Plötsligt händer det. Sommaren tog slut, försvann som om den aldrig varit här. Kvar dröjer sig en torr gräsmatta, solbrända kinder och gamla fuktiga badhanddukar som hänger över en stol i trädgården. Inne hamnade ryggsäckarna i en hög, pennor, papper och datorer låg på golvet förra veckan och har nu packas prydligt och väckts till liv. Bilarna har börjat svänga av mot skolparkeringarna redan veckan innan skolan började. Try outs har genomgåtts med intensiv aktivitet och involverat hela familjen. Middagstiden har återigen flyttats från 7 snåret till sena kvällen. Vi har besökt båda skolorna och betalat våra avgifter och hämtat ut datorer. Och idag började själva skolan så nu får vi officiellt längta till nästa lov framåt jul.

Årets ryggsäcksval var lite oväntat. Alla tre North Face ryggorna började bli lite säckiga och trasiga efter ett par år av ständigt kånkande. Vi åkte in till stan i helgen och införskaffade något som verkar varit fyllt med rysk kaviar med tanke på prisnivån. Vi inledde turen med musslor, Orangina och vitt vin på franska favoriten innan vi promenerade till Fjällräven. En mysig, liten affär med en inredning som såg som hämtad ut ur en Norrgavelkatalog. Trä och dova färger, byxor som sett ungefär likadana ut sedan starten 1960, tält, sovsäckar fyllda med exklusivt dun och så en hel vägg med ryggsäckar. Man blir förvånad, men det är ju inget nytt. Jag stod där och klämde lite på ryggsäckarna medan barnen valde färg och storlek. Datorfack fanns inte på 70 talet och inte heller 140 färgval. Men något som fanns som också finns kvar, ett sittunderlag längst bak i ryggan. De viktiga sakerna består. Heja Sverige kändes det som när vi gick runt i butiken och jag önskade jag kunde köpa hela kollektionen. Varma underställ, skaljackor, hikingbyxor med praktiska fickor, kvalitet som består. Och ni skulle sett termosarna, snygga och hållochhällvänliga. Och när jag står där så inser jag att jag blivit den nörden som jag skrattade åt för en sådär +20 år sedan.

Det började med kartläsningen. För några år sedan började  jag uppskatta skolans nötande med karta och kompass i småskogarna runt stan. Jag hade en stor fördel jämfört med alla omkring mig i den här världsdelen. Kartläsning fanns i blodet och jag gick raskt och skaffade mig en ny kompass. Jag började förklara för barnen att på min tid fick vi minsann åka skidor, skridskor, hoppa bock, hoppa längd i nykrattad grop, orientera och spela badminton… varje dag nästan. Och vi hittade alltid hem bara med en enkel kompass. För att inte tala om höjdhopp. Alla kunde allt. Och termos och smörgås hade vi alltid med oss. Det är ju i och för sig sant. Och det hängde i till vuxen ålder. När man jobbar inom skolan-förskolan så packar man matsäck och kaffetermos nästan alla skoldagar. Och så uppskattar man bra kläder. Efter 5 timmar i regn och snöblandat så är det viktigare hur byxorna funkar än hur snygg färg de har. Och så står jag där på Fjällräven och inser hur nördig jag är. Skönt!

Och så här ser ryggsäckarna ut och de som bär dem är på väg till årskurs 8, 10 och 11. Och observera att Brikenstock är snyggt.