Uppfostran. Barnuppfostran. Hur man uppfostar barn. Jag vet inte hur många gånger jag har funderat på och även skrivit om det. Alla har väl tankar, åsikter och funderingar hur man ska uppfostra den yngre generationen. Trenderna har varit många genom åren och enligt flera av dessa så är jag nog en undermålig förälder. Enligt amerikanska mått mätt så är både jag och Brjann lite udda och annorlunda. Men det finns ju faktiskt inget rätt eller fel. Eller det beror ju på var man bor. För oss svenskar så är det så djupt rotat och helt självklart att man inte får aga barn, här där vi bor så är det fortfarande helt naturligt. Det tycker jag är helt onaturligt, ofattbart och vansinnigt omodernt. Helt galet faktiskt när jag tänker på det.

För en sådär sex år sedan undervisade jag på barnskötarprogrammet och jag vet att jag då funderade mycket på vad jag skulle förmedla. En av kurserna jag ansvarade för hette Barn och miljö och då pratade vi mycket om olika miljöer som barn växer upp och vistas i, och hur det påverkar allt som har med utveckling och uppväxt att göra. Det är vi vuxna med vårt agerande som påverkar barnets uppväxt. Känner du pressen? Hur gör man när man uppfostrar barn utanför hemmet helt enkelt. Det är ju svårt att lära ut sunt förnuft och att tänka med hjärtat. Många av eleverna hade egna barn och hade hunnit jobba många år och var redan utrustade med sunt förnuft och stort hjärta så då blev ju allt lite enklare men det satte gång tankegångarna lite extra. Redan på 1700-talet satte Rousseau igång sina tankeknölar och skrev boken Emile. Vad jag kan minnas från många långa föreläsningar på 90-talets början så hade Rousseau en ganska sund uppfattning om barnuppfostran för att leva på 1700-talet och på Wikipedia kan man läsa så här: “barnuppfostran bör syfta till att stärka kroppen, öva sinnena och tanken, samt att moraliskt stärka barnet så att det blir mottagligt och framförallt kan känna medlidande”. Det låter ju helt fantastiskt enkelt. Varje dag bör alla barn springa några varv runt huset, lukta på blommorna på ängen och lösa några sudoku men sen blir det lite svårare. Hur stärker man barnets moral, hur gör man det mottagligt för allt runt omkring oss? Jag vet inte!

Här går det av bara farten och det värsta man kan göra är nog att börja fundera hur man ska göra. Anledningen till att jag började fundera lite extra idag var att vi fick sista MSP resultaten i brevlådan. MSP är Measurement of Student Progress, ungefär som våra svenska nationella prov fast aningen blodigare. Det är långa och många uppladdningar och testerna föregås av brev hem från skolans rektor där det står att vi ska skicka våra kunskapsfulla barn till skolan med mätta magar och utsövda hjärnor och kroppar. Samtidigt ska vi inte hetsa eller stressa upp våra barn. Sedan pågår testerna i många, långa dagar. Hos oss stressas det inte jättemycket när det gäller tester. Vi brukar säga gör så bra du kan och kan du inte så hinner du lära dig när du blir äldre om det är något nödvändigt. Det brukar gå bra.

Idag hörde jag mig själv säga, när kuvertet sprättades upp när vi var påväg från brevlådan, det gör inget om det har gått åt pipan vi vet ju att du är asbra, ASBRA! Inte nog med att allt betygsätts och graderas varje dag och på papper fyra gånger om året, det ska testas också. Det blev i alla fall bingo hemma hos oss, alla är nöjda och alla drog en lättnadens suck. Nu dröjer det ett tag till det ska testas i dagarna 10 igen. Men läxböckerna togs raskt upp och trots utmärkta siffror i kuvertet måste matteläxan och scienceläxan göras. Och engelskan och historialäxan ska också göras innan morgondagen. Då är frågan, varför behöver man ge så många läxor här? Är det bra för moralen? Nog känner de lidande av alla sena kvällar och jag vet att de känner medlidande för de barn som inte hinner klart med sina läxor. Och jag känner otroligt mycket medlidande för våra bleka, trötta barn som räknar ekvationer och lär sig kluriga ord på engelska som jag inte ens kan förklara på svenska. Men var det detta Rousseau menade när han tyckte barnen skulle öva sinnena och tanken. Och hur stärker det egentligen barnens moral? Inte ett dugg! När läxorna är gjorda, träningarna är över för den här veckan och det blir helg då ska vi ut och andas frisk luft, stärka våra sinnen och känna medlidande! Och hur man känner medlidande på beställning ska jag fundera lite på. Men jag lovar att jag packar matsäcken och bilen så att de som är barn i familjen kan fortsätta att vara barn. Jag kan ju inte låta bli att undra vad Jesper Juul skulle säga om min behjälplighet. Antagligen skulle väl muttra på danska att jag curlar. Det bjuder jag på! Jag gillar curling i rätt mängd. En packad lunchväska i näven och skjuts till skolan så trötta tonåringar kan få sova en halvtimme extra, det bjuder jag gärna på dagligen eftersom jag på något sätt lärde mig känna medlidande när jag växte upp. Och curling är ju faktiskt en ganska underhållande sport!

Och så här tycker vi om läxor: