Idag for jag fram som en gasell på gymmet. Upp och ner för trappan, upp och ner i poolen, av och på cykeln. Det blev hit och dit i närmare 4 timmar medan solen sken som en kvartslampa på 60-talet. Och runt omkring mig promenerade och joggade människor på löpbanden och ute sken solen från en klarblå himmel och det var nästan 25 grader varmt. Det är ju inte klokt. Där var jag i det fönsterlösa huset med massor av coctaillöpare som sippade ur vattenflaskorna när D vitaminen flödade utanför. Oroväckande mesigt. Jag är förvånad själv. Vad håller på att hända? Sommarens första vecka och tuffheten rann ur mig som ett vackert duggregn på våren. Det ska inte hända igen. Om det inte fortsätter att regna katter och hundar. I helgen ska jag provspringa foten och sen blir ordningen återställd. Och nästa vecka ska regnet komma tillbaka. Det har regnat mer än ihållande hela våren, det har flödat fritt och skopats ur rännorna gallonvis. Så jag är inte förvånad att det fina vädret försvinner efter en vecka.

Idag hade jag en kort tanke på att ta en promenad för att få luft men vem behöver frisk luft när det finns doftljus och  D vitamin på burk. Då finns det ju ingen anledning att gå ut. Om man inte har hund såklart. Vi är ju hundlösa och något inköp av hund kommer nog inte hända de närmaste 20 åren om inte det uppfinns någon medicin som tar bort andnöd. Och det där med allergifria hundar vet alla som har allergier inte exsisterar. Om man inte tänker på nakenhundar då. Och vi är inte supersugna på en nakenhund. Så jag gjorde några bilpromenader istället, laddade upp för kvällens aktiviteter. Och så sken solen och bilen var utan tak så då fick vi ju frisk luft i alla fall. Och så köpte vi en fisk till. En manlig betta fisk. Han verkar lite mesig, ligger och trycker uppe i kanten. Näst bästa djuret efter en hund? Nej, inte ens i närheten. Men de är ju lättskötta i sin skål på köksbänken och för inte mycket väsen.

Jag har funderat lite på Lance Armstrong och det är nog bäst att bara fundera och inte uttrycka så mycket om det. Men man undrar ju, eller hur? Sista tio dagarna har jag suttit på inomhus cykeln mer än 10 timmar och avverkat närmare 20 Le Mond halvtimmesprogram. Det är ju ingenting i jämförelse med många andra men det får en att fundera. Det klämmer, är obekvämt och ganska kvavt. Man måste vara ganska envis och tuff om man ska klara ett liv i cykelsvängen. Inget för mig i längden. Så jag håller tummarna att det är slutsvällt i foten snart.

Nu är det faktiskt sovdags efter en händelserik kväll. Vi har haft 12 års kalas, något försenat. Bowling, pizza, efterrätt, film och allmänt kalasande med 12 unga damer i många timmar. Och nu är vi slut och ska snabbsova ända till morgondagens övningar, volleyboll turnering söder över och klättringstävling ännu mer söder över.