kompisar skulle haft samma tur. I slutändan blev det bra och vi skjutsar på upp till Lynnwood-Mukliteo. Spelaren är också en övningskörare som blir allt mer varm I kläderna. Lite otur hade hon I fredags när hon körde Jeepen I godan ro så blev det akut punka, tvärplatt på bakdäcket. Men det löste hon finfint med co-captain pappa. Det byttes däck vid sidan av vägen och sedan körde de vidare.

Onsdagen var halvdag för skolbarnen så jag fick förnämligt lunchsällskap. Redmonds längsta pommes frites intogs av mig.

photo 2

Självaste kalkondagen avlöpte finfint. Det blev en trevlig kväll med goda vänner på besök. Vi åt kalkon ända fram till igår, då gav vi upp. Vi lyckades nästan avverka 13 kg fågel på tre dagar.

Black Friday, den löjligt stora shopping-rea dagen, höll vi oss så långt borta från affärerna vi bara kunde. Det blev filmkväll hos oss. Morgonen inleddes med ett Turkey Blast pass på gymmet. 90 minuter, 90 personer I grupp. Svettigt, underhållande, tungt men ganska skönt efter.

Lördagen förvann av bara farten. Jag var som vanligt och knatade med kompisarna på berget tidigt innan solen kommit upp.

photo 1

Idag var det fuktigt och varmt, nästan 10 grader. Jackan åkte av och på, skorna blev lerigare och lerigare. Finfin morgon som avslutades med en kopp kaffe på Starbucks. Bra lördagsritual. Framåt kvällen dukade vi bordet igen och umgicks med några godbitar. Trevlig kväll med lite bubbel.

Och så blev det söndag… Hela helgen har passerat och det var ledigt från jobbet-skolan idag. Sovmorgon på en söndag, det är inte ofta det händer. Vi tände adventsljus och kokade lite glögg. Funderade på läxorna och tittade lite på tv. Stökade runt lite och kom på att sirapen var slut. Det blev en tur till Ballard med Sofia. Sirap, svartvinbärssaft och lite lakritspipor i korgen. Hejhej till norrmännen i affären. Vi körde vidare till U-Village och åt nudlar med slurp. När vi ändå var där promenerade vi runt lite och vips så hade hela eftermiddagen försvunnit. Och nu är det kväll och glöggen är uppdrucken och det första minijulbordet uppätet. Köttbullar, Jansson, sill och ostsmörgås till middag och en julöl till det. Nu väntar vi bara på att snön ska komma så det ska kännas som december.

I morgon är det måndag igen och då börjar vi om…