Maj

Livet går fort nu. Dagarna rullar på och jag blir lite småsvettig när jag ser datumet i kalendern. 10 dagar till avfärd. Kina. Hela vägen upp, nordvästra hörnet, långtbortistan. Ni vet så långt bort där det inte egentligen inte bor några människor utan bara kameler och annat löst folk. Det är så det brukar vara på sådana tävlingar. Först åker man långt, så ser man bara träd, sen bara djur, sen vatten och så berg, så skumpar man vidare i bussen och så ett flyg till…och så åker man en bit till och där…där går starten. Där lastar vi ur lådor, cyklar och kalorier. Där man fyller vattenflaskan i bäcken utan filter. Fleecetröjan åker på och sen ryggan och så bär det av. Nervositeten är definitivt här. Verkligen här, men det blir bra när starten går. Det är nu samtalen går runt i huvudet. Har jag tränat tillräckligt? Rätt? Är orken här? Kommer jag kunna hålla mig vaken en vecka? Hur illa blir det? Vilken mat behöver jag? Vad kommer jag verkligen bli sugen på dygn tre utan sömn? Lyckan var fullständig idag när jag hittade 6 Dextrosol paket i ett skåp i köket. Den som ändå hade ett kilo Nötkräm liggande. Inget är packat än, inte ens ett par strumpor. Jag har en papperskasse i köket där jag börjar samla prylar. Dålig planering. Jag borde ha en plastlåda stående med allt nödvändigt. Jag borde polera paddeln, olja maskineriet, rygga upp sadeln och rulla runt kullagret eller vad man nu gör med kullager . Jag saknar fortfarande ett antal prylar såsom batterier a 200 dollar styck till pannlampan. Typ ganska väsentligt. Har liksom förträngt behovet av upplysning på 4000-5000 meters höjd. Viktigast i detta läge är att vi har skaffat en hund. Mitt i alla förberedelser. Eller vi har fått en lite valp, Doris. Livet, sömnen, vakenheten, träningen… allt förändrades över en natt. Johanna och jag åkte ner till Oregon för att titta på en valp och vi kom hem med Doris. Nu har det gått en månad- Liten men naggande god. En minitax som är mer än mini. Mindre än ett ägg vid födseln och nu har hon jobbat sig upp närmare 2kg. Humör, envishet och ett konstant leende. Fläckig päls och en rund liten mage. Lyckan är fullständig. Hur ska jag nu kunna åka till Kina?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s