Zunen är laddad, klockan ligger på laddning, bekvämaste tightsen framlagda och skorna står vända mot dörren. Jag, eller rättare sagt Brjann, har kämpat med min klocka som inte har jobbat med mig de senaste rundorna. Den har kört sina egna träningsprogram och varit av när jag trott att den varit på och tvärt om. Jag har lyckats ladda ner snygga kartor som visat hur jag kör till skolan eller till Whole Foods. Nu har jag fått en snabbgenomgång och det känns som om att jag kommer att få fråga startgrannen (Brjann) imorgon hur man sätter igång timern. Just nu laddar jag säkert helt fel, jag äter Honey Smacks direkt ur paketet och känner faktiskt nerverna pirra. Jag ska springa mitt livs första halvmarathon, 13,1 miles eller 21 km tidigt som bara den. Genom Kirkland och framför allt uppför Kirkland. Det är backigt och eländigt. Just nu ångrar jag mig lite för jag har inte följt något program eller laddat i månader utan anmälde mig i onsdags. Jag har aldrig sprungit så långt i hela mitt liv vad jag vet i alla fall. Och nu är det bara att springa… Skulle jag inte skriva något om hur det gick i morgon så behöver vi väl inte prata så mycket om det, för då har jag antagligen tuppat av halvvägs… What happens in Kirkland, stays in Kirkland.