Ensam hemma med ett barn. Resten av familjen spelar boll i en annan stat. Man får tänka om, tänka till och tänka annorlunda. Som tonårsförälder så är det mycket av den sorten. Inget går egentligen som planerat och den mesta delen av det planerade går till att omplanera och vem som ska ha vilken bil. 4.5 chaufförer och 3 bilar. Det blir -1.5. Ett ganska osvenskt problem när man är van med cykel och stadsvandring. Det såg helt plötsligt väldigt ljust ut för oss två hemmavarande under helgen, två personer, två bilar. Det var en kortvarig lycka då det blev strömlöst i garaget och en av bilarna är av den fiffiga miljövänliga strömmiga varianten. Det sprakade i kontakterna och bilen förblev svart och går numera på lågvarv. Eftersom vi firar helg imorgon så tänker vi vänta till tisdag innan vi ringer en elektriker. Det blir helt enkelt som i gamla tider, vi får klara oss med en endaste bil. Hur ska det gå?

Igår var det lördag och jag hade cykeldate med killarna. Ni vet mina snabba killar som jag tar med mig på tävlingar i buskarna, på bergen, bortåt öster eller i Alaska. Då jag inbillar mig att jag är världsatlet och frotterar mig med de som kan springa över hela Amerika eller smyga upp hela Everest i ett huj. Eller kanske är det så att de frotterar sig med mig? Vem frotterar sig med vem? Efter många, långa mardrömmar om Alaskaloppet glömmer man raskt och börjar smida nya planer. Everest låter ointressant och väldigt kalIt, Sydamerika är väldigt varmt, Frankrike är det tufft… I vilket fall som helst så väntade vi in solen, nästan ända fram till lunch. Jag lekte elektriker och försökte googla strömproblemet, kolla in säkringar, kila mig i tinningen. Jag hann in en vända till storstan där skyskraporna bor, hann städa halva huset, pumpa däcken, torka köksgolvet…sen bar det av. Ryggsäck, vätska, bästa Haglöfsbrallan i rosa med rump- och knäförstärkning i svart, booties på fötterna, hummervantar och så rullade jag iväg med magknip. Eller vad var det? Efter 10 minuter insåg jag att det måste varit magkläm, det som händer när man klämmer ner underställströja, fleece, långkalsonger innanför linningen på ett par redan trånga vinterbrallor som passade fantastiskt bra efter en sjudagarstävling på svältkost i Alaska. Nu kände jag mig som en tunnbrödsrulle med för mycket mos. Svällande med för mycket av allt. Det är ju så det blir när det är frost och kallt, lager på lager.

Några kilometer in så insåg jag att det är ju så här det känns när man cyklar på vintern, extra allt och så lite till. -2 här blir som -20 i Sverige, kläder efter väder. Andet blir ansträngt. Och så trampade jag på och mötte upp navigatorn. Jo, sen körde vi runt, hit och dit. Grusstig, nerförbacke, rötter och stock, uppför och is, attans mycket uppför, över fors och jävlahelvetesattansvadjagharlegatavmigpåtekniskastigar. Svetten lackade, byxorna klämde, ryggan smet år hårt över bröstet. Hjärtinfarkt eller bara en djup trötthet av det smärtande slaget? Navigatorn cyklade och jag sprang mest efter med cykeln. Sen drack vi te och choklad, snackade, stod med ryggen mot solen och smidde planer. Nu blir det finfint. Rida kamel, cykla i en annan del av världen, barbacka, se otroliga vyer och äta nudlar. Jajjamen. Så blir det framåt sommaren och så cyklade vi lite till. Is på asfalt, blackice, och nya blåmärken. Dubbdäck skulle suttit fint. Tur att byxorna är förstärkta och att tunnbrödrullen är aningen åt det fulla slaget. Blåmärken är ju egentligen vackra.

Efter cykelturen bar det in till stan, den trendiga delen. Jajjamensan. Tapas och spanskt vin minsann. Asdyr parkering, paella, bläckfisk med tentakler och chokladmousse med peppar. Ja må han leva och ballong. Navigatorn blev ett år äldre och vi firade långt in på småtimmarna. Vaddå medelålders, vi har många år kvar att tävla med världseliten.

Dagens höjdpunkt: Vi lyckades smuggla in tonåringen i bardelen av restaurangen. Big deal i vår del av världen. Ni vet där man får gifta sig när man är sexton, skjuta pistol vid arton men inte befinna sig i restaurangens bar förrän man är tjugoett. Vad kan man säga, bra lördag. Det bästa av två världar. Haglöfsbrallan på, is och lera och sen lyxkrog och klumpig mascara. Flott som sjutton. Tjo och tjim, hit och dit.