Jag nu kan jag lova att humöret är på topp! Gips på hela armen och vinklad konstigt är den också. Jag kan inte ens vrida fingrarna för att skriva på tangentbordet. Ett lila monster som sitter på armen från armhålan och hela vägen ner till knogarna. Jag åkte glad i hågen till doktorn igår för att få ta del av resultat av en magnetröntgen. Ont i armbågen sen i november då jag hade min onödiga vurpa på cykeln och på något sätt så trodde jag att det var så här det skulle vara. Cykeln repade sig direkt efter en dag hos cykelmekanikern. Bryter man ben borde det göra ont länge trodde jag. Jag har inte heller varit den bästa på att vila armbågen. Jamenar, hur vilar man en armbåge? Felet är då inte att benen fortfarande är brutna, brotten är fint läkta och lämnar endast vita spår på bilderna. Det som är kvar är två ligament som liknades vid mald köttfärs. Jag blev också liknad vid några Seahawksspelare som är den proffsiga doktorns patienter. Tydligen säger de samma sak som jag, det är ok att det gör ont bara jag får avsluta säsongen. Skillnaden är att de är 22 och jag 40. Och dessutom så tjänar de kulor på smärtan. Nu var det i alla fall sista försöket innan det blir dags för en klassisk Tommy John operation. Men nu vilar jag armen i sex veckor för att se om det händer magiska saker innanför det lila skalet. Tur att inte benen är brutna eftersom jag fick ett par nya Icebugs levererade igår.

Ny arm och nya skor