Solskenet varade fyra-fem dagar och har nu bytts ut till regn och grå himmel. På den korta tiden hann vi vänja oss vid varma vindar och blå himmel. Vi plockade fram förra årets sandaler, målade tånaglarna, letade fram sommar springshortsen och började sakta tina upp. Tog med kaffekoppen ut och sträckte ut våra kritvita ben mot solen och kände värmen mot våra blåbleka ansikten. Idag var det dags för fleecetröja och dunjacka igen, och strumpor i skorna. Men det är grönt ute, tulpanerna har nästan blommat färdigt och körsbärsträden snöar vita små blad. Veckan har varit hetsig, stressig och på alla sätt mycket. Vi firade födelsedag i dagarna tre och alla känner sig nöjda med att det inte är några barn i huset längre, bara tonåringar. Imorgon blir vi fulltaliga igen och vi ser fram emot att Brjann återvänder hem från Sydamerika.

Påsken är lätt omärkbar här. Lite sockriga, färgglada godiskaniner i affären och ett och annat ägg i ett skyltfönster men annars är det ganska ohett. Vi ska såklart påska till det på lördag och söndag. Fredagen är en helt vanlig skoldag och barnen funderade på om vi inte borde vara lite lediga på Långfredagen. Vi letar febrilt efter ätbart godis till äggen. Och vad vore påsken utan påsklammet. Visst blir det lamm på söndag. Det kommer att bli påsk här också även om inte någon annan på denna sidan Atlanten verkar komma ihåg varför man firar påsk. På alla köpcentrum sitter påskharen bland blommor och blad färdig att fotas med små skrikande barn. Något mer skrämmande får man leta efter. Han ser ut som tagen ur en skräckfilm med stora tänder och lite ruggig päls.

Bostadsmarknaden är het men hyresmarknaden är stendöd. Vi tror att vi hittat ett boende för det kommande året eller två och håller tummarna att allt ska gå i lås till helgen. Det är inte lätt att vara på den här sidan. Vi är vana att köpa eller hyra ut, nu sitter vi i en helt annan situation. Ganska behaglig och fri men dock något beroende av andra. Alla känner sig ganska nöjda med att flytta lite. Det är ju skönt att få rensa bland prylarna och få börja om på nytt. Svårt att tro att vi bott i det här huset i fem år och 18 månder i det innan. Undrar vad som hände med vårt amerikaäventyr som skulle vara 2 år?

Jag var hos tandläkaren förra veckan och fick tänderna rengjorda och var nöjd med livet i ungefär ett dygn. Det var en ny bekantskap som hoppade in istället för min vanliga milda, vänliga hygenist. Dagen efter trodde jag tänderna skulle ramla ut ur munnen. Vad hände nu? Jag har varit hålfri i många år, borstar hela tiden, kör nitiskt med tandtråd på kvällarna och hotar till och med barnen med att om de inte använder tandtråd så kommer de få hjärt- och kärlsjudomar. Efter att ha delat kudde med ett ispack i tre nätter gick jag tillbaka till tandläkaren med febermosigt ansikte och svullen kind. Penicillin i många dagar och en väldigt förstående tandläkare. Jag har en arg visdomstand som måste ut. Varje gång jag är där blir jag tillsagd att det är dags att bli en tand (eller egentligen tre) fattigare. Men inte bokar jag en tid. Dra ut tänder är värre än att bryta armar eller cykla omkull på asfalt. Så nu sitter jag här med mitt ispack och väntar på att det ska lägga sig så jag kan fortsätta med livet. Fy bubblan för tandvärk. Och tanden sitter kvar ett tag till. Utdragningar måste planeras in i almanackan. Kanske jag har tid under 2015?

Under den här mosiga tandonda tiden har vi rullat vidare. Igår tvättade jag för övrigt en påse mandel och torkade aprikoser i tvättmaskinen. Jag gissar att jag hade påsen i fickan på mina cykelbrallor efter en cykeltur i skogen häromdagen. Jag upptäckte att det går alldeles utmärkt att skålla mandel till glöggen i tvättmaskinen. Aprikoserna tappade vitamininnehållet. Rätt snubbiga faktiskt. Men mandeln var vit och slät och skalen satt som små fiskfjäll på alla kläder. Finfint.

Glad påsk!