Jag har precis insett att jag är beroende. Jag är lite lätt beroende av många saker men jag har hittills trott att jag har dolt det ganska väl. Inget är väl egentligen utstickande och livsavgörande. Jag kan bjuda på några detaljer bara för att det är fredag och jag känner mig ganska generös. Badkarsbad är viktiga och pocketböcker i mängder har jag svårt att vara utan. Kaffeberoendet kan jag också bjuda på när jag ändå är på gång. När man ska fylla i antalet koppar när man t ex är hos doktorn eller tandläkaren tror de alltid att jag har skrivit fel. Och det kan de ju tro om de vill. Combat träningen har blivit lite lätt beroendeframkallande. Det är en kick att få boxas och sparkas till armarna och benen känns som nykokt tagliatelle eller som halvtuggade kolaremmar. Jag har också utvecklat ett lite lätt tv beroende, med betoning på lätt. Iron Chef och Chopped är något jag mer än gärna somnar framför. Men idag har jag fått lära mig något nytt om mig själv.

Jag har precis varit på Whole Foods och handlat. De senaste månaderna har jag handlat där allt oftare. Jag har svårt att motstå doften och sortimentet i allergihyllan. Idag gick jag min vanliga runda och killen i fiskdisken frågade hur många scampi jag skulle ha idag. Oopppps! Brukar jag köpa scampi? Ja, det gör jag nog men idag sa jag nej tack bara för att jag blev lite överrumplad. Fram mot nästa disk… Hej, blir det lamm ikväll? Jag skakar bara på huvudet. Jag börjar känna mig lite besvärad… Drar mig mot ostdisken och vad frågar inte ostmannen… vill du ha det vanliga? Då vad jag bara tvungen att fråga vad mitt vanliga var. Jo det visste han, en bit Morbier och en mogen fransk brie. Det blev ingen ost idag! Nu har jag packat upp mina varor och som tur var så hittade jag en rejäl bit Morbier i kylen. Mitt sista erkännande – jag är ostberoende!