Uppstigning. Fy sjutton vad eländigt det är att gå upp och ens bara resa på sig vissa dagar. Regnet smattrade mot fönstret, det var kolsvart och fuktigt ute och jag hade känslan av att jag var aningen jetlagad när jag vaknade. Jag har haft en tonåring bredvid mig som sällskap hela veckan som passar på att fylla pappas säng när han är på resande fot. Skaka liv i tre tonåringar är ju alltid upplyftande kl 6.30 på morgonen. Och sedan matlagning, packning av lunch och mellis, kaffekokning, en liten hutt probiotics och sedan frukost och nyhetsdags. Tre snarkar i sofforna runt mig. Nyheterna är inte jätteroliga, läser mail och kollar tidningarna samtidigt som jag sörplar kaffe.

Två bilar backar ut ur garaget och så far vi åt olika håll. Efter 45 minuter är jag hemma igen. In med en tvätt, på med diskmaskinen och sedan raderade jag några hundra mail ur mailboxen. Ring, ring till Sverige. En nyopererad bror och en krasslig syster. Och så en kort signal till kompisen här. Bestämmer mig under tiden att jag borde åka till träningen och skaver på mig brallor, linne och puppor under tiden och sedan far jag iväg något sen. Känner när jag sitter i bilen att jag missat att stoppa in sulorna i skorna. Hårt och bekvämt. 

Jag borde ha kollat dagens pass innan jag åkte dit. Repklättring. Skit. Har numera en stor repbränna på framsidan av benet efter 12 minuters skavande upp och ner för ett rep utan knästrumpor. Och det där med repklättring är ju lite besvärligt. Nu har jag jobbat mig upp till att jag faktiskt kan klättra uppför. Jag får hybris och tittar hastigt ner för att vältra mig i glädjeropen från golvet och tror helt plötsligt att jag ska ramla ner. Några stackars meter upp och jag tror att jag ska krossas om jag tappar greppet. Jag försöker istället njuta av burpees och medicinbollar över huvudet under sista kvarten. När timmen är slut åker jag hem och lastar ur cykeln som legat i bakluckan och farit runt med mig. Man ska ju spendera mycket tid med sin cykel om man ska cykla långa lopp. Jaha, mycket tid på cykeln? Jaja, det är lättare att ha den i bakluckan.

Jag riggade mig själv på cykeln med telefonen. Första halvtimmen tillbringade jag i telefonkö. När det samtalet var klart blev det lite tråkigt. Vädret var eländigt, regnet öste ner och det minst sagt stormade ute. Mitt i stormen åkte Netflix på. Det bev 120 minuter cykling. Stormigt och eländigt men det är ju helt ok att se på vädret när man sitter i köket. Cykeln riggad på trainern är brilliant. Kökscykling är numera min favoritrutt. Men jag gissar att Netflix kommer att gå varm under vintern.

Och sen blev det hämtning av barn, lite sen lunch och nu blev det kaffe på maten sent på eftermiddagen. Alltså har jag gjort nästan ingenting idag.

Igår gick också i cyklingens tecken. Jag gjorde en bikefit för ett par veckor sedan och igår var jag tillbaka för att avsluta och utvärdera. Ni anar inte hur proffsigt jag hukar mig över räjsern. Strömlinjeformat, fin platt rygg och snyggt häng över styret, jajjamensan. Känns lite farsartat. Ungefär som simmet i början men nu är det ju nästan delfinstatus på det. När planerna på ett långlopp kom till var jag ju tvungen att börja cykla snabbcykel. Jag känner mig betydligt mer bekväm snabbcyklande i skogen på rejäla däck än på vägen och fjantigt smala däck. Jag har en finfin roadbike men den är inte fantastiskt bra för mina domna händer. Efter lite klurande och funderande så bestämdes det att jag skulle använda Brjanns super duper dunder tribike som faktiskt visade sig vara rätt storlek för mig, en BMC timemachine. Så här snygg är den.

Den passade inte så bra däremot, jag nådde inte fram till styret. Men nu är jag och cykeln ett, vi har mätt och ställt in och bytt delar och sadel. Nu passar den som handsken. Det säger i alla fall cykelkillen, lasermätaren och måttbandet. Och jag måste säga att efter de första inomhusturerna så känns det bara bra. Nu gäller det bara att vädret håller i sig så jag får cykla lite ute.

Nu är det bara att ladda inför julen. Lussebullarna är nästan uppätna, granen ligger fortfarande i lådan och glöggen är uppdrucken. Och som vanligt så emottages ideer på julklappar till tonåringar som inte önskar sig något speciellt.