Tävlingsdags, pannlampa på

Igår hängde jag med de coola killarna. Killarna med rutin och kunskap som inte räds ett stup eller två. Själv hade jag hjärtat i halsgropen ungefär halva kvällen, men på ett ganska bra sätt. Och jag kom hem till slut. Summerade kvällen, drack en kopp te och åt en bulle och stapplade sakta uppför trappan på trötta ben.

Det började lite dåligt, jag fastnade i trafiken. Med cykeln bakpå bilen och en dubbel ostmacka i handen körde jag söder över i god tid. Det kröp, rullade fram i snigelfart. Mackan tog fort slut och magen fortsatte kurra. Regnet började ösa ner när jag kom några kilometer hemifrån och jag började fundera på om jag skulle vända. Nervositeten började infinna sig löjligt nog. Jag kom fram till slut och rusade till registreringen och upptäckte att killarna hade skrivit in mig och allt var förberett. Hakade snabbt av cykeln, på med ryggan och packade det sista och svalde några klunkar i all hast. Jag hann till och med springa till bajamajan innan starten gick.

Det var dags för ett Adventure Race igen. Mörkerorientering på mountainbike och till fots, långt och länge. Pust. Regnet öste ner lite då och då. Eller egentligen mest hela tiden men när man är i skogen så känns det inte som regn utan mer som ett våtvarmt omslag. Vad kan jag säga? Hög puls, lera och backar. Det började med en kort loop till fots med 6 kontroller för att separera klungan. Det är inte så enkelt att det bara är att stämpla sitt pass utan det står ofta en fråga som man ska svara på. Jag insåg snabbt att det skulle bli problem. Vad är en shackle? Och en alloy? I samma mening. Uppslagsboken var ju kvar hemma. Killarna tog täten och svarade på frågorna, läste kartan och slussade oss mot cyklarna. Hjälm på och handskarna på händerna. Vi var iväg. Vi började plocka kontroller och fick ihop alla 8. Jag cyklade på och insåg att det skulle bli en lång kväll. Äntligen kom vi till löpdelen och jag fick knata på utan att flåsa. Uppenbarligen så är detta min starka sida. Jag hann till och med kolla kartan, orientera mig, leta kontroller. Jag fick fram lite energi att äta och vätskade upp mig en aning och försökte få i killarna lite också. Men den roliga löpningen varade inte så länge. Vi plockade våra 13 kontroller och in till transition igen. Upp på cyklarna och iväg. Nu regnar det ordentligt och det är mer än kolsvart. Vi ser lite baklyktor blinka här och var och våra lampor lyser skarpt i det tjocka mörkret. Nu blir skogen tät och stigarna smala och branta, både uppför och nedför. Jag måste erkänna att jag bara hakade på i det här läget. Jag är helt slut i benen, midjan och ner skriker efter syre och lungorna jobbar. Hjärtat går på överfart och det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Det är svårt att se och lätt att hamna fel. Under en kort sekund tappar jag kontrollen över bakhjulet och hamnar med baken över en bro kant. Simma eller cykla? Det är bara att trampa på, hänga lite framåt och ta sig vidare om man inte vill plumsa i, då är tävlingen slut. Killarna ropade och hejjade på, varnade vid 90 graders kurvor och trappor, sa åt mig att det var ok att hoppa av cykeln om det var för trixigt. Leran blev djupare och djupare, backarna brantare och benen skrek. Ögonen tårade sig i farten och jag tänkte att är det en sten jag inte ser så flyger jag, eller ännu värre en mörk stock som jag inte hinner hoppa över. Vi cyklade på och kom äntligen fram till asfalten. Nu går det undan och för en gångs skull har jag kontroll över cykeln och får upp farten. Aha, här har vi skillnaden på en 29a, det går riktigt fort.

Jag vet inte riktigt hur det gick, om jag saktade ner proffsen eller om jag skötte mig. Alla kontroller plockades, 19 st (sammanlagt 47) tror jag det blev och vi kom i mål med 4 minuters marginal. Tack vare att vi plockade alla proffs kontroller kommer vi få tidsavdrag vilket gör att vi placerar oss bra. Hur bra vet jag inte än.

En lång och blöt kväll. Otroligt spännande och jag känner mig så glad över att jag får hänga på. Vilka grabbar! Eller män kanske man ska säga när de är i min ålder. Nu är det bara att träna vidare och börja cykla lite på nätterna bland björnarna för att bli lite tuffare till nästa gång. Och jag behöver en ny proffslampa på hjälmen, när det är mörkt så är det riktigt mörkt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s