Life, just like a flip turn

Stor dag idag. Idag har jag betalat in en rejäl summa och avslutat mitt ena studielån till CSN. Något lättad, nu återstår bara x antal hundra tusen kronor i det andra lånet. Jag tänker inte skriva hur mycket för jag lovar att ni skulle bli mörkrädda. Men kunskap ska ju inte kunna köpas för pengar, eller?

Knowledge is power Francis Bacon och det är ju alltid skönt att veta när räkningen kommer varje månad. Jag har skrivit om CSN tidigare, hur hjärtat rusar och svetten lackar när jag ser den röda loggan i högra hörnet av fönsterkuvertet. Andningen blir ytlig, huvudet något yrt och handflatorna fuktiga. Vad ska hända? Hur mycket blir det nu? Vi är inte bra vänner fast egentligen borde vi vara bästisar. Jag blev försörjd i +14 terminer och levde loppan i tre olika länder medan jag skaffade mig två masters som jag inte direkt använder mig av. Winwin situation. Och nu är det omvänt, nu försörjer jag CSN. Det är ju ofta så det är i äktenskap, ibland är det den ena som tjänar mer och ibland den andra. Vi hänger ihop till döden skiljer oss år. Men på något sätt så känner jag mig inte som en vinnare här. Sista året när jag hade två terminer kvar tog terminerna slut och jag klämde ut det sista av föräldrapenningen, var hemma med barnen och läste på dubbel fart för att bli av med det, då fick jag en räkning för att börja betala tillbaka. Tuff kärlek! Men men, Some folks are wise and some are otherwise Tobias Smolett  och jag får ju hoppas att jag ändå tillhör de visa eftersom hur mycket man än betalar så blir man ju bara rikare av erfarenhet och kunskap.

Dagens flopp är att Brjanns fina cykel Argon 18 Krypton har blivit stulen. Han for iväg innan solen gick upp och körde årets första tävling. Tävlingen gick finfint och regnet öste ner. Efter tävlingen packade han ihop, hängde upp och låste fast cykeln på bilen och for iväg för att titta på volleyboll. Efter några minuter gick han ut till bilen och då var cykeln borta och låset avklippt. Buuu! Ingen cykel och säsongen har precis satt igång. Dystert! Håll gärna utkik på Craigslist om ni ser någon försöka sälja en Argon, vi gissar att den kommer att dyka upp där.

Vi andra som inte har tävlat eller spelat volleyboll har jobbat och gått i skolan idag. Full fart på stand up showen i min klass var det idag. Femton barn och en fröken som jobbade stenhårt med bokstaven ä som är helt hopplös och vi klippte ut avritade händer och fötter för att tillverka en…älg. Ibland har jag ljusa ideer. Jag klippte ut många händer. Men älgarna blev tjusiga.

Efter skolan tog vi en tur till simbassängen. Det var Super Fun Sunday på klubben vilket ingen i vår familj tycker är Super Fun det är faktiskt Super Not Fun. Fullt med folk och barn som skriker. Bollarna far runt okontrollerat och poolerna är fyllda av uppblåsbara, stora rutschkanor. I min vuxenpool simmade det massa yrvakna män som lämnat sina skrikande barn i barnpoolen och försökte gömma sig en stund genom att simma längder i poolen där man måste vara myndig för att vara. Det var fullt, mer än fullt utom i en bana där en ensam man simmade. Jag börjar förstå varför. Jag delade fil med en asiatisk man som simmade yvigt bröstsim och något som liknade helikoptersim på rygg. När man är två i samma bana här så väljer man varsin sida och så simmar man fram och tillbaka på sin sida. Jag började artigt med att fråga om han kunde tänka sig att dela bana. Han nickade och log. Vi valde varsin sida, jag vänster och han höger. Men, det funkade inte. Han verkade inte kunna höger och vänster, han simmade zigzac, hit och dit med armar som fladdrade. Jag stannade och gjorde tecken på att han vänligen kunde hålla sig till höger, han log. Jag försökte igen efter några hundra meter som konstant blivit avbrutna. Tredje gången använde jag min arga röst och sa att nu förbövelen får det vara nog, fattar inte herrn att det är livsfarligt att crawla med huvudet före (så klart) och krocka. Han nickade och log och fortsatte att simma zigzac höger-vänster och vifta runt. Efter 30 långa minuter avfenade jag mig och gick därifrån med arga steg och såg mig om och tänkte att nu så fick han så han teg. Men han fortsatte bara att simma zigzac med ett leende på läpparna.

Och så blev det söndag kväll och alla fem samlades tillslut hemma efter en lång helg med alltför mycket flängande. En snabbt hoptrollad lasagne och ett avsnitt av Duck Dynasty senare är det sovdags. Och så är det nästan måndag igen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s